Och så var boendet bokat, hyrbilen betald, guideboken inhandlad och herregud nu börjar den där Kalifornien-resan verkligen kännas på riktigt. 4 olika hotell i 4 olika städer har bokats - allt från tvåsjärnigt till fyrstjärnigt - och en läckerbit vid namn Ford Mustang är det tänkt att vi ska glida runt i. Hej tionde juni, kan du komma hit snart?

Om varje dag var som denna skulle jag vilja leva i tusen år.

Igår var en bra dag. En mycket bra dag. Från det att jag kom hem från gymmet vid 10 gick den bara från klarhet till klarhet, och oj så mycket livsnjutning!

Vi körde i ca 50 minuter för att komma till den lilla lilla byn Balmaha som ligger på den östra sidan av Loch Lomond. Därifrån vandrade vi sedan en kort men intensiv - och jäkligt stenig - tur på ca 2,5 timmar upp på Conic Hill där vi möttes av en helt fantastisk utsikt över den stora sjön (Storbritanniens största faktiskt) omgiven av berg och dalar.

När vi kom ner igen satte vi oss i gräset och åt vår medhavda lunch, samtidigt som vi njöt av de 17 graderna och den strålande solen som värmde gott. Efter tupplur och glass i gräset körde vi in till stan igen, där det efter dusch och ombyte blev drinkar och middag bland alla lätt grisskära studenter i Ashton Lane. Kvällen avslutades sedan i soffan framför Toy Story (den krävde lagom mycket hjärnaktivitet) och jag somnade sådär gott som man bara gör efter en dag full av frisk luft, motion och god mat. Livet.

Sun, sun, sun here it comes.

Lördagsmorgon. Det är väl allt ett bra fint ord det där, tycker ni inte? Om det inte vore för att jag snart ska plågas och svettas så att det känns som att domedagen var kommen under ett pass Metafit så hade jag varit ännu mer exalterad tror jag. Just denna morgon har jag dock valt att ägna mig åt lite självplågeri, men det blir ju så fasligt skönt när det är över!

Då fortsätter dagen på ett betydligt mycket trevligare vis, med utflykt till Loch Lomond för picnic-lunch och lite vandring/promenad med Sami. Ikväll ska vi gå och käka middag någonstans och rent generellt tänker jag bara njuta av en pluggfri, jobbfri dag. Det är härligt det!

Ha en fin helg!

En fredagskväll i gott sällskap.

All good things come to an end.

Efter inlämning av examensarbetet hade jag - sorgligt nog - planerat att gå tillbaka till biblioteket och börja skriva på nästa uppsats. Så blev det inte. Vid inlämningen stötte jag på tre tjejer från min kurs, och innan jag visste ordet av satt jag bänkad på en solig uteservering och käkade lunch och sörplade cider. Det var bra mycket trevligare än att uggla i mörkret på biblioteket, det var det. Dagen fortsatte sedan med PT-pass på gymmet och sedan show på The Stand Comedy Club tillsammans med Sami. En fredag helt i min smak!

Helgen överlag har varit väldigt fin - mycket tack vare att jag bestämde mig för att ta tre dagars ledigt från allt skolarbete. Vad jag inte hade räknat med är hur jobbigt det skulle kännas när de tre dagarna led mot sitt slut, och idag sitter jag här med lite söndagsångest. På en måndag. Jag vill inte gå tillbaka till det duktiga, flitiga livet där biblioteket är min bästa vän och mappen "Strathclyde year 4" är den mest frekvent använda delen av min laptop. Fast samtidigt så vill jag ju det. För efter den här uppsatsen har jag bara två tentor kvar, och sedan är saken biff. Phaw rhiktitt. Jösses.

Jag har i alla fall laddat upp bra med en vistelse på Radisson Blu Hotel i Glasgow - en av de stora fördelarna med att jobba där jag jobbar är att alla anställda får en gratis vistelse på hotellet för att få en insikt i "the guest experience". Detta erbjudande utnyttjade Sami och jag och vi blev bjuda på 5-rätters med tillhörande vin, en drink i baren, en natt i en av de finaste sviterna och så förstås den gudomliga frukostbuffén på morgonen. Jag har fått i mig mer kalorier de senaste 20 timmarna än jag fick på hela resten av veckan tror jag minsann. Vi var dock hurtiga och gick och gymmade före frukost i morse; det var i princip ett måste för att jobba upp lite aptit till frukosten...

Nu ska jag fortsätta att ignorera min söndagsångest på en måndag och städa lägenheten istället. Ikväll återvänder jag till jobbet - dessvärre som anställd och inte som gäst den här gången. Rackarns.

Ha en fin vecka!

Bye bye baby

Det är klart! Saken är biff! Med solen i ögonen gick jag med nervösa steg mot Kontoret med stort K, där examensarbetet jag jobbat på i nästan 8 månader lämnades in. Aldrig mer ska jag öppna dokumentet 'Honours Dissertation' och aldrig mer ska jag skriva ett sådant här stort arbete för universitetet. Woaaaaah!

Dessa retoriska frågor

Har jag precis suttit och skrivit en fullständig plan för hur, vad och när jag ska plugga för varenda dag fram till den 29 maj eller har jag precis suttit och skrivit en fullständig plan för hur, vad och när jag ska plugga för varenda dag fram till den 29 maj? Har jag färgkoordinerat denna plan beroende på vilken kurs pluggandet gäller eller har jag färgkoordinerat denna plan beroende på vilken kurs pluggandet gäller? Är jag ett litet bokstavsbarn innerst inne eller är jag ett litet bokstavsbarn innerst inne?

När våren kom till Glasgow.

Jag vet att jag smyg-skröt lite grann om att våren minsann kommit till stan redan för två veckor sedan, men den här gången menar jag det! I går fick jag nämligen min första grisskära solbränna efter att ha varit ute och promenerat samt legat i gräset i ett par timmar. Jag och Sami fortsatte på samma tema idag, och efter en fantastisk brunch bänkade vi oss i solen. Med varsin smoothie i handen, bara armar och solglasögonen i högsta hugg sög i oss av allt ljus och all D-vitamin vi kunde få i ett par timmar innan gymmet kallade på oss från sin dunkla vrå. Herregud vad underbart det är med vår!

The light at the end of the tunnel.

Ett blogginlägg som skrivs från sitt livs sista universitetsföreläsning (vi har paus nu, okej?) är det minsann inte varje dag man skriver. Den ni, med smör på!

MVH

Den lyckliga studenten

Ett gott skratt förlänger livet. Dock inte livet på ett post it-block.

Tips från coachen: Ha inte på Johan Glans i bakgrunden samtidigt som du har munskölj i munnen. Allting inom en skrattlängds avstånd kan väldigt plötsligt bli väldigt blött.

Power through.

Solsken, smoothie och glatt humör. Finns det bättre sätt att börja en pluggig fredagsmorgon, egentligen?

Evening chill.

International Puppy Day.

Nästan bättre än Kanelbullens dag, om du frågar mig. Titta och njut!

Meddelande till känsliga tittare: Valpstackaren kommer upp till slut, så ni kan vara lugna. Detta finns det ett annat videoklipp som bekräftar, men det är inte tillnärmelsevis lika hjälplöst sött som detta.

Plötsligt händer det.

Plötsligt kommer våren till Glasgow, och tre stencoola, solglasögonprydda blondiner kan sitta i solen på George Square och dricka kaffe i bara tröjan!

Andra vårtecken är att jag kunde gå till gymmet i bara hoodie i morse, att jag köpte påskliljor på Tesco i går och att vi börjat göra smoothies på färska bär här hemma i lägenheten. Så mycket lycka, så mycket positiv energi!

I Stockholm snöade det, har jag hört. Mohahaha.

Ödet.

Igår gick jag förbi en liten och ganska anonym butik i Buchanan Galleries, tittade in i skyltfönstret och fick syn på en kjol som jag bara måste prova. Sagt och gjort, jag pilade in, provade, kollade priset och bestämde mig för att en ny, elegant sommarkjol var jag nog värd. Idag upptäckte jag att kjolen heter exakt samma sak som jag. Samma namn. Samma stavning. Och namnet Mikaela finns i princip inte i det här landet. Hur otroligt är inte det? Kjolen hade alltså bokstavligen talat mitt namn på sig, och glad och nöjd gick Mikaela hem med en nyligen inhandlad Mikaela i väskan.Visst är det fint?

Eftersom att det inte är ofta det känns så här och jag därför känner att jag bör ta tillfället i akt att berätta det så berättar jag nu följande följande: Fasen vad lätt det känns! Vilken vecka jag har! Vilken energi! Vilken motivation! Jag känner nästan (JÄTTESTORT nästan!) att jag skulle kunna skriva två examensarbeten till, enbart om två delämnen i min marknadsföringsrapport. Jag hittar alla de rätta källorna, läser alla de rätta artiklarna, drar alla de rätta slutsatserna och hej vad det går! Just nu är det ämnet kulinarisk turism som haffat min uppmärksamhet - med tanke på att jag älskar både mat och turism är det kanske inte så konstigt...

Åh, det är skönt att känna att jag kan och att allt flyter för en gångs skull!

P.S: Jag har övergått från att läsa artiklar publicerade av forskare på University of Dalarna till att läsa artiklar publicerade av forskare på University of Örebro. Man måste ju bredda sig lite, liksom. Bokstavligen talat.

Min vän Examensarbetet och jag har nu nått det där stadiet då jag kan tänka att nästa gång jag byter blad i almanackan, nästa gång det är dags att ladda pengar på mobilen, när det där smörpaketet jag har i kylen går ut - då kommer vi att ha börjat ta farväl av varandra. Och lika mycket som den tanken får mig att känna mig som en kalkon dagen före Thanksgiving, lika mycket får den mig att känna mig som en skolflicka dagen före sommarlovet. Lika mycket som jag känner att vägen dit är fruktansvärt lång och lika fruktansvärt stressig, lika mycket känner jag att jag nog skulle kunna reda ut det här på en heldag eller två om det verkligen knep.

Jag tror det kallas skräckblandad förtjusning. Eventuellt med en gnutta hybris.

Den när man tycker att varenda studie är så intressant att man inte vill sluta läsa.

Medan jag filar på min marknadsföringsrapport som ska handla om märkesprofileringen för Malmö (japp, en av årets kursuppgifter var som skräddarsydd för mig) går Timbuktu varm i högtalarna och bilderna från fina somrar i stan seglar förbi en efter en. Ibland är det inte så dumt att plugga, faktiskt. Inte ens när det råkar ske på en lördag kväll, medan normalt folk är ute och roar sig.

Inte dumt alls, faktiskt.

May the force be with you.

När man har en sådan körig period som jag haft på senaste så är det ju för jäkla fint att man har en sådan fin vän som Frida Gustafsson. Lägligt nog efter ännu ett katastrofmöte med en universitetsrepresentant (dock en annan snubbe än min handledare denna gång, och angående en annan uppgift) hade hon tillverkat nedan stressmedicin åt mig:

För er som inte ser så kan jag förklara att det är en hemgjord liten papperspåse som det står peppande saker som "You can do it!" "One day at a time!" på, och på baksidan finns mycket klara instruktioner om att ta minst 10 minuters paus och tänka glada tankar medan man avnjuter innehållet. Innehållet, som var...

Detta var alltså innan ovan nämnda tös hade läst mitt inlägg där jag bad om styrka och/eller Marabou - vilket sammanträffande va? Och ja Frida, det här innebär att du är Gud. Aspelut.

Tack!!

P.S. Mitt nya smeknamn enligt fröken Gud är tydligen Stresslindén... Jag kan eventuellt erkänna att det kanske någonstans på något plan ligger lite i det!

"I want to sound smart, but I don't know any big words!"

Jag har nått det där stadiet i mitt skrivande där jag letar upp så många tjusiga synonymer till mindre tjusiga ord att jag till slut inte förstår vad jag själv menar när jag läser igenom texten. Jag tror att jag eventuellt har tagit det här med språkfjäsk och variation lite för långt den här gången. Typ som Joey i följande klipp:

Skönt att jag inte ska skriva om varken känguru-ungar eller hjärtan, i alla fall...

Same shit, different names.

Efter 7 timmars råpluggande på biblioteket med ytterligare minst 5 framför mig, och en heldag imorgon, och en heldag på torsdag, och en heldag på lördag, och en heldag på söndag, säger jag bara:

Gud ge mig kraft. Eller Marabou. Vilket som går bra faktiskt.

Good things come to those who never give up.

Det var tyvärr med all rätta som jag oroade mig inför det där mötet med min handledare, och aldrig förr har jag väl blivit så hårt kritiserad för ett arbete - ett arbete som jag dessutom tyckte kändes riktigt bra. Det var helt enkelt lite för bra för att vara sant den här gången, och det klargjorde herr handledare med all (o)önskad tydlighet. 'Skarp' tror jag är rätt ord att använda för att beskriva hans attityd och hans språkbruk.

Efter att ha kraschat lite på grund av detta och sedan blivit ihoptejpad igen av stöttande vänner och familj, bestämde jag mig för att låta saken smälta lite grann och inte röra skolan alls under helgen. Jag behövde få perspektiv och lugna ner mig lite grann psykiskt, och dessutom gjorde träning och jobb att jag redan hade ett ganska fullt schema.

Det blev istället en jättemysig helg med massor av livsnjutning - inte minst det här senaste dygnet som till stor del spenderades på hotell Hilton med Åsa. I vanlig ordning när jag är inblandad så kretsade det mesta kring mat, och vi hann med både afternoon tea och senare fantastisk oxfilémiddag innan vi proppmätta rullade i säng i vårt fina rum. I rummet blev vi dessutom överraskade med en flaska vin och ett fruktfat, så oss gick det ingen nöd på! Frukostbuffén i morse var det inte heller något fel på och jag tror att jag kommer att vara mätt i ungefär fyra månader till. De hade en pannkaksmaskin liksom, bara en sådan sak. Tur att jag lyckades skrapa ihop hela 7 timmars träning under veckan...

Riktigt den ambitionen har jag inte denna veckan då fokus kommer att vara på att rätta till alla de hundratals saker som behöver rättas till i det där kapitlet som jag fick så mycket kritik för. Och det kommer att ta tid. Gymmet är dock det bästa stället att stressa av på, så vill ni träffa mig den här veckan så får ni snällt masa er till antingen biblioteket eller gymmet.

Istället för att avsluta med att tänka på den sorgliga sanningen tänker jag dock avsluta med lite bilder från hotellvistelsen. Livet från den ljusa sidan, helt enkelt.

Hoppas ni får en fin vecka!

Hej och hopp och förlåt och allt det där! Det var ju ett slag sedan sist... Många av er fick dock se mig på riktigt förra helgen, då jag blixtvisiterade Sverige lite sådär som man bara kan göra om man är en glad student med snälla föräldrar som köper flygbiljetter åt en. Det var fint det, på alla möjliga sätt och vis!

Det har varit full rulle sedan jag kom hem igen, men nu är det äntligen fredag igen och helgkänslorna har börjat smyga sig på. Fast mest är jag faktiskt nervös inför mötet med handledaren för mitt examensarbete, då jag ska få feedback på det viktigaste kapitlet som jag tyckte kändes alldeles för enkelt att skriva. För bra för att vara sant, liksom. Efter det är det dock bara två timmars föreläsning samt ett pass Insanity på gymmet kvar, och sedan kan jag med gott samvete sjunka ner i en biofåtölj med Åsa ikväll.

Med samma tösabit ska jag sedan på söndag checka in på Hilton hotell - inte illa va? Det råkar nämligen vara såhär att Åsa och jag köpte lotteribiljetter på Sports Ball som ägde rum för ett par helger sedan, och när dragningen sedan var gjord visade det sig att vi vunnit det bästa priset av alla! En gratis hotellnatt med frukostbuffé inkluderat var det, och förutom det tänkte vi utnyttja deras spa-faciliteter och annat trevligt till max. Mmm...

Hoppas ni får en fin helg allihopa, frukostbuffé eller ej! Avslutar detta inlägg med en bild på de första vårtecknen, som upptäcktes under de fem minuter sol vi fick mellan snöstormen och hagelskuren förra torsdagen...

Vilodag schmilodag

Efter en lång dag som gått helt i gymmets och jobbets tecken checkar jag och mina muskler ut för kvällen med följande låt i öronen.

God natt!

Veckans bästa dag.

Idag har jag en sådan där dag då mitt enda mål är att må bra. Jag har inga ambitioner, ingen att göra-lista, inga fasta tider att hålla och ingen som drar i mig på något håll. Inte ens gymmet ropar efter mig, då vi redan dejtat fem gånger den här veckan. Idag ska jag bara göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. Det enda som eventuellt skulle kunna räknas som ett krav är att laga mat, men där har jag redan planerat för laxfilé med sötpotatisklyftor och pestosås samt vin som blev över från förra helgen. Fint ska det vara!

Loch Lomond för ungefär ett år sedan

Eftersom att till och med självaste fröken Cajsa erkänner att jag, genom mitt förra Twin Atlantic-klipp, "officiellt räddat den där förbannade dialekten" så kör vi ett till tycker jag. Lyssna och njut, speciellt på deras uttal av "about"! Mmm...

Twin Atlantic

Nämen hörni, lite Glasgow-rock såhär på måndagseftermiddagen kan väl aldrig sitta fel? Det är en ganska charmig dialekt att sjunga på faktiskt, den där Glasgow-dialekten. Riktigt charmig, till och med.

Dagens insikt: Människor som beter sig som idioter, ber om ursäkt för att de beter sig som idioter för att sedan fortsätta bete sig som idioter är den värsta sortens människor.

Ja kvinnan i rum 734, jag syftar på dig. Just dig. Grrr.

MVH

Jobbat över till efter midnatt och trött på servicebranschen och alla de tokstollar den förser mitt liv med.

"I jiggle, therefore I am."

Somliga marknadsförings-idéer är lite bättre än andra. Just följande klipp tycker jag är ett exempel på the best of the best, och bakgrundsidén är om möjligt ännu bättre. Det framkom nyligen i en studie att kvinnor i Storbritannien överlag vill vara mer aktiva, men att de inte vågar. Den främsta anledningen till detta är att de känner sig osäkra, obekväma och rädda för att bli dömda för sina kroppar och sitt utseende. 

I ett försök att förändra detta har Sport England nu startar en kampanj, och följande film kan skymtas i pauserna på en av de största TV-kanalerna här: 

"Unlike typical fitness ads, the film features women who do not conform to the usual stereotypes. The ad rises in tempo and intensity, with increasingly active and sweaty women getting into their chosen sport."

Bra va?

Puppy love

Om jag säger att jag ska spendera min onsdagskväll tillsammans med den här killen - hur avundsjuka blir ni då?

Frank är en 9 veckor gammal Fransk Bulldog/Amstaff som flyttade in hos min vän Michelle för ungefär en vecka sedan, och i kväll ska vi alltså bli introducerade. Jag längtar så att jag kunde dö.