Häromdagen diskuterade jag lite med Sami och kom fram till att jag nog måste bli lite bättre på att leva i nuet och inte hela tiden sträva efter att ha någon stor händelse i framtiden att se fram emot. Att vara nöjd med att det är en helt vanlig tisdag, som följs av en helt vanlig onsdag, och att det kan vara bra så ett slag. Inte ägna en halv helg åt att längta efter lördagen två veckor senare, och så vidare. Nog för att jag redan är rätt bra på vardagslyx och livsnjutning, men det kan nog vara bra att tänka ett extra varv ibland.
Diskussionen kom sig av att jag kände mig lite nedstämd över att åka hem från Malta och inte ha en ny resa bokad som jag kunde längta till, för det är jag inte riktigt van vid. Bortskämt va? Förmodligen.
Nä, jag tror verkligen att det är nyttigt att inte vänja sig vid att alltid ha något stort planerat långt fram i tiden; då riskerar man kanske att leva sitt liv som en transportsträcka fram till nästa semester vilket inte riktigt är idealiskt.Visst är det underbart att längta, men ibland är det bra att ta sig lite tid att uppskatta det man har rakt framför sig också.
Ungefär 48 timmar efter att vi hade haft denna konversation hade jag bokat en resa till Madrid, och ungefär så gick det med den planen... Äsch, jag får träna på att inte resa någon annan gång istället! Men faktum kvarstår - lite eftertanke och reflektion har aldrig skadat någon.
Madrid-resan blir en födelsedagsresa tillsammans med mamma och pappa, så egentligen kan jag skylla alltihop på pappa. De kommer över på självaste födelsedagen min och bor hos oss i Glasgow i ett par dagar innan äventyret fortsätter i Spanien. Jag har inte sett mer av Spanien än Barcelona och Kanarieöarna, så det ska bli skoj att upptäcka huvudstaden lite grann!
Resan till Malta var för övrigt alldeles fantastisk, och det bästa av allt var nog nästan lägenheten vi bodde i. Sami och jag valde att hyra ett eget litet krypin istället för att bo på det tjusiga hotellet där bröllopet utgick från, och vi hamnade i en ljus rymlig tvåa - med takterass - precis vid strandpromenaden i Sliema. Kvinnan som äger lägenheten har bott där själv i många år och arbetar som inredningsarkitekt - något som märktes ända in på tandborstmuggarna!
Det faktum att hela stället var luftkonditionerat var nog ändå det bästa; i 35 graders värme med runt 60-70% luftfuktighet var det ovärderligt att kunna stiga in i en kylskåpskall lägenhet efter en dag på stranden. Värmen var väl annars det enda vi skulle kunna ha att klaga på, men man vande sig rätt fort.
Själva dagen för bröllopet var oturligt nog veckans varmaste dag med 38 grader, men det kändes faktiskt inte så illa som jag hade befarat. Jag kan dock inte tala för männen i sällskapet, som alla hade kilt på sig... En underbar dag för samtliga inblandade blev det dock, och det var en fantastisk första bröllopsupplevelse för mig!
Denna helg får jag träna riktigt mycket på det där jag pratade om för några stycken sedan - att uppskatta nuet. Det mest äventyrliga jag har inplanerat den här helgen är nämligen ett kettlebell-pass på lördag, ett yogapass på söndag och så en fika med Kine. Det var det.
Det känns fantastiskt befriande att ha en ledig-ledig helg framför sig; antalet sådana jag haft hittills i år kan jag nog räkna på ena handens fingrar tror jag. Bara tanken på att jag kan hinna med att inte köra bara en utan fyra tvättar i maskinen - bara en sådan sak!
Ikväll är jag gräsänkling och varvar lite småfix i lägenheten med Desperate Housewives på TV. Och så njuter jag, gud vad jag njuter av denna lägenheten! Flera gånger i veckan får jag nära på nypa mig i armen för att förstå att detta är vårt (nåja, i alla fall tills hyresvärden känner för att kasta ut oss), att vi är här, att vi hade en sådan ofantlig tur att hitta en sådan här guldklimp mitt bland alla Glasgows många dassiga hyresrätter! Jag menar titta bara; den här bilden tog jag alldeles nyss genom att helt enkelt plocka upp telefonen och lyfta handen några decimeter.
Visst är det
fiiint? Nästa vecka ska vi få fönstren putsade också, då blir det ännu bättre! Då kan man till och med se ifall det regnar ute, liksom... Inte för att man behöver ställa sig den frågan särskilt ofta när man bor i Glasgow, men i alla fall!
Nu är det dags att gå igenom lite Malta-bilder, och sedan tänkte jag bjuda på några här. Nu vet jag i och för sig inte om det är någon som fortfarande läser här - med tanke på hur mitt tidigare rätt sporadiska bloggande har blivit ännu mer sporadiskt är det fullt förståeligt - men ändå.
Hej!
