One hand in the air for the big city

Efter 6 timmars tentaplugg rullade jag in mig i min favoritfilt, plockade fram min bok och satte på lite bra Spotify-musik. Nedanstående låt spelades plötsligt upp, och efter att ha funderat lite grann kom jag fram till att det idag är exakt två år sedan jag packade väskorna och åkte iväg för mitt livs äventyr i "the concrete djungle".

Det tog inte många sekunder innan all världens nostalgiska känslor anfallit mig, och jösses vad jag saknar allt otroligt jag fick uppleva i världens häftigaste stad! Inte avhjälptes nostalgin av att jag - till min stora glädje - upptäckte att bloggen jag skrev under den tiden finns kvar, och de senaste två timmarna har jag således suttit och flinat, lett fånigt och suckat drömmande om vartannat medan jag läst mina egna ord om allt från vinterstrejkande schabradorer till chokladkoma på Max Brenner's och cocktails på SkyRoom's 33:e våning. Mitt livs hittills bästa tid var just de där månaderna, och jag skulle göra väldigt mycket för att få uppleva det igen. Väldigt. Mycket.

No place in the world that can compare.