Somedays just aren't yours at all.

Man vet  att det är en dålig dag när man börjar den med att hälla sur mjölk över portionen med havregrynsgröt och äpplen. Man vet också att det är en dålig dag när man vaknar efter för lite sömn med en ond hals och ett oväder som heter duga utanför fönstret.

Det är, med andra ord, en ganska dålig dag här i rum B3-1 på University of Strathclyde i Glasgow.

Har precis försökt pussla ihop mitt nya schema genom att synkronisera all kursinformation som kommer från tusen och ett håll samtidigt. Det schema naiva lilla jag en gång trodde att jag skulle ha känns långt borta, och i stället ser jag nu fram emot ett studieår med dagar som är så fullspäckade att jag inte riktigt vet var jag ska få tid att plugga, och än mindre andas.

Stressen, pressen och prestationsångesten smyger sig på denna söndagseftermiddag, men jag gör mitt bästa för att mota bort hela härligheten. Intalar mig själv att det inte alls är så illa som det verkar (det är det aldrig), att jag visst kommer att klara det här och att allting kommer att kännas enklare när jag väl kommit in i det. Det kommer att bli hårt, jag kommer att göra misstag, men jag kommer också att lära mig saker på vägen. Jag må ha 'vimsig' och 'allmänt förvirrad' som attribut för tillfället, men någonstans inom mig vet jag att det finns en annan Mikaela som jag ska göra mitt bästa för att plocka fram och damma av.

Men just nu, just nu känner jag mig bara så... otillräcklig. Förvirrad. Ofokuserad. Körd.

En tur till lugnet på Brovalla gård hade inte suttit fel...