Räkna de lyckliga stunderna blott.

För ett par månader sedan hittade jag fram till en alldeles fantastisk liten blogg som jag helt har glömt bort att tipsa er om. Gamla Nyheter heter den, och skrivs av två unga tjejer som traskar omkring i Stockholm och intervjuar gamla människor om aktuella och mindre aktuella frågor. Vi bjuds på en stadig ström av både underhållande och småsorgliga citat, vilket kompletteras med fina bilder på fina gamla tanter och farbröder med livsglädjen i behåll. Jag älskar det!

Några favoritcitat som jag kopierat och sparat i ett dokument:

Har du något råd som ungdomar kan ta med sig genom livet?
"Skaffa en bra utbildning. Ta inte ut några sorger i förskott och lev så gott ni kan." 
- Stella, 81 år.

Vad drömde du om att bli när du var liten?
"Förmodligen att bli stor. Och jag vart jävligt stor, vet du!"
- Bosse, 71 år.

Vet du vad en cupcake är?
"Nej, är det engelska då? Cake… Capricciosa. En cape som man hänger på axlarna?" 
- Sally, 82 år

"Var det bättre förr? 
Ja!

Är det något speciellt som var bättre förr?
Allt!

Vad är sämre nu?
Allt!

Kan du ge något exempel?
Allt!" 

- Ingvar, 90 år. 

Vet du vem Håkan Hellström är? Vad tycker du om honom?

"Hör man honom så hör man honom." 

- Ingrid, 82 år. 

Om du fick göra ett nytt yrkesval, vad skulle det bli då?

"Polis kanske. Jag funderade på att bli det när jag var ung, men då såg poliserna så löjliga ut. De hade inte ens batong eller pistol. Jag var väldigt argsint då, ska ni veta. Men det är jag inte längre, för det orkar jag inte. Det får någon annan vara. Nej, men nu får ni köra på, så att ni får ihop fler gubbar och kärringar."
- Bosse, 71 år.

Fullt ös

I flera minuter har jag nu suttit här och klurat på hur jag bäst kan sammanfatta gårdagen, som enkelt kvalar in och snor åt sig en plats på listan över 2013:s hittills bästa dagar. Hästar, solsken, fart, fläng och adrenalinkickar är nog ganska bra adjektiv att börja med tror jag. Det var en fantastisk strandritt, helt enkelt!

Vi blev upplockade av Fergus som agerade samordnare och chaufför för det hela, och så åkte vi en timme österut mot Longniddry och Harelaw Equestrian Centre. Där väntade tre bastanta fyrhovade kamrater på oss, och kring lunch gav vi oss iväg mot stranden i sällskap av en guide som lotsade oss rätt. Hästarna var extremt väluppfostrade och lugna - tills vi kom fram till de vita stränderna det vill säga. Då jä*lar blev det liv i rutan, och jag vågar utan tvekan påstå att jag aldrig i hela mitt liv ridit så fort förut. Det där med att ryttaren ska ha kontroll över hästen kändes lite (mycket) overkligt, och det var med skräckblandad förtjusning som jag satt och log stort medan fartvinden skapade stora krokodiltårar som flög all världens väg över kinderna. Hej vad det gick!

Hjulbenta och glada hoppade vi av våra ädla springare två timmar senare och styrde kosan mot ännu ett stall, nämligen det där Fergus har häst tillsammans med sin mamma. Om det inte vore för att det var så förbannat kallt hade det varit helmysigt, men med förfrusna tår och skakande ben blev det bara halvmysigt den här gången. Ett riktigt härligt gäng människor och hästar fick vi möta i alla fall, men jag ska inte låtsas som att den varma duschen som väntade när vi kom hem inte var efterlängtad. Det var den!

Den fantastiska dagen avslutades med en fantastisk middag på Fergus arbetsplats - a.k.a TGI Friday's. Trött, proppmätt och fortfarande en gnutta genomfrusen kröp jag sedan i säng och drömde vackert om galopperande hästar och söndertrampade påskägg. (fråga inte om det där sista)

A French Love

... och så kommer det där mailet där EasyJet snällt nog påminner om att "Mikaela, Nice is only 1 week away!". One week. En vecka. Sedan är jag där, mitt i allt det härliga. Som jag har längtat, och som jag längtar!

Good Friday

För ungefär tjugo minuter sedan blev det bestämt på riktigt: på fredag blir det ridning längs stränderna utanför Edinburgh - på precis samma ställe som visas på bilden - tillsammans med Fergus och Ullis. Helt fantastiskt ska det bli, jag kommer må så ruskigt jäkla bra!

Hamstra på

Satt och letade referenser till min hospitality-uppsats och snubblade just över en rapport med titeln "Object permanence in the golden hamster". Inte riktigt det jag letade efter...

High on life

Trots min dödslängtan för två veckor sedan bestämde jag mig för att hänga med på ett spinningpass till såhär på lördagsmorgonen, bara för att se om det verkligen var så himla illa. Det var det. Nu var jag dock lite mer förberedd, det kändes roligare och spykänslorna var inte riktigt lika närvarande. Svetten forsade fortfarande, men den här gången var jag i alla fall beredd och jag kunde till och med stå riktigt normalt på benen efteråt. Då hörde jag plötsligt mig själv säga att jodå, det var väl en jättebra idé att hänga med även på nästa pass! Innan jag visste ordet av hade jag alltså låtit mig övertalas till att gå raka vägen till ner Body Conditioning-passet när spinningen var över, och det blev således dubbla träningspass med massor av fokus på ben, rygg och kondition. Behöver jag ens nämna att jag känner mig helt körd i kroppen nu? Körd, men väldigt nöjd och avslappnad!

Ikväll blir det dock dags för ännu mer benaktivitet, då jag klär upp mig till tänderna och går på basketklubbens ceilidh! Men först ska jag ligga i sängen och se film hela eftermiddagen för att röra så få kroppsdelar som möjligt. Sweet!

Nobody said it was easy

Det här marknadsföringsprojektet vi håller på med, det ska på vissa ställen innehålla lite sådana där jobbiga kamrater som visst kallas för siffror. Femmor och sexor och sjuor och åttor och sådär ska knytas samman, beräknas och redovisas som någon form av ekonomisk plan. Med tanke på att nedanstående bild stämmer skrämmande väl överens med min uppfattning av matte känner jag att det var en rätt bra idé att överlåta den rent finansiella biten av projektet till en annan gruppmedlem... Eller vad tror ni?

Allt går, utom små små barn.

Det blir lite jobbigt när man inser att ens egen hjärnkapacitet inte räcker till för att skriva  uppsatsen man måste skriva. Läraren som gjort uppsatsfrågan är smart smartare smartast, och själv känner jag mig mest dum dummare dummast. Hur ska jag kunna klämma fram något som är tillräckligt djupt, intelligent, grävande och analyserande för att göra en sån som honom nöjd?

Tja, varför är himlen blå? När dog Döda Havet? Var försvinner den vita färgen när snön smälter?

A mighty good time

Why do all good things come to an end? undrar Nelly Furtado, och jag instämmer i hennes undran. Tiden med Johanna här på andra sidan Nordsjön var just en sådan där bra sak, som nu tyvärr tagit slut. Vid halv två i eftermiddags vinkade jag av henne vid flygbussen, och stannade själv kvar i min regngråa stad som nu känns lite extra regngrå och tom. Hennes besök blev dock precis så bra som vi hade hoppats på och har varit fyllt till brädden av livsnjutning!

I fredags tog vi oss ut till byn Balloch och Loch Lomond, vilket var helt fantastiskt. Med solen i ögonen orienterade vi oss fram till fantastiska Duck Bay Marina där vi åt en underbar lunch och njöt av en utsikt utan dess like. På vägen promenerade vi förbi två stora hagar där ett gäng klassiska Irish Cobs stod och glodde, och jag var lycklig som en femåring på julafton över att få klappa och kela lite med dessa pälsklädda varelser. Det finns få saker som kan få mig att må så bra!

Fredagskvällen bestod av italiensk tapas på Pesto vilket följdes av White Peach Margarita och Strawberry Caiprinha på All Bar One. Sedan somnade vi gott och vilade upp oss inför lördagen som stavades s-h-o-p-p-i-n-g! På kvällen blev det middag och bowling tillsammans med resten av lägenheten, och nu idag avslutade vi traditionsenligt med afternoon tea på Willow Tea Rooms. 

Lite bilder från fredagens lyckade utflykt kommer här, och har ni tur bjuder jag på ytterligare några från de andra dagarna lite längre fram, när Johanna hunnit hem och delat med sig av sin kamerarulle. 

Balloch

"Orienterade oss" var det ja...

HÄST!

Mera häst!

Vår lunch-utsikt på Duck Bay Marina

Loch Lomond

Stadsbon njuter av friheten

Ett av helgens 38 skrattanfall

Världens bästa!

Livets fina

Vet ni vad det är för dag idag? Det är dagen då det för första gången var ljust ute när jag promenerade till jobbet vid 06 i morse. Det är dagen då jag bröt mot traditionen och åt något annat än havregrynsgröt till frukost hemma - och överlevde. Det är också dagen då jag åt den äckligaste lunchen i mannaminne (tack för det, Radisson) och tröstade mig med en Ikea-kanelbulle när jag kom hem. Men, det är också dagen då ingen mindre än fröken Johanna Sjöholm kommer till stan - och det är minsann viktigare än alla grötfrukostar och ljusnande morgnar i världen! Min fina saknade vän kommer hit och stannar till på söndag, och det gör mig lyckligare än någonting annat just nu. Rackarns vad bra vi ska ha det!

Ska det va så ska det va

Jag har ju glömt att berätta förra veckans största och bästa nyhet! Jag har bokat boende för nästa läsår! Efter mycket övervägande bestämde jag mig för att skiljas från en lite större del av mina kära pengar, för att den här gången satsa på ett riktigt toppenboende med ett riktigt toppenläge i en riktig toppenstad. Gallery Apartments blev det alltså, och jag kommer att bo granne med en av mina favoritrestauranger, 25 meter från bion, i samma hus som Sainsbury's, 50 meter från den stora busstationen och tvärs över gatan från ett köpcentrum. Feeling good!

Knackered.

Lördag, underbara lördag. Veckans bästa dag om ni frågar mig, och det faktum att jag sedan många år tillbaka bestämt mig för att (så gott det går) undvika att plugga på just lördagar gör den inte mindre helig. Så lite plugg som möjligt, så lite krav som möjligt och så mycket livskvalitet som möjligt, helt enkelt. Det är så det ska vara!

Det där med livskvaliteten kändes dock lite tveksamt vid 10.15 i morse, när jag för första gången i mitt liv satt bänkad på en spinningcykel och svettades som en gris medan instruktören gav mig glada tillrop och tyckte att jag skulle öka takten lite till. Själv kände jag mer för att sjunka ihop i en liten svettig hög där och då för att aldrig anstränga en benmuskel mer i hela mitt liv, men det verkade hon inte riktigt ta hänsyn till. "Kämpa på, öka takten, höj motståndet, snabbare kan ni, nu kör vi!" Jo men tjena...

På något mirakulöst vis kom jag ut ur salen levandes - dränkt i svett, knallröd i huvudet och med skakande muskler, men levandes. Efter en lång och mycket noggrann dusch börjar jag nu återkomma till livet känner jag, och om ungefär en timme ger jag mig iväg för att titta på när andra svettas i stället. Basketmatch tillsammans med Nat från basketlaget blir det, och det ska bli himla skoj att se på när någon spelar "på riktigt" liksom!

Ikväll är det melodifestival och pizza hos Saga som gäller, och efter det ska vi leta oss ut till favoritklubben the Garage är det tänkt. Håll tummarna för att mina benmuskler håller för lite dans också va!

Jag är nog inte det du drömmer om, men jag är det du ser.

Den ena saknar känsla, den andra ödmjukhet

Dom hade nått gemensamt, jag blundade för det

Jag har alltid hållit hårt om dom jag inte orkat med.

Bland semlor och heltäckande mattor.

Helgen började ju fint i fredags eftermiddag, och den blev minsann inte sämre efter det. På fredagskvällen såg jag Safe Haven på bio tillsammans med Ullis och Frida vilket var väldigt mysigt, och det var precis rätt sorts film för mig just då!

Hela lördagen ägnade jag åt mig själv och åt att ta tag i mitt liv på olika fronter igen efter två väldigt intensiva veckor då många saker fått stå åt sidan. Den här veckan känns det som att det lugnar ner sig lite igen, och jag har inte fasta planer för 10-12 timmar per dag på samma sätt som jag hade förra veckan och veckan innan dess. Skönt är bara förnamnet!

Den heliga "vilodagen" söndag rivstartade jag klockan 05.15 och så blev det jobba av fram till 15.30. Sedan for jag hem, läste och vilade mig en stund innan jag tog itu med min söndagsmiddag. Jag improviserade lite och bjöd på fried rice med paprika, lök, morot, lammfärs och så tzatziki till detta. Det blev faktiskt jättemumsigt, men det bästa var nog ändå semlorna jag gjorde till efterrätt (av Södervidinges släta bullar och Willys mandelmassa - allt influget från Sverige förra helgen)!!

Idag har jag ägnat mig åt gym, plugg, tvätt och städning - och jag är helt övertygad om att de högre makterna inte tyckte att jag skulle syssla med det där sistnämnda. Min fina lampa gick sönder när jag dammtorkade fönsterkarmen, tvättkrämen åkte i golvet när jag dammsög badrummet och jag slog lilltån i kylskåpet när jag dammsög i köket. Till på köpet blev jag superallergisk nu på kvällen, förmodligen på grund av allt damm som den här förbannade heltäckningsmattan drar åt sig och som så vackert rörs upp så fort man överhuvudtaget nämner ordet dammsugare. Grrr.

Imorgon ska jag och Åsa gå och titta på lägenheter inför nästa år, och om så bara en av dem har riktiga golv och inga förbaskade heltäckningsmattor tänker jag slå till - vad det än må kosta. Så det så!

Somehow, we keep marchin on.

Vet ni vad jag har gjort idag? Jag har gått till mataffären. Inte speciellt märkvärdigt kan tyckas, men om jag lägger till att jag gjorde detta iförd endast jeans, sneakers och tjocktröja slår jag vad om att ni blir lite mer imponerade. Ingen jacka, inga vantar, ingen halsduk och ingen mössa. När jag promenerade till jobbet vid 06 i morse var jag dock djupt inpackad i allt det där, men det var ju då. Nu är det nu. Ja, jag tror ta mig tusan att det blir vår i år också!