Paradise Island

Om två månader är det du och jag. 

Just sayin'.

Det här var ju kul.

"Whereas strategic thinking involves creative and entrepreneurial insights into a company and its environment, strategic planning has often degenerated into frameworks for the systematic and comprehensive analysis of known options. Strategic thinking is a shaping process in which a reflective conversation with a situation takes place in order to reduce the complexity of such a situation, while strategy-making is a process of continuous adaptation between the industry environment and organisation capabilities."

Alltså, jag tror snart att jag dör av tristess och drunknar i tråktråkig marknadsföringsteori. Samtidigt som jag kvävs av viljan att syssla med något annat just idag, det vill säga. Kan man avlida på tre olika sätt samtidigt?

Funderingar.

Hörni... Det här med att dammsuga, det är väl bra onödigt ändå? För att inte tala om att tvätta, det är väl ändå ett icke nödvändigt ont? Och att diska, det är sånt som bara mesar sysslar med, eller hur?

Bra, då säger vi så!

Man kan inte få allt här i livet. Karaktär är uppenbarligen en av de saker jag inte fick.

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "den ska jag ju inte äta idag, det är ju bara söndag".

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "fast å andra sidan, det är ju trots allt söndag."

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "nej, det där är inte bra för dig. Inte bra alls."

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Mikaela tänker att "fast egentligen, hur illa kan det vara?"

Chokladen tittar på Mikaela.

Mikaela tittar på chokladen.

Och så levde de lyckliga i alla sina dar!

(infoga valfritt tugg-och-smask-ljud här)

En glad musiklördag...

...och om 56 dagar ska jag gå på konsert.

We all need some time to ourselves now and then, to get reacquainted with the one who's been there since the beginning.

Livet alltså. Vad bra det är nuförtiden! Det mesta går som på räls, jag har lite lagom mycket saker att göra på lite lagom lång tid och till och med vädergudarna ler mot mig rätt ofta. Jag gymmar mer än någonsin förut (och gillar det mer än någonsin förut), lagar massor av god mat (vegetarisk lasagne med svamp, babyspenat och cream cheese är min nya paradrätt), jobbar med massor av trevliga kollegor, träffar massor av trevliga människor, går på massor av en del trevliga föreläsningar, läser massor av sidor i Morgon i Jenin och tittar på massor av avsnitt av Desperate Housewives.

De två stora lyften i mitt liv är att gymmet lanserat 5 nya korta men högintensiva pass som jag (hat)älskar, samt att jag fått byta MDP-lag och jubelidioterna som jag var så arg på i december är alltså ett minne blott. Lättnaden alltså, lättnaden!

Igår var det dags för årets första utekväll med basketlaget och det var så himla roligt att träffa alla igen! Vi har fått några tillskott i år också, så kvällens träning blir ännu mer spännande. Först tänker jag dock gå på Medball Madness (det är inte så illa som det låter) på gymmet och svettas lite - bara för att jag kan, vill, hinner och orkar. Det är en fin känsla det!

Fina baskettjejer och en inte lika fin servitör från julfesten i december

As simple as that.

Jag kör en favorit i repris - häng på ni med!

Följande organisationer ska jag stötta med 100-300 kr i år:

Januari: WaterAid
Februari: Hungerprojektet
Mars: Amnesty
April: Svenska Hästars Värn
Maj: Friends
Juni: Svenska Naturskyddsföreningen
Juli: Cancerfonden
Augusti: Svenska Djurskyddsföreningen
September: WWF
Oktober: Rosa bandet
November: BRIS
December: Skåne Stadsmission

IS-olering

Hej bloggen!

Jag har saknat dig, det har jag verkligen. Jag har tänkt skriva så länge, men det blev liksom aldrig av. Vips så var julen här, och sedan blev det visst nytt år, och sedan var det plötsligt dags för mig att flyga till Skottland igen. Hoppsan då. Som det kan gå.

Men nu är jag här, full av inspiration och skrivarsug. Och tentaångest. Och kläder. Fy satan vad kallt det är! Termometern i mitt rum visar för tillfället på 12,3 grader. Fattar ni? TOLV KOMMA TRE GRADER! Inomhus! Mellan fyra väggar, ett golv och ett tak! Ovanpå en annan lägenhet! Och detta efter att jag haft elementet igång i tre omgångar och tänt alla åtta värmeljus jag äger! 12,3 grader! Någonting är väldigt, väldigt fel i hur de bygger hus på det här stället. Brrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!

Följande klädesplagg kan just nu återfinnas på min kropp:

- Ett par bomullsleggings
- Ett par joggingbyxor
- En långärmad t-shirt
- En fleecetröja
- En stickad tröja
- Ett par handledsvärmare
- Ett par strumpor
- Ett par raggsockar
- Ett annat par raggsockar
- En halsduk

Björnmössan, overallen, vargpälsen och fårskinnsbyxorna fick jag tyvärr inte med mig, så därför får jag stå ut med att frysa i de kläder jag har, antar jag. Mutter mutter...

Nu ska jag sluta gnälla... Nu har jag slutat gnälla! Så, ska vi fortsätta med lite trevligare samtalsämnen än hur eskimåkallt det är här hos mig? Ska vi prata lite om den där tentaångesten, kanske? Inte för att den är särskilt trevlig, men ändå.

Ibland undrar jag om den är på riktigt, faktiskt. Ångesten alltså, inte tentan. Tentan är på jätteriktigt. Jag är lite sådär uppskruvad och rädd i periferin, men när jag verkligen börjar anstränga mig och riktigt tänka igenom saken är jag inte särskilt orolig trots allt. Är det ett bra tecken, eller är det ett tecken på att jag kommer att ligga och spy av nervositet i natt i stället? Jag vet ju vilket alternativ jag hoppas på i alla fall...

Nu börjar fingrarna stelna till av köld här, så jag får nog lämna er nu. Jag höll på att skriva att jag ska gå och skölja händerna i varmvatten, men sen kom jag på att vi har ju inget varmvatten förutom i duschen. Mjo, en liten gnutta bitter är jag allt... Det var dumt att åka till Sverige och vänja sig vid normala hem, men oj så härligt det är att vara tillbaka ändå! Jag gick och sniffade in den härliga storstadsluften på väg till gymmet idag (en blandning av rök, bensin och sopor - säkert mycket hälsosamt för mina lungor) och riktigt kände hur mycket jag hunnit sakna Bonnie Glasgow de veckor jag varit borta. Den här terminen ser jag fram emot, phaw rhiktitt. Tjoho!