Wow.

Onsdagen den femte oktober tvåtusenelva; dagen då Mikaela för första gången satte sin fot i ett gym.

Japp, ni läste rätt. Första gången. I hela 20 år har jag lyckats vandra runt på denna fitness-hysteriska planet utan att så mycket som röra en träningsmaskin. Varför? Tja, jag har helt enkelt aldrig sett någon anledning till det. Har alltid velat göra träningen så rolig som möjligt, och ärligt talat verkar det där med att lyfta skrot i en svettig lokal tillsammans med 50 andra personer lite sådär lagom kul...

Men i dag var det alltså dags, i dag gav jag mig tusan på att prova. Det är alldeles för enkelt att köra fast i ett ohälsosamt mönster med dålig mat och lite motion här borta - speciellt nu när jag varken har hästar eller cyklar i närheten samt bor mitt i smeten av allt som är viktigt. Eftersom skolan har ett stort och fint gym, som dessutom är gratis den här veckan, släpade jag med mig en styck Ullis (eller kanske var det snarare Ullis som släpade mig) och gick dit. Och vet ni vad? Det kan vara det bästa jag gjort på en halv evighet.

Oj, vad härligt det var! I hela 70 minuter höll vi på, och jag vet inte om löpbandet, crosstrainer-maskinen eller styrketräningarna var roligast. Underbart kändes det i alla fall, och det var två mycket trötta blondiner som sjönk ner i varsin biofåtölj några timmar (och varsin lång dusch) senare. Det har varit en bra onsdag.