30 december 2017

Sparkle

Jag fick vinterkräksjukan i andra adventspresent, och den sista veckan i Glasgow före jul blev därmed inte riktigt som jag hade tänkt mig. En vecka som skulle tillbringas på julfester, barer och julmarknader tillbringades istället i sängen, soffan och på badrumsgolvet. Kul! Positivt är i alla fall att jag blev frisk precis i tid för flyget till Sverige, samt att jag sedan njöt dubbelt upp av all god svensk mat efter att ha levt på vatten, luft och salta kex i 5-6 dagar.

Väl i Sverige var det i vanlig ordning intensiva dagar, och det kändes som att jag var där i minst en månad snarare än 12 dagar. Jag hann träffa alla jag ville träffa, göra allt jag ville göra och äta allt jag ville äta, och mer därtill, så resan får på det stora hela räknas som en stor succé!

Igår eftermiddag landade jag i Skottland igen, och det känns riktigt fint att vara tillbaka. Både den tvåbente och den fyrbente välkomnade mig med mycket kärlek och det har mest varit fokus på kramar, mys och träning sedan jag kom hem. Och så (ännu mer) god mat, förstås.

Imorgon är det dock dags att bruka lite mer allvar, då vi ska handla och fixa efterrätten till nyårsmiddagen hemma hos Tom och Michelle senare på kvällen. Jag känner mig riktigt nyårs-sugen i år och ser verkligen fram emot att klä upp mig till tänderna för en rolig, lyxig kväll i goda vänners lag. Åh vad kul det ska bli!

Jag är inte tillräckligt ambitiös för att satsa på ett inlägg även under morgondagen, så med det här vill jag önska alla mina eventuella läsare ett riktigt gott nytt år. Var ni än är och vad ni än gör så hoppas jag att det blir precis så trevligt, fint och kravlöst som ni vill. Vi hörs 2018!


10 december 2017

Isy peasy

Med 11 timmars underbar skönhetssömn inleddes denna söndag. Jag kan inte minnas när jag senast fick sova så länge oavbrutet, och mest känner jag nog tacksamhet till vår fantastiska lilla katt som lät oss sova så länge. Det var bevisligen behövligt.

En av de bästa regler vi haft sedan vi fick hem ovan nämnda katt är att han sover instängd i vardagsrummet, som ligger två dörrar bort från vårt sovrum. På så vis slipper vi de omtalade rycken som alla katter tydligen får runt 4-snåret varje morgon, då de far fram som dårar och tycker att resten av världen ska göra detsamma. Lille Cheenu provar säkert på detta själv medan vi sover djupt, lyckligt ovetandes, ett par rum längre bort. Det fungerar bra, och jag förstår verkligen inte hur andra kattägare står ut med att ha det på något annat sätt!


När jag vaknade i dag hade jag även träningsvärk i fötterna, vilket ju generellt inte är något som händer varje dag. Något som inte heller händer varje dag är att jag åker skridskor, och jag misstänker någon slags korrelation mellan de två faktorerna.

Sami och jag bestämde oss nämligen för att återuppväcka våra (tämligen icke-existerande) skridsko-kunskaper igår och bokade in oss på ett pass i ishallen ute vid Braehead. Och oj vad det var roligt! Efter fem minuters tafatt stapplande kom vi igång riktigt bra, och det var så himla nostalgiskt och mysigt! Det faktum att jag inte trillade en enda gång, samt att det hela avrundades med en kopp varm choklad, förgyllde också upplevelsen. Det måste vi göra om snart!

Med tanke på att jag igår lyckades tillbringa nästan två timmar på is utan att trilla kändes det sådär att det första jag gjorde när jag steg utanför dörren idag var att dratta omkull på trottoaren. Är det världens sätt att hämnas på mitt skrytande om att jag minsann inte trillade en enda gång igår, tro? Nåja, det blev i alla fall inte värre än ett blåmärke på rumpan och en stukad stolthet, så det får jag väl ändå vara glad för. Antar jag. Mutter mutter.

Förutom att halka har dagen bestått av träning, tvätt och julfilm än så länge. Snart ska vi ta itu med lite städning, och ikväll ska vi gå hem till Samis mamma för att äta middag och hjälpa henne att klä granen. Hembakade lussekatter och vinglögg kommer att medtagas från detta hushåll, och kvällen har på alla sätt potential att bli mycket mysig.

Hoppas ni har en en härlig andra advent där ute!

MVH

Isprinsessan



7 december 2017

När det lider mot jul

Hoppsan då, här har det visst ekat lite tomt! Rackarns, jag som tyckte att jag var inne i ett så himla bra flyt. Jag skrev faktiskt fler blogginlägg i oktober än jag gjort sedan april 2015, bara så ni vet... Nåja, man kan inte ligga på topp alltid!

November kom och gick ungefär lika snabbt som en lindrig förkylning kändes det som, och jag har inte riktigt koll på vad som egentligen hände under alla de där dagarna känner jag. Månaden inleddes med dubbelbesök och avslutades med Stockholmsresa i alla fall, så långt är jag med. Tiden däremellan var nog mest grå, blåsig och kall tror jag.

Favoritmånaden december inleddes sedan på ett mysigt herrgårdshotell på Södermalm, med bufféfrukost i en gammal vinkällare och snöfall utanför. Inte så illa va? Sami och jag bestämde oss för att det var dags att se något mer av Sverige än Skåne, så det blev ett par dagar i huvudstaden där vi gick på julmarknad, träffade vänner, kikade in hos kungen, köpte nykokta polkagrisar, vinkade till regeringen, åt nybakade kardemummabullar och helt enkelt hade det väldigt väldigt mysigt. Det var en skön paus från verkligheten, och vi kan varmt rekommendera Hotell Hellstens Malmgård för eventuella framtida Stockholmsturer!

Det blir snart Sverige igen för min del, då jag fick möjlighet att åka hem redan den 17 december och jobba därifrån sista veckan. Det är fantastiskt på många sätt att jobba med folk från flera olika länder, men det bästa av allt är nog ändå att jag inte behöver vara den där jobbiga typen som vill flyga hem till min familj stup i kvarten! Nä, på New Nutrition Business sitter vi alla i samma båt och skvalpar, och den enda stackaren som valde att stanna i Glasgow veckan före jul kommer att vara väldigt ensam där på kontoret.

Innan dess blir det dock några dagar till i Glasgow med jobb, träning, julmarknad, skridskoåkning, julfest och annat kul. Jag försöker verkligen att njuta av alla de här decemberdagarna fram till jul, för när januari sedan kommer vet jag att det är dem jag kommer att sakna mest. Det är något speciellt med den här tiden på året, helt enkelt.

Cheenu njuter av det enda bord i lägenheten han får lov att vara på