A happy birthday.

Blogg-kreativiteten ökar inte med åldern får jag tyvärr rapportera, för alla formuleringar som kommer upp i mitt huvud just nu låter bara platta och tråkiga. Kanske är det min 21-åriga hjärna som börjar känna sig lite gammal och trött? Nåväl, platt och tråkigt eller ej - nu följer en summering av min alldeles egna Glasgow-födelsedag!

Mina kära flat mates väckte mig med skönsång, paket och te på sängen. En korg full av härligheter från The Body Shop fick jag av dem, och mamma & pappa hade utan att jag märkte det stuvat ner ett paket med en kanonfin sjal i min resväska. Av Jakob fick jag en elektronisk present i form av helårsprenumeration på Spotify Premium, så nu ska här spelas musik i varje hörn!

Efter lite segande, telefonerande och läsande i sängen skärpte vi till oss och styrde mot Willow Tea Rooms för att fylla magarna med smörgåsar, scones, shortbreads och te. Proppmätta och nöjda rullade vi därifrån för en liten runda på stan. Födelsedagsgrisen köpte mest saker (läs: julklappar) till andra, men ett par tumvantar och en film fick det också bli. 

La grande finale blev Fridas söndagsmiddag i form av grönpepparkyckling och världens (och då menar jag vääärldens!) godaste jordgubbs-panna cotta-paj. Om jag blev mätt efter afternoon tea är det inget emot vad jag var efter den måltiden...Turligt nog fick jag snart tankarna på annat håll och spenderade en timme på Skype med Johanna. Det var minsann inte dumt det!

Som att dagen inte redan varit bra nog förgyllde jag den just ännu lite mera för mig själv, genom att kamma hem en biljett till Emeli Sandés konsert här i Glasgow den 6 november. Den var egentligen slutsåld, så gissa om jag blev lycklig jag hittade en ensam och övergiven stackars biljett?! Det var en fin avslutning på en fin dag, och jag går och lägger mig som en lycklig och längtansfull 21-åring.

Love today

Det är en glad namnsdagstjej som sitter uppkrupen med en kopp te och funderar på livet idag. Det är mycket nytt som händer i livet just nu, och det är egentligen precis så jag vill ha det. Jag saknar fortfarande att kunna åka ut till stallet och mocka skit lite då och då, men i övrigt ser den kommande terminen ut att ha all potential för att bli riktigt bra! Det är bara den där skolan som ska klaras av också, men det tar jag som det kommer.

Igår var det fredag och idag är det lördag, världsomstörtande nog. Fredagskvällen spenderades först på en bar med några tjejer från basketlaget (satt mellan en norska och en nigeran, snacka om skillnader), deras flat mates och mina flat mates. Underbara personer hela högen! Sedan fortsatte jag, mina blondiner och Linnea till käraste ABC där det i vanlig ordning var indie night och spelades en faslig massa bra musik.

Min sista dag som 20-åring (imorgon blir jag visst gammal phaw rhiktitt) är solig, och lunch på The Counting House, lite plugg samt bio ikväll står på schemat. It's gonna be a good one!

Allt flyter

De där 45 minuternas formulärifyllande bland stövelklädda vakter i en snobbig lobby lönade sig tydligen, för jag blev nyss uppringd och kallad till intervju. Tjoho!

Det man inte har i längden får man ha i minspelet!

Nu ger jag mig iväg till min första basketträning och är egentligen ganska nervös och sådär, men jag tänkte att om jag möter alla motståndare med den här attidtyden så kanske de flyttar sig när jag kommer skvättandes?

Lille skutt

Ännu en solig dag i Glasgow har fått sin början, och jag börjar nästan undra om jag hamnade på rätt flyg till rätt stad den där tisdagen. Av de 9 dagar jag varit här har 6 stycken varit soliga - förvisso med kyliga vindar och regnblöta nätter - men ändå. 66 % solsken, det händer bara inte i Glasgow! Å andra sidan hade de sin regnigaste sommar på 154 år i somras, så jag håller alla tummar och tår för att det regnat färdigt för i år (vem försöker jag lura?)!

I skrivande stund spenderar jag min håltimme på biblioteket och funderar på om man kan ta sig en power nap utan att någon märker det. I går var jag ute med tjejer och killar från skolans basketlag som jag aldrig träffat förut (ett rent mirakel att jag lyckades hitta rätt människor egentligen), och jag kan glatt meddela att de var underbara personer hela bunten. Schyssta, omtänksamma, glada och hjälpsamma. Serbiska, spanska, tyska och norska. Och så lite skottar och engelsmän, såklart.

Många av er sitter förmodligen och vrider er av skratt just nu, när ni försöker föreställa er lilla mig på en basketplan (det var i alla fall vad både pappa och Åsa gjorde när jag förkunnade att jag tänkte testa en karriär som basketspelare). I så fall kan ni sluta med det nu, för faktum är att jag med mina få centimeter över havsytan inte ens var näst kortast av lagmedlemmarna igår! Om man är kort bör man alltså bosätta sig i Glasgow, för här är allt över 165 cm att betrakta som långt. Ikväll har vi i alla fall vår första träning som lag, och jag längtar!

Huvud, axlar knä och tår

Igår körde jag första passet på gymmet sedan jag kom hit, då jag ändå hade 2 timmar att slå ihjäl innan nästa föreläsning. Vi kan väl bara utvärdera saken som så att jag idag har träningsvärk. Under fötterna.

Back to business

Imorgon börjar skolan på allvar, och jag känner mig som att jag blivit kastad 14 år bakåt i tiden till skolstarten 1998. Ängslig som en liten skolflicka är jag, och jag känner redan nu att det kan bli kämpigt att somna ikväll. Nervösa känslor som säger att jag aaaldrig kommer att klara av ett år till trängs med förväntansfulla känslor som säger att allt kommer bli mycket bättre det här året och att "Service Encounter" kan bli den roligaste kursen jag någonsin läst.

Vi kan väl bara hålla tummarna allihopa för att de förväntansfulla känslorna får rätt i slutändan?

?

Om man har en schemalagd föreläsning med titeln "The Joy of Queuing", borde man börja bli orolig då?

Good times

Om man bortser från smutsiga fönster anno 2007 är lägenheten som sagt riktigt fin, och jag är så glad över att ha flyttat hit! Detta firade vi i går kväll med en hejdundrande inflyttningsfest, och jag har inte haft så roligt på en hemmafest på väldigt, väldigt länge. Det blev alltså oerhört lyckat, det tror jag att vi alla fyra kan skriva under på!

Nu kommer det lite bilder från den omtalade lägenheten, så håll i er!

Vårt hus. Vi bor i hörnet där de två byggnadsdelarna möts, i den vitmålade delen  och på tredje våningen.

Min mysiga sänghörna med filt från mamma & pappa, överkast från IKEA och kuddar från Primark.

Soon to be plugg-hörna.

Den fina väggdekorationen som jag köpte på IKEA. Stiligt va? 

Utsikten från Åsas fönster (som är mycket renare än mitt, hmpf!) när vi hade dubbel-regnbåge häromdagen!

Kök

Vardagsrum

Kreativa Frida sprider lite extra kärlek i köket. En sådan här vill du väl ha pappa?

Den här bilden kräver en lite längre beskrivning tror jag visst... Vi ska alla turas om  att laga en lite finare söndagsmiddag till varandra, med varmrätt och dessert, under vilken vi även passar på att ha lite "lägenhetsmöte". Miss Bigfoot = Ulrika, Miss Middlelegs = Frida, Wee One = jag och Eggcatcher = Åsa. 

Tvätta? Fönster?

Utsikten från mitt rum är faktiskt helt okej och sådär, särskilt på en solig dag som denna...

 Ja, det lilla jag ser av den i alla fall. Det där med att tvätta fönster kanske är ett svenskt påhitt?

Gymma? Jag?

Om någon undrar vad jag hade för mig i natt så tror jag att det händelsevis skulle kunna vara så att jag var och tävlade i VM i tyngdlyftning.

Det var i alla fall så det kändes när jag vaknade, snustorr i munnen och med en oförklarlig träningsvärk i nacke, axlar, armar och rygg. Vad hände här?

Fab Friday

Efter lite funderingar fram och tillbaka har jag kommit fram till att det nog kunde vara ganska trevligt med ett litet deltidsjobb även här i Glasgow, och därför var det jag som traskade runt i stan med en hög CV:n i handen i eftermiddags. Jag nöjde mig med att gå in på två stora hotell än så länge, och med tanke på att det kändes rätt lovande på båda ställena idag är jag mer än nöjd och låter saken vila i en vecka eller två.

Radisson är väl det ställe jag har störst chans på teoretiskt sett eftersom jag redan jobbat/jobbar inom samma kedja, men å andra sidan var det en smått skräckinjagande upplevelse bara att göra ansökan... Hela stället osar av lyx och stil, och det första som mötte mig när jag gick in i den enorma lobbyn var två vakter i hatt och stövlar som undrade vad jag hade där att göra (typ). Detta följdes av 45 minuters formulär-ifyllande där jag bland annat fick svara på vad mina mål med livet var, vilka skolor jag gått på och vilka kvalifikationer jag fick ut av det, vad adress och telefonnummer till mina fyra senaste arbestgivare var (tack gode gud för Google på mobilen!) samt vad jag hade haft för lön på mina fyra senaste arbetsplatser. Mirakulöst nog lyckades jag förstå och knåpa ihop svar på alla frågor, men jag får erkänna att jag var lite skakis när jag gick därifrån...

Nu är det alltså bara att hålla tummarna som gäller, och så får vi väl se var det hela slutar helt enkelt. I övrigt har jag haft en lite lagom händelserikt liv sedan sist. IKEA-turen blev med än lyckad (bilder på mitt boende kommer snart), efterföljdes av en tacosmiddag och sedan var jag och Frida på Jelly Baby för ett kärt klubb-återseende. I morgon ska vi ha inflyttningsfest vilket ska bli himla kul, så ikväll är vi hemma alla fyra. Personligen tänkte jag passa på att se Pearl Harbor för första gången i mitt liv, och det faktum att Frida bakat hallon/vanlij-cup cakes försämrar inte situationen.


Kram på er!

Waiting on the world to change

Mitt liv är lite som internetanslutningen i den nya lägenheten just nu - lite upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit. Allt går väldigt snabbt och smärtfritt för det mesta, men ibland stannar det upp, går lite långsammare och lämnar rum för eftertanke.

Under dagen har jag i alla fall lyckats få lite ordning på mitt nya hem (som för övrigt är väldigt fint, fräscht och mysigt!), men det var ju fasligt vad mycket prylar jag lyckades trycka ner i de där flyttlådorna i maj. Jag hittar många saker som jag inte saknat, men jag saknar tyvärr även en del saker som jag inte hittat. Min höstjacka till exempel, hur i hela fridens namn hamnade den i Sverige?! Och var har min favorit-hoodie tagit vägen? Och vem har käkat upp min adapter?

Sånt gör mig lite trött faktiskt, och det gör även förkylningen som jag tror är påväg in i min kropp. Hals & huvud värker och jag har känt mig lite allmänt vissen sådär sedan ungefär ett dygn tillbaka. Med tanke på att pappa blev förkyld i torsdags, att Jakob hängde på och blev förkyld i söndags och att Åsa var förkyld när jag kom hit igår vore det inte ett dugg märkligt om jag också blev drabbad. Inte märkligt, men förbenat tråkigt!

Jag är i alla fall hemma och tar det lugnt ikväll, efter en dag som påbörjades på Sports Fair där jag stod med ett gäng från skolans ridklubb och raggade upp (eller attackerade, take your pick) nytt folk som ville göra oss sällskap i år. Det blev mycket snack men även lite verkstad, och jag är nöjd med min insats!

Nu blir det läsmys och sedan läggdags (pensionärstidigt, jag vet), för imorgon gör vi IKEA osäkert!

The start of something new

Viktigt meddelande:

Kiltarna, kossorna och korridorerna är påväg back in business, och en glad blondin boardar snart flyget med destination Glasgow. Resväskan à 20.37 kg är fullpackad med skor, regnjacka, gummistövlar, Blå Bands kantarellsoppa och andra nödvändigheter här i livet. Jag är med andra ord redo för ett nytt läsår i Skottland med nya utmaningar, nya lägenhetskompanjoner (thank God) och nya fina upplevelser. Nu kör vi!

Home is not where you live, but where people understand you.

Då det är ont om både kiltar, kossor och korridorer där jag befinner mig just nu skulle det kännas lite märkligt att fortsätta tråka ut er med mina milslånga inlägg på denna sida. Jag skickar därför iväg bloggen på sommarbete och återkommer när det börjar närma sig terminsstart; den 18 september har jag en flygbiljett som det står Glasgow på. Innan dess ska jag dock njuta av svensk sommar, bra jobb, tvåbenta samt fyrbenta vänner, Smyge, Italien och mycket annat härligt. Jag längtar!

Round my hometown, memories are fresh
Round my hometown, oh the people I've met
Are the wonders of my world
Are the wonders of my world
Are the wonders of this world, are the wonders and now.
-Adele-

Home is wherever I'm with you

Då jag varken har någon mat att äta, någon tallrik att äta den i från eller några bestick att äta den med kändes ett restaurangbesök absolut nödvändigt denna sista Glasgow-kväll. Jamie Oliver's gästades därför av mig, Åsa, Linnea och Ullis, och det förtjänade vi efter en slitig dag som gått helt i flyttningens, packningens och städningens tecken. Fyllda risbollar, bruschetta med ricotta och honungsglaserad paprika, panna cotta och cappuccino blev det för mig, till det blygsamma priset av 23 pund. Behöver jag ens säga att jag är mätt, glad och nöjd? Nu ligger jag i mitt ekande tomma rum och ska försöka få lite skönhetssömn innan klockan ringer. Envis som jag är har jag gett mig den på att klämma in ett sista gym-besök i morgon bitti, och det blir därför en ovanligt tidig uppstigning. Vid 10-tiden lämnar vi sedan in våra nycklar, och styr kosan mot Edinburgh flygplats där Norwegian förhoppningsvis har ett plan redo för oss. Nu känns det som att det ska bli riktigt kul att komma hem!!

Att ha kakan och äta den

Allteftersom att flyttlådorna fylls och rummet blir allt tommare blir det klarare och klarare för mig att något är påväg att ta slut. En liten men ack så betydelsefull del av mitt liv är påväg att ta slut, och jag kommer aldrig mer att vara förstaårsstudent på universitetet (förhoppningsvis). Jag kommer heller aldrig mer att bo på detta campus, med dessa människor, i denna stad.

De senaste nio månaderna har pendlat mellan att vara helt fantastiska och helt fantastiskt jobbiga. När jag anlände i september kände jag knappt igen mig själv, och jag var mer förvirrad än någonsin förr. Livet var trots det ganska fint, jag hade många människor som stöttade och höll efter mig (vilket var behövligt just då, tro mig!) och det var underbart att upptäcka min nya stad.

Framåt mitten av oktober började det jobbiga, jag insåg hur svårt allt skulle kunna bli, och självförtroendet dalade allteftersom att högen med svåra uppgifter växte. Även november innehöll en hel del stress, press och prestationsångest utöver det vanliga och det var en mörk månad - både bokstavligt och bildligt talat. Skolan var jobbig, mina lägenhetskompisar var jobbiga, vädret var jobbigt och jag var jobbig. Det var lite jobbigt, helt enkelt!

Det långa, fina jullovet kom dock som en räddare i nöden och jag mådde så himla bra av att få komma till Sverige och allt det välkända igen. Det känns lite som att det var där allt vände också - jag bestämde mig för att ta mer avstånd från stressen, pressen och prestationsprinsesse-fasonerna - och såhär i efterhand känns det faktiskt som att jag lyckades. Termin två blev inte tillnärmelsevis lika kämpig som nummer ett varit, vilket var en enorm lättnad vill jag lova!

Under tiden som gått har jag kärat ner mig i Glasgow riktigt ordenligt, och denna stad med all livskvalitet den har att erbjuda har verkligen inte gjort mig besviken på något sätt. Jag hade en bra känsla redan när jag var här och hälsade på för snart två år sedan, och det har bara blivit bättre och bättre.

Därför har jag lite svårt att bestämma mig för vad jag egentligen känner inför att spendera de 3 kommande månaderna i Sverige, där det mesta är dyrt och där den skotska charmen lyser med sin frånvaro. En stor del av mig kan inte vänta på att få hoppa på flight DY3503, på att få komma hem till nära och kära och på att få börja jobba och fylla dagarna med något riktigt värdefullt. Det finns så mycket jag saknar och längtar efter, men samtidigt känns det märkligt när jag tänker på att jag inte ska få vandra Sauchiehall Street fram på mer än 3 månader.

Vad tror ni om att flytta Västra Hamnen, ParkInn, Ribersborg (inklusive Östersjön då alltså), Lilla Torg, Smyge, Österlen och alla fina Sverige-människor bort hit? Det svenska sommarvädret kan vi också ta hit, glöm inte det för allt i världen! Och jordgubbarna. Och rågbrödet. Och jordgubbsfilen. Och ostbågarna. Och blåbärspajen. Tänk vad fint det skulle kunna bli!

vs

Hur ska det gå?

Operation Packning har fortsatt idag, och jag börjar så smått inse hur ofantligt mycket prylar och kläder jag samlat på mig under det knappa år jag huserat i denna lägenhet. Resväskan till Sverige är fullare än fullast, och det är resväskan (med vinterkläder och sådär) som ska stanna här också.

Jag har även börjat lägga saker i de enorma flyttlådorna som Ullis och jag var och köpte på SafeStore nu i veckan. Hittills har jag fått ner alla mina böcker samt en lampa och lite höstkläder, och jag har redan svårt att rubba kalaset. Vet inte om det säger mer om böckerna eller mina armmuskler, men tungt är det i alla fall!

Projektet fortsätter i morgon, nu ska jag läsa och lyssna på Euphoria för 162938:e gången idag. Herregud vad vi hoppade och skrek där framför TV:n när Sverige vann igår. Helt otroligt, helt otroligt roligt!

In the Happyland

Dagen stavas effektivitet, och det är dags för mig att ta tag i den där flyttstädningen/packningen ordentligt. Med massor av energi, sol utanför fönstret och bra musik i högtalarna ska det nog gå alldeles utmärkt tror jag. Klara, färdiga, städa!

The good life

De senaste dagarna har varit vansinnigt fina, både vädermässigt och i övrigt. I 23-29-gradig värme och strålande sol har jag/vi njutit av livet, och blandat upp det hela med lite plugg och lite gym. I går promenerade vi genom halva stan för att komma till Kelvingrove Park, där vi degade på picnicfilten i några timmar och blev bruna och fina.

I dag var jag och Ullis både hurtiga och kulturella, då vi promenerade de 4 soliga kilometrarna till Riverside Museum för att se på detta underverk. En vacker promenadväg dit och ett alldeles lagom stort, intressant museum gjorde utflykten underbar! På väg hem satte vi oss i skuggan (som sagt, 29 grader) på Bar Socials fina uteservering och njöt av lunch i form av antipasto för mig och caesarsallad för den andra damen.

Eftermiddagen gick åt franskplugg i solen samt andra skojigheter, och i skrivande stund är jag nyduschad efter en kämpig omgång på gymmet. I morgon är det dags för Tentan med stort T, men efter att ha diskuterat saken med Rachel och Hannah från gruppen så känner jag mig faktiskt ganska lugn. Men ni kan väl hålla en tumme eller två för mig i alla fall, för säkerhets skull liksom?

Man vet att det är dags att dra sig mot Sverige när man vaknar klockan tre på natten för att man är så vansinnigt sugen på Pågenlimpa, O'Boy, knäckebröd och jordgubbsfil.

Ça va!

Nu ska du se Malmö, att nu har du fått dig lite konkurrens här minsann! Det är förvisso inga 23 grader och sol vi har att skryta med, och än mindre 25, men det har trots allt varit lite varmt i Glasgow i dag! Lite varmt, men framförallt väldigt lite regnigt och väldigt lite blåsigt vilket alltid lättar upp stämningen en del.

Summan av kardemumman är att jag, efter gymmande (första gången på nästan två veckor, jag hittade knappt dit) och mathandlande, fått lite färg på min annars så lekbleka hy. Jag fyllde min termosmugg med kaffe, plockade med mig solglasögon och min underbara bok, och slog mig ner på en filt i gräset. Och njöt.

Resten av veckan ser inte heller ut att bli så himla dum, vilket nästan får mig att glömma min tråkiga tenta som går av stapeln på torsdag eftermiddag. Tänk vad lite fint väder kan göra för humöret!

Field trip

Från en huvudstad till en annan; i dag var det Edinburghs tur att njuta (?) av mitt sällskap! Jag och Åsa tog tåget tillsammans i förmiddags, och väl på plats mötte vi upp Ullis och hennes kompis Amanda (som bor och pluggar i Edinburgh). Vi laddade först upp på en restaurang med en fantastiskt god indisk buffé där jag hade kunnat äta hur mycket som helst. Och jag som inte ens gillar indiskt! Eller gör jag kanske det...? Vi behövde nämligen all energi vi kunde få, då dagens mål var Arthur's Seat. Det var en bit att gå, men med några vilopauser och en vattenflaska gick det bra även för mig. Utsikten vi sedan möttes av gjorde det värt varenda flåsning, och kamerorna gick varma hos oss allihop!

 

Och ja, som ni kanske kan se lyckades vi pricka in en alldeles underbar dag att åka iväg på! Det var förvisso inga 25 grader och sol som ni skryter så förfärligt om där borta i Sverige, men sol fick vi i alla fall!

Immunförsvar anropas

Host, Snörvel, Snyt och Aj har tagit över min kropp, som för övrigt verkar ha kastat allt vad immunförsvar heter överbord. Förra veckans sjukdomshistoria var tydligen inte tillräcklig, utan under måndagsnatten attackerades jag även av förkylningen från helvetet. Halsont och feber har vi redan hunnit gå igenom, och idag är det mer huvudvärk, öronvärk och en Niagarafallsnäsa som gör livet surt för mig. Smaksinnet har också gått och gömt sig, och jag kan säga att det var en intressant upplevelse att dricka morgonkaffet utan att känna minsta tillstymmelse till kaffesmak, haha!

Jag är förvisso enormt glad för att jag höll mig frisk över Londonresan, men det är ändå lite deprimerande att jag ska behöva vara halvdöd och sängliggandes även denna vecka... Jag som tyckte att jag var i så fin form för två veckor sedan! Nåja, det är inte så mycket jag kan göra åt saken, utan jag fortsätter att snyta mig, knapra SudaFed och drömma om nästa vecka då jag ska vara frisk som en nötkärna igen! Efter regn kommer solsken, och allt det där... Optimismen flödar!

MDP (varning för skryt)

Jag var ju lite (läs: mycket) arg, frustrerad och panikslagen där i slutet av mars, när grupparbetesrapporten skulle lämnas in och ingen annan än jag och Heather gjorde vad vi skulle. Jag har sällan varit så upprörd, stressad och chockad av andra människors dåliga beteende, och det hela slutade med att vi var tre personer som skrev ihop hela rapporten på 28 sidor. Ursprungstanken var att alla sju medlemmar skulle hjälpa till, men det var närmast ett naivt drömscenario.

En rapport skickades in till slut i alla fall, och jag tror aldrig att jag jobbat så hårt i hela mitt liv. Därför var det lite av ett hallelujah-moment att i dag logga in på MyPlace och läsa lärarnas kommentarer:

"This is an excellent report in many respects. It is extremely well and clearly written and is purposeful and coherent throughout. The plan is extremely well researched. The business idea is essentially a good one. The MR was generally well presented but it could have been fuller and included more charts. The discussion of marketing was very good but you need to be less general and set out a costed marketing plan. Overall, an excellent piece of work. Well done!"


Hårt jobb lönar sig tydligen, men jag skulle inte för mitt liv vilja göra om det!

"You find no man, at all intellectual, who is willing to leave London. No, when a man is tired of London, he is tired of life; for there is in London all that life can afford.”

Hur man bäst sammanfattar de senaste dagarna är för mig en gåta. Intensivt är bara förnamnet, och vi har hunnit med så otroligt mycket under vår London-vistelse att det framstår som fysiskt omöjligt såhär i efterhand. Allt har varit enormt lyckat i alla fall - när det gäller väder såväl som boende, resa och hotell.

Vi anlände till London kring tre på eftermiddagen, luskade reda på rätt tunnelbana och satte av mot hotellet som låg mellan Paddington Station och Hyde Park. Efter att ha checkat in och lastat av väskorna gav vi oss ut i solskenet och spenderade resten av eftermiddagen glassandes i Hyde Park. Middag åt vi på en stor restaurang runt hörnet från hotellet, och sedan flöt vi ut i vår underbara dubbelsäng och slötittade på en bra film.

Klockan 07.30 var vi igång igen, det blev mumsig hotellfrukost och sedan styrde vi kosan mot Piccadilly Circus, Regent och Oxford Street för shopping. Och shopping. Och shopping. Mycket framgångsrika var vi, men framåt 3-tiden kände vi oss färdiga och orkade inte brottas med fler spanjorer/italienare/asiater. Notting Hill blev därför nästa mål, och väl där promenerade vi i solen och njöt på ett italienskt café. Kvällen spenderades i och kring SoHo, där vi bland annat träffade Louise och drack underbart goda fläderdrinkar.

Söndagen hade sightseeing skrivet över hela sig, och under denna dag hann vi med såväl British Museum som Covent Garden, London Eye, Big Ben och ett andra besök i Notting Hill med marknaden på Portobello Road. Efter 8 timmar på gående/stående fot var vi rätt slutkörda, och sista middagen avnjöt vi på en pub en bit från hotellet.

Tåget till Glasgow gick inte förrän vid 15.30, så vi var uppe med tuppen och hann med Camden Town, Victoria & Albert Museum och Harrods innan det var dags att hämta upp väskorna, checka ut och styra mot tågstationen.

Inne på Harrods blev vi attackerade av ett par cupcakes som insisterade på att få följa med oss och förgylla tågresan hem. Så fick det också bli, och resan slutade precis lika fint som den börjat!