"Det finns palmer i Kalifornien,  alltså minns jag att det var Kobritz och Palmer (2010) som skrev om exemplet med San Francisco..."

"Jag tycker inte om våld, så därför minns jag att exemplet på en sportorganisation som har svårigheter med sin marknadsföring är den skotska rugby-organisationen..."

Märkliga och för de flesta säkerligen skrattretande tankar som dessa virvlar i huvudet på mig som jag förbereder mig inför min allra sista tenta. Stämmer det att man lär sig bra genom miljöombyte så lär jag få 100%, för här har det pluggats både på Formansgatan i Malmö, på Smyge Strandväg i Smygehamn, på Riverview Gardens i Glasgow, på stadsbiblioteket i Malmö, på biblioteket i Glasgow, på Radisson Blu Hotel i Glasgow och på Kastrup flygplats i Köpenhamn. Det blir nog bra det här!

Lite insikt, inspiration och intressant läsning såhär på torsdagskvisten kanske?

http://www.alltomsalj.se/2015/05/hur-du-coachar-duktiga-flickor-till-att-bli-grymma-saljare/

Den här duktiga flickan ska skriva sitt livs sista tenta imorgon och har satt upp det mycket rimliga målet att bli godkänd. Det här med att avdramatisera är hon lite sämre på - det är inte för inte som hon blivit kallad Stresslindén - och sådär fasligt mycket bekräftelse och stjärnglans kommer hon nog inte att få, men i alla fall.

Wish me luck!

Alltså säga vad man säga vill om den däringa eurovisionsfestivalen, men det här var väl ändå bland det bästa som någonsin kommit ur den? Framförandet är lite jobbigt snyggt, låten är lite jobbigt bra och pågen är lite jobbigt ung och begåvad när det kommer till såväl sång som dans som låtskrivande. Lyssna! Titta! Njut!

Det löser sig.

Idag är en sådan där dag som jag känner att jag borde försöka mig på att skriva en bok, eller i alla fall något mer storslaget än ett blogginlägg på en liten liten blogg. Det kan tyckas låta pompöst, men faktum är att idag är en sådan där morgon då tankarna känns extra klara, fingrarna rör sig extra snabbt över tangentbordet (och det vill inte säga lite i mitt fall) och orden bara trillar ur mig. Synd att jag inte har en uppsats att skriva. Eller inte. Det där tar jag tillbaka. Inte en endaste liten akademisk uppsats till ska jag skriva i mitt liv hade jag tänkt, och den känslan får det att kittla till i magen värre (bättre?) än när man åker Odinexpressen på Tivoli i Köpenhamn.

En liten sketen tenta har jag dock kvar, men med tanke på hur mycket tid jag tagit på mig såhär långt och hur mycket tid jag fortfarande har kvar så känns det som småpotatis just nu. Jag klarar det, helt enkelt. "De ä bar å åk", liksom. Och sedan är jag en fri fågel. För alltid. På gott och ont. Jösses.

Att läsa är att resa.

Nu räknade jag inte riktigt, men mycket mer än 438 minuter tog det mig nog inte att plöja igenom denna bok, som fängslade (dåligt ordval, jag vet) mig från sida ett. Böcker som lär mig mycket om omvärlden utan att för den sakens skull bete sig som en faktabok är den bästa sortens böcker tycker jag, och det här var just en sådan sorts bok. Jag tycker till och med om den trots att det är Jan Gillou som har skrivit förorden.

Vad jag egentligen vill ha sagt med det här inlägget är: LÄS DEN!

Det här är mitt liv. Det här är min tid.

I den lilla staden Malmö vilar jag mig i form inför den allra sista tentan som äger rum den 29 maj. Efter den är jag klar, men det törs jag knappt tro på själv. Lilla jag? Färdig? Examensredo? Vuxen? Ptja, tydligen!

Tenta nummer ett hade jag som bekant för ganska så exakt en vecka sedan, och den var väl ungefär lika lurig som jag hade väntat mig med tanke på föreläsaren den kom från. Jäkla kanadensare! Nåja, den är gjord i alla fall och det skulle väl ganska mycket till för att jag skulle bli underkänd tycker jag. Tror jag. Hoppas jag.

Efter tentan åkte jag och Sami iväg till Strathblane Country House Hotel där vi firade hans födelsedag i förskott. Vi hade ett jättemysigt och avslappnande dygn mitt ute bland de gröna kullarna, och det var ett helt perfekt sätt att stressa ner lite efter tentan. Det är en av de många saker som jag älskar så mycket med Glasgow - en biltur på 30 minuter är allt som krävs för att man ska gå från storstadens högljudda, avgasstinna miljö till högländernas friska bergsluft och häpnadsväckande natur. Det slutar aldrig att imponera på mig!

I torsdags flög jag sedan över till Sverige, och här ska jag stanna till den 24 maj är det tänkt. En gnutta tentaplugg varje dag får det nog bli, men utöver det har jag tänkt lägga min energi på allt det där som jag saknat och saknar när jag är borta. Långa pratstunder med människor jag tycker om. Timmar bland höbalar, hästskit och nyfikna mular. Kaffestunder i stan. Promenader vid stranden i Smyge. Cykelturer genom vårgrönskan. Matlagning i ett fullt utrustat kök. Myskvällar i TV-soffan. Och säkert sexton tusen andra saker som jag inte kommer på just nu.

Det är fint att vara här.