Var befinner jag mig?

Jag ger er tre ledtrådar:

- Man betalar nästan med korinter
- De pratar som en blandning av isländska, polska och finska.
- En del heter Buda och den andra heter Pest

Vi bestämde oss för att vi förtjänade en liten semester jag och Frida, och när jag dessutom kunde få personalpris på Radisson Blu här i stan var valet enkelt. I förmiddags kom vi hit och nu väntar tre dagar fulla av sightseeing, termalbad, uteliv, god mat och promenader bland vacker arkitektur.

I skrivande stund ska vi just lägga huvudena på kuddarna efter en lång dag som avslutades med fantastisk mat och vin på en liten ungersk restaurang. Att det sedan är så billigt att två huvudrätter med vin kostar ungefär lika mycket som enbart en huvudrätt skulle gjort i Sverige gör inte två studenter mindre glada... Åh vad vi ska njuta!



Men hörni, jag kan ju faktiskt inte kalla det för decenniets bästa jullov hittills utan att visa vad jag pratar om...

Alltså: Jag ger er jul och nyår 2014!

Var befinner jag mig?

Ni får tre ledtrådar:

- Jag sitter nedbäddad under två täcken med strumpbyxor, mjukisbyxor, långärmad tröja och två par fleecetröjor på mig men fryser i alla fall.
- Det regnar horisontellt utanför fönstret.
- Jag blev ifrågasatt för att jag inte ville ha fårinälvor på pizzan igår kväll.

Hej Glasgow!

Efter vad som skulle kunna kvala in som det bästa jullovet det här decenniet - hittills i alla fall - har jag återkommit till staden i väst med buller och bång. Jag landade vid 10 i fredags morse, och klockan 12.30 var jag på gymmet för att delta i ett pass Abs Attack. Det kallar jag dedication! När detta var översvettat sprang jag hem och ägnade mig åt diverse uppackning och tentaplugg innan det var dags för tacos och kvalitetstid med min Ullis.

Sedan dess har det mest blivit just tentaplugg är jag rädd, och imorgon är Dagen D då det är tänkt att jag ska kunna en massa om etiska filosofier och etiskt ledarskap. Jag borde vara nervös. Jag är inte nervös. Jag blir nervös för att jag borde vara nervös fast att jag inte är nervös. Hänger ni med?

Nåja, när de tre timmarna i tentasalen är över är jag officiellt en fri människa i nästan en hel vecka, och detta ska jag och Frida fira med en liten resa till den till synes fantastiska staden Budapest. Vi har hört så enormt mycket bra om den och fått så enormt mycket tips att vi nästan har lite ångest för att vi stannar en så kort tid... Torsdag till söndag blir vi borta i alla fall, och på femstjärniga Radisson Blu Beke Hotel bor vi i dubbelrum för drygt 500 kr natten med frukost inkluderat. Det lönar sig att jobba på hotell ibland, det gör det!

Nu ska jag gå ut och improvisera ihop någon slags färsbiffar med fetaost och soltorkade tomater i tomatsås. Ikväll blir det bio - allt för att undvika en kväll fylld av ångestfyllda tentatankar!

Gott nytt år på er!

People helping people.

Efter att ha kört det här projektet i två år nu och fortfarande inte ha blivit ruinerad så kör vi samma nyårslöfte tredje gången gillt!

Följande organisationer ska jag stötta med 100-300 kr i år:

Januari: Spirit Aid
Februari: Unicef
Mars: Friends
April: Svenska Hästars Värn
Maj: Svenska Naturskyddsföreningen
Juni: WaterAid

Juli: Cancerfonden
Augusti: Svenska Djurskyddsföreningen
September: MacMillan Cancer Support
Oktober: Rosa bandet
November: BRIS
December: Amnesty

Livet är en dans och jag kan inte stå still.

Nu kan man ju undra vad som har hänt, när jag har tid att blogga till och med på självaste julafton! På något vis råkade det bli en timme över i familjens annars ganska fullspäckade julaftonsschema, och jag tar tacksamt emot denna lugnets timme mellan julinblåsningen i stan, julfikan på Lilla Kafferosteriet och julklappsutdelningen med efterföljande julbord här hemma.

Bakom mig sitter min käre bror och spelar What Child Is This på flygeln, i fåtöljen sitter pappa och läser och någonstans i huset smyger mamma omkring och ordnar med det sista. Vardagsrummet doftar starkt av hyacinter och gran, vädret utanför fönstret är traditionsenligt Malmögrått och klapparna ligger tålmodigt under granen och väntar på att bli öppnade. Det är jul, helt enkelt, och jag njuter av varje sekund.

När det lider mot jul.

Efter en vecka med fyra julfiranden och cirka sextontusen andra aktiviteter är jag mer än nöjd med att spendera denna 2014 års sista Glasgow-kväll i lugn och ro med packning, julmusik, städning och pepparkakor. Jag vågar knappt tro att det är sant själv, men skolan är banne mig över för det här året och likaså är jobbet. Även om jag har examensarbete samt tentaplugg att roa mig med över julen så är det slut på stressiga deadlines och korta nätter på en stund, och känslan av att veta det är fullständigt oslagbar.

Strax efter lunch landar jag i Köpenhamn imorgon, och då bli det julmys och stök så det står härliga till. Min favorithögtid på hela året (näst efter lucia) är här, och äntligen känner jag att jag kan njuta av den helt och fullt. Samtidigt känns det lite småtråkigt att åka ifrån fina Glasgow och allt som finns här, men när allt kommer omkring är det bara knappt tre veckor tills vi ses igen.

Nu vill jag hem till Malmövintern, Formansgatanköket, mamma, pappa, broder Jakob och alla andra nära och kära som jag saknar så mycket. Vi ses om mindre än 24 timmar!

Morgonstund har guld i mun.

Alltså vet ni hur svårt det är att stava till ord som "authenticity", "utilitarianism" och "reciprocation" innan tuppen har galit eller? Att försöka komma fram till vad perfekt-formen av "att gala" är också ganska så svårt. Men jag vet i alla fall vad jag själv heter, det är alltid något!

En bidragande orsak skulle kunna vara att jag var på julmiddag med basketlaget igår kväll, men med uppsatserna i bakhuvudet var jag duktig och såg till att komma hem redan runt 23. Det var väldigt trevligt fram tills dess i alla fall, och fantastiskt god mat!

Idag är det föreläsning, möte med min handledare, biblioteksplugg, gym och sedan julmys hos Frida som gäller. Ni kan själva få gissa vilket jag ser mest fram emot.

Hej!

En bra låt är en bra låt är en bra låt.

Black Sunday.

Om ni någonsin undrat hur en söndag inte bör gå till, kära läsare, så kan jag nu upplysa er om detta. En söndag bör inte börja med att du försover dig 1 timme och 50 minuter, och vaknar kl 07.20 när det var meningen att du skulle börja jobba kl 07. Söndagen bör sedan inte fortsätta med att du rusar in på nämnda jobb, för att mötas av ett hotell där en del av elgeneratorn har kraschat totalt och det mesta är i kaos.

Vet ni hur roligt det är att jobba på ett hotell med cirka 450 gäster där det inte finns varken varmvatten, värme, internet, fungerande telefoner, eller betalsystem? Där det enda som fungerar är lamporna och musiksystemet, medan båda de två systemen som får hotellet att gå runt ligger nere? Där vi på grund av detta inte har tillgång till något av våra datorprogram som används för incheckning, utcheckning, bokningar, städschema, rumsplanering, betalningar och annat? Vi fick klä på oss tänkarhattarna allihopa, och försöka "checka ut" folk med endast vår s.k. "down time"-rapport som hjälp. Vi hade ungefär 215 rum att checka ut, och inte en enda kotte var nöjd med sin upplevelse.

Folk hade inte kunnat duscha, få värme i rummen, komma åt internet eller ringa ner till receptionen för att klaga på ovan nämnda punkter. Folk kunde inte välja att betala med ett annat kort än det de lämnat vid incheckning, då kreditkortsmaskinerna är kopplade till telefonlinjen som alltså låg nere. Folk som inte lämnat något kort (aja baja!) kunde inte betala för sina drinkar och dylikt, av samma skäl.Vi kunde inte säga så mycket om varför de betalade vad de gjorde, då listan inte är detaljerad nog för detta. Nya gäster kunde inte checka in tidigt, då vi inte kunde lova att elen skulle komma igång igen.

Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar hotellet förlorade genom alla gratis saker och alla rabatter vi tvingades ge som kompensation, och alla betalningar vi aldrig kunde genomföra ens när systemet kom igång igen runt 16. Jag vågar inte ens tänka på hur många stinkande recensioner hotellet kommer att få av gäster som inte förstår att det här inte var något som vi som företag kunde hjälpa, påverka eller fixa.

Det var en kris utan dess like, och i kombination med min försovning innebar den att jag inte fick någon mat i mig förrän först kl 15 i går eftermiddag. Jag tyckte nog ändå att jag klarade mig förvånansvärt bra - förmodligen för att det var så utåt helvete illa att jag liksom inte kunde göra något annat än att le och försöka. Endast en gäst lyckades skrapa sig igenom min "glada" fasad, och jag har nog faktiskt aldrig varit så när att fullständigt tappa fattningen och bara vråla åt någon. Det gjorde jag dock inte. Istället kallade jag in chefen, som tillslut strök personens hela nota à 15 000 kr. Det lönar sig att bete sig som ett svin, eller något.

Frida, som fick äran att träffa mig efter dessa 10 timmar i helvetet, kan vittna om exakt hur uppskruvad och förtjust i livet jag var efter detta. Detta löstes dock ganska snabbt, genom att vi klädde upp oss till tänderna, drack lite vin och gav oss iväg för julbal med skolan. Endast det faktum att den ägde rum på Radisson Blu Hotel i Glasgow lade lite smolk i glädjebägaren - det var liksom inte just det ställe jag längtade efter mest denna kväll... Nåja, trevligt hade vi i alla fall och den katastrofala söndagen avslutades på ett betydligt mindre katastrofalt sätt!

"If he's grisly? Well no, not particularily so..."

Igår var jag och såg en film som lämnade mig alldeles varm, luddig och lycklig inombords. Att den handlade om en teddybjörn skulle eventuellt kunna ha med saken att göra... Hur som helst; filmen om Paddington träffade alldeles rätt, lade sig som en varm filt runt hjärtat och fick mig att fulskratta sådär som jag bara gör när jag verkligen måste. Ja, den var verkligen "as warm and welcome as a hot pair of socks on a winter morning" och "enormously funny in an unmistakably British way", som denna recensent skriver. Tänk, vad mycket gott en liten nallebjörn kan göra!

Skjut mig inte, jag är bara en liten enbärsbuske!

En dag som börjar med att man skrattar så att kaffet åker upp i näsan, på grund av att man har World Tour of Skandinavien som frukostsällskap, kan inte bli annat än bra. 

Maybe I'm just a ghost, or I'm not even here.

I vanlig ordning har det inte blivit så mycket bloggande såhär i slutet av november - och i vanlig ordning ger jag er tillåtelse att beskylla familjen min för detta. De kom nämligen på besök även denna första adventshelg, och all förberedelse som krävdes innan (plugg) och efter (plugg) deras besök orsakade ett elva dagars-hål i bloggosfären från min sida. Illa, illa!

Det var fantastiskt att ha dem här i alla fall, och höjdpunkten var helt klart när vi checkade in på Prestonfield House Hotel och skämde bort oss i ett dygn mellan lördag och söndag. Välkomnande champagneflaska med tillhörande praliner i våra rum, personal i varje hörn som öppnade dörrar och tilltalade mig "m'am", afternoon tea med hemgjorda scones och marmelader, en fantastisk liten park (med tillhörande påfåglar, ekorrar och Highland Cattle) att promenera i och klockren gourmetmiddag följt av en natts oerhört god sömn - det kallar jag en helg med livskvalitet. Tack pappa!

Innan jag visste ordet av var det dock dags att kastas tillbaka in i verkligheten igen, där stressen, tröttheten och motivationsbristen attackerat mig med ny kraft. Jag är så in i helskotta trött på att plugga, stressa och ständigt ha något som jagar mig att jag inte riktigt vet hur jag ska sätta ord på det. Lite ljusglimtar dyker det dock upp här och där; julfesten med jobbet i söndags och julkonserten med Ullis igår kväll är exempel på det. Övrig tid är jag dock mest upptagen av att sucka, kämpa och tycka synd om mig själv. 7 månader kvar...

Nu ska jag sova och hoppas vakna upp på en bättre sida imorgon!

God natt!

Favorit i repris.

Glasgow Loves Christmas

 

 

Let it rain.

Det var länge sedan jag skrev ett sådant där informativt "hej det här har jag gjort på senaste"-inlägg, visst var det? Ett riktigt blogginlägg, liksom. Sååå... Vad har jag gjort på senaste?

Jag har pluggat som om mitt liv berodde på det. Jag har tränat nästan likadant för att kompensera för allt stillasittande som tidigare nämnda plugg lett till. Jag har jobbat lite lagom mycket sådär. Jag har tänkt på framtiden. Jag har hittat två drömjobb i två olika länder. Jag har varit på IKEA.  Jag sett Lady Gaga live och älskat varje minut (utom förbanden, de var bedrövligt dåliga). Jag har bakat lussekatter. Jag har fått inte bara en, utan två adventskalendrar. Jag har stannat kvar extra länge på biblioteket bara för att få gå hem i mörkret och njuta av alla julbelysningar. Jag har ätit för mycket pepparkakor. Jag har ätit för mycket clementiner för att kompensera för tidigare nämnda pepparkakor.

Lite så, ungefär. Dagarna går förbi i 190 kilometer i timmen, men på något mirakulöst vis lyckas jag ändå hålla allt skolarbete under kontroll och leva ett liv utöver detta. Att jag sedan är mer skoltrött och omotiverad än jag någonsin varit förut och verkligen får piska mig själv till att skriva varje uppsats, läsa varje artikel och göra varje prov är en annan sak. Det är jobbigt och stressigt och ganska tråkigt, men examen står som en hägring i fjärran och jag är helt enkelt fast besluten att ta mig dit i ett stycke. Så det så.

Nu ska jag återgå till mitt rapportskrivande, knapra på en pepparkaka och lyssna på Sofia Karlsson. Idag är en bra dag.

Jag vill fånga nya minnen, för de jag har har jag nött ut.

Dagens gåta.

Vad är det som är varmt, sött och kan göra en tretimmars-föreläsning på en fredag morgon cirka sexton gånger mer uthärdlig?

Idag känner jag lite såhär.

"I have finally discovered what is wrong with my brain: on the left side, there is nothing right, and on the right side, there is nothing left."

Omväxling förnöjer

Hur jag spenderade min fredagskväll? Ungefär såhär:

Med boken i knät, täcket uppdraget till öronen och lånehunden Brandy inom lagom klappvänligt avstånd. Fy vad mysigt det var!

Hur jag spenderade min lördagkväll? Ungefär såhär:

Med finklänningen på, dansskorna på och omkringhoppandes till glada gaeliska ceilidh-toner hela kvällen. Fy vad roligt det var!

Remember remember the 5th of November

I onsdags hade jag en av de i särklass mysigaste kvällarna på flera veckor. Vi firade han den där som misslyckades med att spränga Westminster i luften för en massa år sedan, och Glasgow City bjöd på ett hela 22 minuter långt fyrverkeri med tillhörande musik. En helt klar kväll innebar dock att det var närapå nollgradigt ute, men det var så himla mysigt att  packa in sig i mössor, halsdukar och tjocka jackor. Varm choklad och skitsnack på Tinderbox satte sedan pricken över i, och jag gick och la mig med kroppen full av glatt humör och myskänslor. Älskade vinter, älskade stad!

Lättnaden när man inser att man tänkt en vecka fel på datumen och att de två uppsatserna ska lämnas in först om 16 dagar - inte 9.

Pheeeew.

När hjärncellerna inte räcker till.

Jag må ha varit kapabel att skaffa mig ett Cambridge Certificate in Advanced English med betyg A, men när föreläsningsbilderna innehåller rader som "an adequate analysis of commodification must begin with an articulation of the dual character of the commodity as simulaneously particular and abstract","consider the presence of a latent paradox", "the semiology of consumption", "this is arguably an endeavour undertaken too sparingly" och "invasion of the sentinmental world by instrumental rationality allegedly desecrates and dessiccates the two spheres of commoditization" känner jag mig rätt dum ändå. Lost in translation, liksom.

Jaou fäattar ente! Som en stockholmare på skånska landsbygden, ungefär.

Aaand relax.