Kattbomb

Dagen D (eller C?)

Han är här! Han leker, gosar och spinner så det står härliga till, och ingen kunde vara gladare än vi!

I always keep a bottle of wine in the fridge for special occasions. Sometimes, the special occasion is that there is a bottle of wine in the fridge.

Häromveckan kom Michelle och jag fram till att det känns så tryggt att ha vin hemma, och att vi nästan känner oss lite illa till mods när det inte finns något. Inte för att vi nödvändigtvis vill dricka det jämt och ständigt, men det känns liksom bra att ha det där så att man kan titta på det i alla fall. Kanske till och med klappa lite grann. Sedan kom vi fram till att det nog inte riktigt är friskt att känna så, men att vi förmodligen fått det från våra respektive uppväxter med vinälskare till föräldrar. Mamma och pappa - vad har ni gjort med oss egentligen?

Och på det temat... Skål och trevlig helg! Här hemma firar vi Caturday Eve, och imorgon flyttar Cheenu in. Herregud vad spännande!

Either you love them, or you just don't understand them

Efter en vecka med rejäla doser av både häst, hund och katt så kan jag konstatera att det här med att djur främjar vårt välmående är en av de mest sanna sanningar som finns. Jag vet inte hur många glädjerus de små (och stora) fyrbenta kamraterna har gett mig på senaste, men det var i alla fall tillräckligt många för att övertyga mig om att jag måste börja introducera djur i min vardag lite mer på allvar igen. Med tanke på att jag den senaste veckan hittat en potentiell medryttarhäst, suttit valpvakt i tre dagar och betalat de sista riksdalerna för en kattunge känns det som att jag är på rätt spår.

I skrivande stund trängs jag med hunden Barley i soffans mysigaste hörn, där hon snarkar medan jag får lite jobb gjort. I kväll hämtas hon upp av sin familj, och jag och Sami kan istället fokusera på att packa och komma i ordning inför morgondagens resa till York. Samis bästa vän Craig ska gifta sig där nere i krokarna, och en härlig långhelg med såväl bröllop som boende på lyxhotell väntar. Det ska bli underbart! (och ja, en av de sakerna jag ser mest fram emot är hotellfrukosten. Jag menar, ni känner väl mig?)

När vi kommer hem från York börjar nedräkningen till Caturday, alltså följande lördag då lille Cheenu flyttar hem till oss. Vi längtar som ett barn längtar efter sommarlov, och jag tycker att det ska bli spännande att ha ett husdjur som faktiskt bor med oss. Det blir liksom lite skillnad från häst och ute-kanin, vilket är de enda djur jag haft hittills...

Sedan känns det som att september kommer att gå i en väldig fart, den också. Både Sverige, Millport och Nerja ska besökas. Jag får ofta frågan om jag någonsin inte är på väg någonstans, och jag erkänner villigt att svaret på den frågan är "nej". Det verkar tråkigt, tycker jag!

Cheenu

Idag har vi varit och hälsat på vår nye familjemedlem, som flyttar hem till oss om knappt två veckor. Säg hej till Cheenu! En mycket avslappnad och kelig liten krabat, som hellre låg i famnen och gosade istället för att leka med sina syskon. En katt helt i vår smak!

So very British

Nummer 1 och 8 händer på eller på väg till jobbet varje dag.

Pip

Det känns inte som att jag har skrivit tillräckligt mycket om säckpipor i den här bloggen, med tanke på var den trots allt utspelar sig. Visst har ni suttit som på nålar i 6 år och bara väntat på dagen då säckpipe-inlägget äntligen ska få se dagens ljus? Mm, jag tänkte väl det.

Alltså: säckpipor. Denna ljuva förbannelse. Vackra att lyssna på i tio minuter, gravt framkallande av "skjut mig nu"-känslor efter sju timmar. Men det är klart, det finns väl inte någon som skulle sitta och lyssna på säckpipa i sju timmar heller? Det vill säga, om inte denna någon skulle råka vara blond, knappt en tvärhand hög och jobba på ett kontor som ligger runt hörnet från det torg där Glasgow International Piping Festival utspelar sig.

Jodå, ni läste rätt. Det finns till och med festivaler, veckolånga festivaler, som firar detta spektakel till instrument. Just en sådan festival har varit källan till mycket huvudvärk och frustration på vårt kontor hela veckan - antingen på grund av det eviga ljudet av säckpipor, eller för att det är för kvavt då vi inte vill ha fönstren öppna på grund av ovan nämnda eviga ljud av säckpipor. Det var det där med pest och kolera...

Det är band från Kanada, det är band från Nya Zeeland, det är band från Frankrike och det är band från Tjeckien. Till och med ett gäng från Sverige har lyckats leta sig dit, minsann! Och det är ju trevligt, och så. Bara inte för oss. Nu. Dag fyra. Jag tror nog aldrig att jag skulle välja att jobba hemifrån en dag med "säckpipor" som skäl, men imorgon ser det faktiskt ut som att det får bli så. Mitt huvud har fått nog av Scotland the Brave, Amazing Grace och alla deras kusiner.