Hope and glory

En massa viktiga betyg och bedömningar har levererats de senaste dagarna, och jag börjar sakta men säkert inse att jag kanske kommer att klara av det här, trots allt. Kanske behöver jag inte vända mig till universitetet i Arvidsjaur för att få en examen, kanske behöver jag inte vända mig till grönsaksodlarna i Polynesien för att göra karriär? Kanske blir det precis sådär bra som jag hoppats? Kanske?

Uppdatering: Hoppsan, såg precis att det inte finns något universitet i Arvidsjaur. Tja, jag antar att det avgör saken!

Drömmen om en semla

Det är en väldigt bra dag i dag, men en liten del av mig kan inte låta bli att önska att jag vore 12 år igen. När jag var 12 år tyckte jag nämligen inte om semlor, och då hade jag sluppit att traska runt med ett sug efter just sådana hela dagen.

Den hårda sanningen är dock att jag är 20, jag tycker väldigt mycket om semlor, och jag har gått omkring hela dagen med ett semle-sug på släp. Inte speciellt praktiskt i det här landet, där mandelmassa är ett okänt begrepp och friterade degknyten är det närmsta man kommer en klassisk vetebulle. Deprimerande!

Trilingual overload

Det har varit en väldigt lång, väldigt seg dag med massor av sådanadär jobbiga Krav. Jag har försökt att dölja min obotliga trötthet hela dagen, men under franskan är jag rädd att det lyste igenom lite. Jag satt nämligen och klurade på vad den engelska översättningen till det franska ordet "pigeon" var.

Un pigeon.

En duva.

Un pigeon.

Det tog mig ungefär fyra ljusår att inse att det var samma ord på engelska som på franska, och hela gruppen fick sig ett gott skratt på min bekostnad. Mycket lustigt!

Saturday night live

Ett misslyckat gruppmöte (2 av 6 dök upp i tid, 4 av 6 dök upp överhuvudtaget), en god brunch, Poundland-handling, lite mysig läsning och matlagning är vad jag har hunnit med i dag. En rätt trevlig lördag, även om det kliade lite i rastlöshetsnerven emellanåt. I morgon kommer jag dock ha fullt upp med skolarbete och städning hela dagen, så då lär det inte finnas utrymme för någon rastlöshet inte!

Kvällens supé bestod av ungsrostad potatis & morot, stekt kycklingfilé, bearnaisesås och sallad. Efterrätt blev Ben & Jerry's syndigt goda chokladglass, som bara råkade finnas till extrapris på Sainsbury's i går. Jag klagar inte!

Lördagen är inte slut än, utan ett besök på 520 väntar. Just där har jag inte varit sedan min första Glasgow-helg, så det är verkligen dags för ett kärt återseende! So long!

Åsa och jag under ett framförande av Små Grodorna - framför en något konfunderad  amerikanska som inte riktigt visste var hon skulle ta vägen...

Och här gick jag och inbillade mig att det var amerikaner som var de mest geografiskt inkompetenta...

Skotte 1: Are you going home for Easter?

Jag: Yes, but I'm off to Switerland first, and then to Sweden.

Skotte 1: Oh, okay. I thought Switzerland and Sweden were the same?

Jag: Uhm, no, they're two different countries, pretty far apart...

Skotte 1: Okay, but Sweden's by the Alps too - right?

Jag: No, it's not... Sweden's up north, by Norway and Finland.

Skotte 2: Well I'm going to Belgium over the break!

Skotte 1: Oh Belgium, that's in Germany, right?

Skotte 3: And we are planning on organising holidays to the Canary Islands, for people to enjoy the massive rainforest that exists there!
Sist jag var på Kanarieöarna var det ju då vulkaner som dominerade större delar av landskapet, men vad vet jag...

Anger management

Är det någon som skulle finna sig i behov av ett åskmoln så kan jag stå till tjänst i dag. Jag är nämligen arg. Arg, arg, arg. Arg på lata människor, arg på tvättmaskiner som inte fungerar, arg på folk som ställer in, arg på magar som gör ont, arg på folk som försover sig, arg på yoghurt som rinner ut i halva kylen, arg på folk som inte vet vad ansvar betyder och arg på obestämda pronomen. Inte minst är jag arg på mig själv för att jag tillåter mig att vara arg på allt det där. Hänger ni med?

Just do it.

Har jag talat om för er hur illa jag tycker om grupparbete? I fall jag inte har det så gör jag det nu:

Jag tycker väldigt, väldigt illa om grupparbete.

Inser nu att det här kan få mig att framstå som en självgod sak som helst gör allting själv och inte kan förlita sig på andra, men riktigt så är det faktiskt inte (även om det ligger något i det där). Men. Det. Är. Bara. Så. Jobbigt. Speciellt som man faktiskt inte kan förlita sig på andra i den här delen av världen (generalisera mera)!

Sorgligt nog är just grupparbete något som genomsyrar 3 av mina 6 ämnen för tillfället, och har jag inte haft ihjäl någon av de olika gruppmedlemmarna i slutet av veckan får det faktiskt anses som en bedrift.

En av de tre grupperna fungerar nästan  som den ska - det vill säga att folk nästan alltid dyker upp till planerade möten, nästan alltid gör vad de ska och nästan håller tiderna. De andra två är... mindre funktionella. Inte helt optimalt, när 20-40 % av betyget hänger på en liten grupparbetes-tråd och dinglar.

Citatet "ska man behöva göra allting själv eller?!" har sällan känts så passande, och den dagen jag får samarbeta med lite mer vettiga (eller pliktskyldiga, take your pick) människor blir jag lycklig.

Of sorts

Det är när man vaknar av att det gör fysiskt ont att ligga på rygg i sängen som man vet att det var ett bra träningspass dagen innan. Ullis skrev och rapporterade om träningsvärk under fötterna, och själv har jag som sagt svårt att ligga på rygg i min mjuka säng. Beach 2012, here we come! (eller nått)

På en tisdag!

Det fina vädret kvarstår, min marknadsföringsuppsats är signed, sealed, delivered, och resten av veckan ställer inga större krav på hjärnaktivitet från min sida (bortsett från ett styck franskprov och lite läsning). Kan det bli bättre?!

I går var det som bekant Alla hjärtans dag, och efter zumba-träning & dusch påbörjades firandet med "champagne" chez moi. Champagne måste vara bra för att kroppen ska återhämta sig efter träning, visst?

Efter att ha sörplat upp ur våra IKEA-glas (alltid lika eleganta) fortsatte vi till den italienska restaurangen Pesto där vi bjöds på trerättersmiddag. För detta betalade jag ungefär lika mycket som man gör för en huvudrätt i Sverige (18 pund)... Mätta som få rullade vi sedan bort till cocktailbaren Tingle där den fantastiska kvällen avslutades. Jag älskar att leva studentliv i det här staden!

Här kommer lite bilder från kvällen:

Hjärna + mun = falskt

Tips från coachen: Prata helst något annat språk än svenska när du ska försöka kommunicera med tre skottar samtidigt. Engelska brukar funka rätt bra. Jag kan av personlig erfarenhet redogöra för hur en skotte ser ut när man plötsligt börjar prata svenska hejvilt med honom, och förstående är väl kanske inte direkt det första ordet man kommer att tänka på.

Vår vår

Solen skiner, det är 10 grader varmt och folk vandrar omkring i bara övertröjan. I går skymtade jag de första snödropparna i rabatterna vid biblioteket, och jag undrar fortfarande vad det där vedervärdiga Glasgow-vädret som alla pratar om innebär...

De små sakerna i livet

Jag älskar att kunna sätta upp punkten "Fixa allt som behöver fixas!" på att-göra-listan. Det får mig att känna mig så... allsmäktig.

Today Is A Good Day

De kom, de såg, de segrade. Eller ja, de åkte i alla fall härifrån i ett stycke allihopa, vilket ändå får räknas som en seger tycker jag. Jag pratar ju såklart om min fina släkt, den del av den som var generösa nog att besöka lilla mig i lilla Glasgow nu i helgen.

Det blev helt fantastiska dagar på många sätt, även om både förvirringen och den höga ljudnivån jag förutspådde existerade i allra högsta grad. Men that's how we roll! Jag hoppas kunna bjuda på lite bilder inom en inte allt för avlägsen framtid...

I min del av världen har jag och min frukostgröt precis kickat igång dagen efter ytterligare en natt med 9 timmars välbehövlig sömn. Det finns få saker som kan få mig att känna mig så nöjd som när jag lyckats skrapa ihop ordentligt med sömn åt mig själv...

Det ser ut att bli en härlig dag på alla vis - solen skiner, jag har lite lagom mycket träningsvärk efter gårdagens zumba-pass och min enda lektion är franska som är både enkelt (för tillfället) och kul. Efter skolan planerar jag att hänga på Tinderbox med en stor latte och min marknadsföringsuppsats som sällskap. Kvällen bjuder på halloumisallad och bio - dock inte samtidigt.

För ett år sedan strosade jag omrking på Times Square med en New York-besökande Åsa i släptåg, men inte ens en sådan tanke kan plocka ner mitt humör i dag. Jag menar, George Square är faktiskt inte så himla dumt det heller...

It's getting better

Sådärja, efter att ha skrivit om skräpet (och skickat in det) och ångat av mig lite (bokstavligen talat) på gymmet känns det genast mycket bättre. Nu är det bara en storstädning av alla mina 20 kvadratmeter samt en lektion som står mellan mig och helgen med världens bästa Sverige-sällskap. Bob Marley is back!

Ni vet de där andra uppsatserna jag pratade om i går? Jag ägnade 2 timmar av min värdefulla tid åt att skriva färdigt en av dem i går kväll vid 21-tiden. Det var alldeles för sent och jag var alldeles för trött, men jag jag var besluten att bli av med skräpet en gång för alla och tyckte ändå att jag fick ihop en rätt bra text. 

Idag öppnar jag dokumentet för att redigera det sista och skicka in det djupt avskydda kalaset. Gissa vad? Allt är borta. Varenda mening, stavelse och ord som jag bittert knattrade ihop i går kväll; puts väck!

Antingen har jag för första gången i mitt liv lyckats glömma att spara ett sådant här viktigt dokument, eller så är det datorn som spelar mig ett spratt. Jag hittar nämligen själva filen - men den innehåller inget annat än frågorna jag ska besvara. Bob Marley-attityden sprang just och gömde sig för stunden.

*Här följer alla fula uttryck, ord och svordomar som Mikaela Lindén någonsin lärt sig under livets gång*

Till De Högre Makterna som eventuellt bevakar mig och mitt liv: GE MIG MIN UPPSATS TILLBAKA! DET ÄR INTE ROLIGT! JAG HAR INTE TID FÖR SÅNTHÄR!

Efterlängtat upphöjt till två

I dag är dagen D; i dag anländer tjocka släkten till Glasgow. Det kommer förmodligen att bli förvirrat, högljutt, ansträngande och alldeles... alldeles underbart! Tjoho!

Parallel worlds

Om grisar kan flyga är det vad som kommer att inträffa när jag slutligen får tid att gå och lägga mig i kväll. Så mycket att göra, så lite tid. Varför jag då lägger dyrbara minuter på att blogga är en fråga värd att ställas, men jag tror helt enkelt att jag imploderar om jag inte får skriva om något annat än team work, relativa pronomen och personal development just nu.

Lite uppsatser finns det att umgås med i mitt liv just nu, och trots att jag lämnade in en på 2136 ord idag finns det två kvar som ska vara klara inom en snar framtid. Och så var det ju allt det där andra som skulle hinnas med...

Jag börjar känna igen mig här i Glasgow med andra ord, men än består den positiva andan och förhoppningen om att allt ordnar sig på något vis någon gång. Jag orkar inte stressa, tycka att livet är jobbigt och knata runt med herr Prestationsångest som sällskap. Nix, istället går jag in för att leva livet med en attityd som skulle få självaste Bob Marley att applådera i sin grav!

Nytt år - nya tag

Nu när vi har gått in på ett nytt år och sådär känns det som att det är dags att prova lite nya grejer. Ni vet, utmana sig själv och allt såntdär. Jag provade det där med att försova sig i dag... Förvånansvärt otrevligt faktiskt!