Bright lights, big city.

Hej från New York!

Vi promenerar, äter, shoppar,  promenerar och äter lite till. Trots regn och rusk håller vi humöret uppe, njuter av atmosfären och gud vad jag älskar att vara tillbaka i den här stan. Ikväll blir det mat på familjeklassikern John's och sedan Phantom of the Opera på Broadway. Imorgon en walk down memory lane till älskade lilla Tarrytown, och så en sväng till MoMa tror jag visst. På måndag morgon stänger vi igen väskorna och drar till Bahamas, där det för tillfället ser ut att vara 29 grader och sol. Vi hörs när vi kommit dit och (förhoppningsvis) kan bekräfta detta!

Gissa var jag befinner mig?

Fisk, fågel eller mittemellan? Ni får tre gissningar! 

Jag ger er en ledtråd...

Bara dom som bländats av ljuset kan se hur bra vi mår.

Man vet att man skrivit för många uppsatser den senaste tiden när man sitter och oroar sig för att överskrida antalet tillåtna ord när man i själva verket sitter och knattrar på sitt alldeles egna blogginlägg, där man får använda precis hur många ord man vill.

Nu är jag dock färdig, färdig med allt jag behöver vara färdig med innan den underbara älskade efterlängtade semestern. Jag ska bara gå till skolan och lämna in en fysisk version av den ena uppsatsen också, och sedan är saken biff. Ty fusan vad skönt!

För övrigt har jag en riktigt fin onsdag framför mig, och jag tänkte börja med att ge mig själv lite sovmorgon. Träna inför semestern och sådär ni vet, så jag inte kommer dit och har glömt hur man gör när man tar det lugnt... Det vore ju förfärligt!

Efter ovan nämnda sovmorgon blir det en tur till ovan nämnda skola för att lämna in ovan nämnda uppsats, och sedan en sväng på stan för att inhandla avtackningspresent till basketlagets eminenta kapten som ser ut att få spendera nästa termin i Göteborg av alla ställen här i världen! Denna present tas sedan med till basketlagets årsmöte, men däremellan ska jag klämma in ett pass Metafit följt av Abs Attack också. Dagen kommer att avslutas på Hummingbird där det blir middag och drinkar med mina fina flatmates - för att fira att vi är vi och sörja att vi inte kommer att ses på några veckor framöver. Bättre onsdag får man leta efter, det tror jag faktiskt!

God natt säger jag till er, och avslutar med en fin låt som jag hade äran att höra live i lördags kväll. Det var inte dumt det!

Life in colour

Hur jag hade det i går kväll?

Jo, ungefär såhär:

And I swear, in that moment we were infinite.

Jag sitter med en kopp te och en skiva av favoritbrödet med datorn i knät, med en fin flat mate till vänster och en annan fin flat mate till höger. Vi lyssnar på nostalgimusik, längtarsaknarpratar om sommaren och om livet som ligger framför oss. Mina benmuskler bultar och bränner efter ett sjuhelvetes lyckat gympass, min hjärna är trött efter att ha skrivit klart nästan hela marknadsföringsrapporten och hjärtat hoppar till av lycka varje gång jag inser att jag ska åka på mina drömmars semester om en vecka.

Jag mår så himla bra.

Vägen till en blondins hjärta.

Vissa människor blir glada när de får en löneökning på jobbet. Andra människor blir glada när någon håller upp dörren för dem i affären. Jag blir glad när jag ser att matbutiken runt hörnet har börjat sälja mitt favoritbröd igen - rågbröd med rödbetor och äpple i. Det är så dyrt, och så gott.

The most wonderful time of the year

Hej! 

Hemma hos oss firar vi vår, fint va?

Hej då!

Äta träna leva

Ibland säger andra människor saker så bra att man inte behöver säga dem själv. Klicka här så finner ni ett ypperligt exempel på just det.

Gode gud vad trött jag är på kommentarer som "varför gymmar du så mycket, du är ju redan smal och fin" och "men du behöver väl inte träna, så som du ser ut?". Gode gud vad jag är trött på att ibland behöva försvara mitt tränande och anledningen till att jag tränar, och på att ibland nästan känna att jag behöver skämmas och ljuga om hur mycket jag tränar. Gode gud vad jag är trött på att försöka övertyga folk om att man kan tycka det är roligt att gå på gymmet och lyfta skrot - även om man är en liten tjej på knappt 160 cm som inte satsar på att bli bodybuilder. Gode gud vad jag är trött på att förklara att jag ser träning som något som först och främst är njutbart, i andra hand något som får mig att må bra och sist något som eventuellt kan förändra min kropp på ett positivt sätt. Inte tvärtom - och det här är jag långt ifrån ensam om. Det vore ju trevligt om TV3 och resten av världen kunde få inse det också bara...

You cannot stop New York City.

Om jag säger att det mest spännande som hänt i mitt liv de senaste dagarna är att jag har börjat ha kanel på äpplena på frukostgröten - förstår ni varför jag inte bloggat så mycket på senaste då?

Mm, jag tänkte väl det. Herregud, hur bär de sig åt de där storbloggarna? Hur lyckas de hitta minst fem saker i sitt liv som de tycker är intressanta nog att dela med omvärlden, varje dag? Inte ens jag som gillar att skriva och lider av lätt orddiarré dygnet runt skulle klara av det!

Äsch, men något intressant borde jag faktiskt kunna berätta om. Typ... Att de tagit bort mitt favoritpass på gymmet och ersatt det med något jäkla löpbandstjohejsanprogram. Veckans drama! Jag tog det nästan personligt faktiskt, och dessutom förstörde det min plan. Jag tycker inte om att tänka om. Vad jag däremot tycker om är Metafit, som idag jag genomlevde för tredje gången i mitt liv. Uttrycket "tredje gången gillt" kom till sin rätta och det var fasen så mycket jobbigare än gång 1 och 2, men fortfarande lite njutbart på något vis. Utom sista omgången burpees med armhävningar. Då njöt jag inte någonstans faktiskt.

Nu är det fredag kväll och lägenheten är tom sånär som på mig. Jag roar mig med att se ett program om det försvunna flygplanet (hur har de redan hunnit göra ett program om det?!), tar hand om min trötta kropp och ser fram emot en lördag med sovmorgon, basketlunch, gym och pizzabakning. Skulle jag mot förmodan känna mig lite uttråkad eller rastlös räcker det med att tänka på att jag är i New York om exakt två veckor och på Bahamas om ytterligare en - då är det svårt att hänga läpp!

I not know English that well.

Jag har en fransk kille i min marknadsföringsgrupp i år, och tanken är att vi ska försöka skriva en rapport tillsammans. Detta kompliceras dock av det faktum att den stackars (?) killen har åkt hit utan engelskakunskaper, utan någon som ser till att han förstår och klarar av att genomföra studierna och utan något som helst stöd från hans universitet i Frankrike. Han har valt att åka hit, universitetet i Frankrike har sagt  okej och Strathclyde har tagit emot honom med öppna armar - men det var aldrig någon som reflekterade över att han kanske inte kan språket tillräckligt väl.

Istället sitter han nu med på våra gruppmöten, nickar glatt på fel ställe och svarar "ja" på frågor som kräver helt andra svar. Både jag och de andra i gruppen pratar så långsamt, förenklat och tydligt vi bara kan, och har vi tur så sjunker ungefär hälften av budskapet in. Den andra hälften försvinner någonstans i glappet mellan våra språkkunskaper och hans brist på desamma. Detta leder till att han skriver fel saker med fel källor och på fel sätt. Han refererar till företaget som "she" hela texten igenom. Han skriver saker som "I think there is good option for company that she will practice well". "Flybe cannot put in place price too expensive, because after Customer's expectations will generally higher." "She is remain to stay cheap".

Han har inte skrivit om hälften av sakerna han har blivit ombedd att skriva om - och jag har en sorglig känsla av att det är för att han helt enkelt inte förstått vad vi har sagt/skrivit till honom. I stället är det vi andra som får försöka hålla masken, säga "bra jobbat" för att sedan gå in och skriva om hela avsnittet. Lögn och båg och extra arbete för alla - men vi har inte hjärta att säga till varken killen eller läraren hur värdelös han råkar vara i just det här fallet.

Jag vet inte vad som har hänt, hur personen kunde bli hitskickad för att läsa på universitetet eller hur han klarar av ens det dagliga livet i det här landet - det måste vara så otroligt svårt när man inte behärskar språket. Hur har hans skola i Frankrike tänkt? Hur har Strathclyde tänkt? Hur har han själv tänkt? Har någon ens tänkt överhuvudtaget, eller tyckte de bara att det var väl skoj för honom att åka till Skottland?

Det är sorgligt, frustrerande och fascinerande på samma gång - att det kan få bli såhär och att ingen hittills reflekterat över att det eventuellt skulle kunna bli lite jobbigt för en icke engelskspråkig person att hänga med i tredje årets universitetskurser i ett engelskspråkigt land. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag är i alla fall tacksam för att jag har tid den här terminen och utan vidare kan göra även herr fransmans jobb utan att gå på knäna. Här ska inga betyg sänkas på grund av bristande språkkunskaper minsann, det tänker jag se till!

Hellre nästan rätt än helt fel.

Note to self: Ett gympass behöver inte alls vara enkelt bara för att det är kort. Det borde jag ha lärt mig med tanke på alla nya, intensiva 20 minuters-pass jag gått på det här året, men budskapet har tydligen inte sjunkit in riktigt än. Därför blev det som det blev idag, och jag hängde med på både Metafit, sedan 20 Minute Abs Attack och till slut 20 Minute Shoulder Pump. Det hade räckt med det förstnämnda om vi säger så; när sista omgången övningar var gjord blev vi beordrade att lägga oss ner i en hög på golvet då instruktören tyckte att det såg ut som att vi var på god väg att tuppa av hela bunten...

Men det är roligt, och det är härligt, och det är skönt. Jag erkänner villigt att jag blivit lite av en träningsnarkoman det här året, men ty fusan vad bra det får mig att må! Jag älskar känslan av trötta muskler i en stark och frisk kropp, och när jag nu har tid att ge mig själv den känslan 5-6 gånger i veckan blir det så väldigt mycket härliga känslor. Jag har gått från att se träningen som ett nödvändigt ont som jag gjorde ett par gånger i veckan "bara för att" till att längta till gymmet, längta efter att träna nästa muskelgrupp och sukta efter nya pass att testa. Jag har gått från att träna för att förändra min kropp till att träna för att jag tycker det är så förbaskat kul - även om det ena nu kanske skulle råka ge det andra på köpet. Att räkna ut hur man bäst ska ta hand om sin kropp, stärka den på ett välbalanserat sätt och samtidigt ge den energin och näringen den behöver är oerhört intressant, oerhört engagerande och oerhört nyttigt på mer än ett sätt, och jag njuter av varenda upptäckt.

Det låter säkert både klyschigt, hurtbulle-aktigt och överdrivet i mångas öron, men så får jag väl vara en klyschig och överdriven hurtbulle i det här fallet då. Huvudsaken är att jag trivs, att min kropp mår bra och att jag njuter av vad jag gör, och i dagsläget ligger jag inne med full pott på varenda punkt. Så det så.

Like a feather on the Clyde.

Och nu ska jag gå ut och ta en promenad längs den där floden, för idag har vi banne mig sol sol solsken här i denna stad!

Fit for Friday.

Fröken Svensson har lämnat stan, och kvar sitter jag med en hög skolarbete som fått stå åt sidan de senaste dagarna. Men det var värt det - det var värt varenda djup suck, aggressionsutbrott på överstrykningspennor och bråk med Power Point som jag istället får stå ut med idag. Väldigt mycket värt det. Vi hade jättefina och alldeles lagom händelserika dagar tillsammans och livskvalitén låg på topp från början till slut!

I skrivande stund sitter jag bänkad på Café Nero där jag börjar få träsmak i rumpan efter några timmars plugg. Biblioteket och mitt skrivbord i all ära, men allra bäst arbetar jag nog ändå i sådana här miljöer där det är lite fart och fläng men ändå gott om arbetsro. Och så har de gott, starkt kaffe med gratis påtår - det underlättar också lite grann.

När jag är klar här ska jag gå hem och baka fullkornsbullar och sedan tåga bort till gymmet för att prova ett nytt pass - Shoulder Pump. Jag är nervös. Jättenervös. I den katastroftänkande delen av min hjärna kommer jag att dyka upp och mötas av tio personer med den här kroppsformen:

Vi kan väl bara säga som så att det inte är sådär jag ser ut (och tack gode gud för det). Men det ska nog gå bra det här, eller nått! Hör ni inte av mig på ett tag sedan så kan det eventuellt bero på att jag haft ihjäl mig själv med en skivstång eller något annat skojigt. Höhö.

Ha en härlig fredag!

Let the good times roll

Min kära vän Åsa är på besök sedan i går eftermiddag, och vi kunde nog inte ha det bättre tror jag! Igår blev jag bjuden på macarons och Carambar vilket följdes av lyxmiddag på stan (fördrink, varmrätt, efterrätt och efterdrink!) och ett glas vin på Bunker. I dag sov vi tills det nästan blivit eftermiddag, gjorde pannkakor till brunch och gick sedan till gymmet tillsammans då de råkar ha öppet hus denna helgen. Ikväll kommer Ross och Maxime över på middag och imorgon börjar en skolvecka som inte alls kommer att bli som alla andra skolveckor. Åh vad roligt det är att ha besök!

  

Helgen som var

Valentine's Day - finmiddag hos Sarah och Claire

Valentine's Day - chokladbollar med en touch av kärlek

Valentine's Day - mumsiga drinkar på Hummingbird

Soligt besök hos Megan i Linlithgow

Besök hos Megan i Linlithgow

Linlithgow Palace

Linlithgow Palace

Linlithgow Palace

Vår sol. Vårsol!

Och vårblommor!

Efter långpromenad förtjänar man långlunch på stans gamla postkontor. Så det så.

Destination positioning

När man sitter och pluggar och blir så uppslukad av det man läser att man inte märker när högerbenet somnar eller när Becky ställer larmet för att hon inte tror att man är hemma, då vet man att man är inne på rätt spår.

(men nej, detta spåret stavas inte Strategic Marketing. Det är fortfarande trippeltråkigt.)

För jag har hört att man blir vacker först när man känner sig som det.

Sena kvällar då tiden bara är min, musiken är bättre än någonsin och bara alla de fina minnena kommer fram.

Sådana kvällar gillar jag. Sådana kvällar är jag så himla mycket mig själv, för mig själv med mig själv. Det är nog ganska nyttigt tror jag.

Imorgon ska jag åka på söndagsutflykt till Megan i Linlithgow, äta publunch, snacka strunt och gå promenad kring sjön. Det är nog också ganska nyttigt tror jag.

Det var länge sedan jag skrev ett "det här har jag gjort på senaste"-inlägg, så nu tänkte jag skriva ett "det här har jag gjort på senaste"-inlägg!

Tja, vad har jag gjort på senaste? Jag har haft det väldigt trevligt, måste jag säga. Många roliga upplevelser - nya som gamla - många nya bekantskaper och många trevliga överraskningar. Livet flyter på, helt enkelt! Jag har sysselsatt mig med ganska mycket vanliga saker (läs: jobba, plugga, träna), men en del ovanliga saker också.

Ovanlig sak nummer ett är att jag har varit på musikal. Det var förra veckan det, då min norska vän Kine hade övertalningsförmåga nog att släpa med mig för att se Vampires Rock på King's Theatre här i stan. Den var fantastiskt bra och vi hade en supertrevlig kväll, även om vi båda kom fram till att vi börjar bli gamla då vi båda tyckte att ljudet var lite för högt och musiken lite för skränig emellanåt. Ja jag säger då det..

Ovanlig sak nummer två är att jag har varit på bal! På bal! Strathclyde's årliga Sports Ball gick av stapeln förra lördagen, och vi klädde upp oss till tänderna allihopa för en helkväll med trerätters på Radisson. Även detta var en ytterst trevlig kväll, men även denna bjöd på en del ålderstecken då jag inte kunde låta bli att förfäras av och förakta ganska många ganska unga personers ganska stupfulla och idiotiska beteende. Visst ska man ha roligt, men när man behöver bli utbaxad av sina vänner klockan 19.30 på kvällen för att man druckit för mycket är det lite väl överdrivet kan jag tycka... Nåja, jag och mina fina baskettjejer hade roligt i alla fall, och lite ceilidh tackar jag aldrig nej till!

Ovanlig sak nummer tre är att jag varit och simmat. Två gånger. Jag har allt varit lite nyfiken, det får jag erkänna, men har aldrig riktigt känt mig bekväm nog att utnyttja poolen som ju faktiskt finns där för mig på gymmet. Sarah hade dock som nyårslöfte att börja simträna, så hon övertygade mig om att det var en jättebra idé och så gick vi dit. Och vilken jättebra idé det var! Den enda lilla detaljen ovan nämnda tösabit glömde att nämna var att hon faktiskt visste hur man simtränar och var en fena (höhö) på såväl crawl som ryggsim som fjärlissim. En annan skvätte mest runt med lite klassiskt tantasim, men jag snappade upp en och annan övning från proffset och hade rejält ont i armar, axlar och rygg dagen därpå!

Ovanlig sak nummer fyra är att jag har haft ett pass med en PT - ett riktigt sånt där långt, utförligt pass där fokus var på mig, mina muskler och min träning. Jag hade ju ett sådant med en annan tränare i oktober, tyckte inte alls att det var något att ha och lovade mig själv att aldrig göra om det. Nu var det dock dags för ett nytt försök med en ny PT med en ny personlighet, och hej vad bra det gick! Jag var lite hög på endorfiner i flera timmar efteråt, men sedan kom träningsvärken som gjorde att jag hade svårt att borsta håret ordentligt och då blev det lite jobbigt. Men åååh vad jag skulle vilja göra om det!

Idag är det en lugn tisdag och jag sitter nedsjunken i soffan efter att ha ägnat några timmar åt att maila, redigera föreläsningsanteckningar, betala räkningar, göra ett MDP-prov (9 av 10 rätt, heja mig!) och planera den kommande terminen för basketlaget. Jag hade två föreläsningar i morse men var sedan klar för dagen; helt okej med mig!

Nu ska jag gå och laga lax med bulgur och fetaoströra innan jag ger mig av mot gymmet för Abs Attack och styrketräning med Sarah. Men först bjuder jag på lite bilder från Sports Ball - enjoy!

Jag, Milana och Hannah. Jag ber att få påpeka att jag inte är kortast på denna bild och att Milana trots detta är en mycket bättre och mer erfaren basketspelare än mig. Hörde ni? Jag är inte kortast!

Jag och mina kära lägenhetskompisar. Jag är eventuellt kortast.

En glad basketspelare

Vi vet fortfarande inte varför vi blev Grenada...

Triss i korta basketspelare - och så en lång en...

Världens finaste (och eventuellt även kortaste) basketlag!

Good Saturday.

Man vet att det har varit ett bra jobbpass när det avslutas med att en italienare kysser en på handen och tackar en på italienska för ett utmärkt restaurangtips.

Ágætis byrjun

Idag är en sådan där bra dag, en sådan där dag då solen skiner, gympasset går som tåget och skolarbetet blir gjort fortare än jag kan säga "marketing". Igår var en sådan där dålig dag, en sådan där dag då regnet hängde efter mig var jag än gick, då allt jag tog i gick sönder och då gästerna på jobbet skällde på mig för att de inte kunde hitta lampknappen till sänglampan.

The summa of the kardemumma? Efter regn kommer solsken - bokstavligen talat.

Dagens ungdomar...

http://www.sydsvenskan.se/malmo/frusna-studenter-far-hojd-varme-efter-namninsamling/

 "När jag sitter och pluggar har jag täcke på mig"."Jag sover ibland med tjock tröja". "Jag har badrock över kläderna". "Jag måste alltid ha ett par stora, tjocka ylletofflor vid sängen".

Pfft! Vilka mesar! Vilka ynkryggar! Vilka fryskyllingar!

MVH

Den Stencoola Tuffa Blondinen (vars vardagsoutfit hemma i lägenheten - dag som natt - är strumpbyxor, mjukisbyxor, strumpor, raggsockar, fodrade morgontofflor, handledsvärmare, stickad tröja och fleecetröja. Filtar och täcken tar man till först när inomhustemperaturen kryper under 14 grader.)

Paradise Island

Om två månader är det du och jag. 

Just sayin'.

Det här var ju kul.

"Whereas strategic thinking involves creative and entrepreneurial insights into a company and its environment, strategic planning has often degenerated into frameworks for the systematic and comprehensive analysis of known options. Strategic thinking is a shaping process in which a reflective conversation with a situation takes place in order to reduce the complexity of such a situation, while strategy-making is a process of continuous adaptation between the industry environment and organisation capabilities."

Alltså, jag tror snart att jag dör av tristess och drunknar i tråktråkig marknadsföringsteori. Samtidigt som jag kvävs av viljan att syssla med något annat just idag, det vill säga. Kan man avlida på tre olika sätt samtidigt?

Funderingar.

Hörni... Det här med att dammsuga, det är väl bra onödigt ändå? För att inte tala om att tvätta, det är väl ändå ett icke nödvändigt ont? Och att diska, det är sånt som bara mesar sysslar med, eller hur?

Bra, då säger vi så!

Man kan inte få allt här i livet. Karaktär är uppenbarligen en av de saker jag inte fick.

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "den ska jag ju inte äta idag, det är ju bara söndag".

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "fast å andra sidan, det är ju trots allt söndag."

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "nej, det där är inte bra för dig. Inte bra alls."

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "fast egentligen, hur illa kan det vara?"

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Och så levde de lyckliga i alla sina dar!

(infoga valfritt tugg-och-smask-ljud här)

En glad musiklördag...

...och om 56 dagar ska jag gå på konsert.

We all need some time to ourselves now and then, to get reacquainted with the one who's been there since the beginning.

Livet alltså. Vad bra det är nuförtiden! Det mesta går som på räls, jag har lite lagom mycket saker att göra på lite lagom lång tid och till och med vädergudarna ler mot mig rätt ofta. Jag gymmar mer än någonsin förut (och gillar det mer än någonsin förut), lagar massor av god mat (vegetarisk lasagne med svamp, babyspenat och cream cheese är min nya paradrätt), jobbar med massor av trevliga kollegor, träffar massor av trevliga människor, går på massor av en del trevliga föreläsningar, läser massor av sidor i Morgon i Jenin och tittar på massor av avsnitt av Desperate Housewives.

De två stora lyften i mitt liv är att gymmet lanserat 5 nya korta men högintensiva pass som jag (hat)älskar, samt att jag fått byta MDP-lag och jubelidioterna som jag var så arg på i december är alltså ett minne blott. Lättnaden alltså, lättnaden!

Igår var det dags för årets första utekväll med basketlaget och det var så himla roligt att träffa alla igen! Vi har fått några tillskott i år också, så kvällens träning blir ännu mer spännande. Först tänker jag dock gå på Medball Madness (det är inte så illa som det låter) på gymmet och svettas lite - bara för att jag kan, vill, hinner och orkar. Det är en fin känsla det!

Fina baskettjejer och en inte lika fin servitör från julfesten i december

As simple as that.

Jag kör en favorit i repris - häng på ni med!

Följande organisationer ska jag stötta med 100-300 kr i år:

Januari: WaterAid
Februari: Hungerprojektet
Mars: Amnesty
April: Svenska Hästars Värn
Maj: Friends
Juni: Svenska Naturskyddsföreningen
Juli: Cancerfonden
Augusti: Svenska Djurskyddsföreningen
September: WWF
Oktober: Rosa bandet
November: BRIS
December: Skåne Stadsmission

IS-olering

Hej bloggen!

Jag har saknat dig, det har jag verkligen. Jag har tänkt skriva så länge, men det blev liksom aldrig av. Vips så var julen här, och sedan blev det visst nytt år, och sedan var det plötsligt dags för mig att flyga till Skottland igen. Hoppsan då. Som det kan gå.

Men nu är jag här, full av inspiration och skrivarsug. Och tentaångest. Och kläder. Fy satan vad kallt det är! Termometern i mitt rum visar för tillfället på 12,3 grader. Fattar ni? TOLV KOMMA TRE GRADER! Inomhus! Mellan fyra väggar, ett golv och ett tak! Ovanpå en annan lägenhet! Och detta efter att jag haft elementet igång i tre omgångar och tänt alla åtta värmeljus jag äger! 12,3 grader! Någonting är väldigt, väldigt fel i hur de bygger hus på det här stället. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Följande klädesplagg kan just nu återfinnas på min kropp:

- Ett par bomullsleggings
- Ett par joggingbyxor
- En långärmad t-shirt
- En fleecetröja
- En stickad tröja
- Ett par handledsvärmare
- Ett par strumpor
- Ett par raggsockar
- Ett annat par raggsockar
- En halsduk

Björnmössan, overallen, vargpälsen och fårskinnsbyxorna fick jag tyvärr inte med mig, så därför får jag stå ut med att frysa i de kläder jag har, antar jag. Mutter mutter...

Nu ska jag sluta gnälla... Nu har jag slutat gnälla! Så, ska vi fortsätta med lite trevligare samtalsämnen än hur eskimåkallt det är här hos mig? Ska vi prata lite om den där tentaångesten, kanske? Inte för att den är särskilt trevlig, men ändå.

Ibland undrar jag om den är på riktigt, faktiskt. Ångesten alltså, inte tentan. Tentan är på jätteriktigt. Jag är lite sådär uppskruvad och rädd i periferin, men när jag verkligen börjar anstränga mig och riktigt tänka igenom saken är jag inte särskilt orolig trots allt. Är det ett bra tecken, eller är det ett tecken på att jag kommer att ligga och spy av nervositet i natt i stället? Jag vet ju vilket alternativ jag hoppas på i alla fall...

Nu börjar fingrarna stelna till av köld här, så jag får nog lämna er nu. Jag höll på att skriva att jag ska gå och skölja händerna i varmvatten, men sen kom jag på att vi har ju inget varmvatten förutom i duschen. Mjo, en liten gnutta bitter är jag allt... Det var dumt att åka till Sverige och vänja sig vid normala hem, men oj så härligt det är att vara tillbaka ändå! Jag gick och sniffade in den härliga storstadsluften på väg till gymmet idag (en blandning av rök, bensin och sopor - säkert mycket hälsosamt för mina lungor) och riktigt kände hur mycket jag hunnit sakna Bonnie Glasgow de veckor jag varit borta. Den här terminen ser jag fram emot, phaw rhiktitt. Tjoho!