Bubbelskratt

Sami och Cheenu har börjat leka "nu smyger vi på varandra och låtsas bli rädda"-leken här hemma. Cheenu har blivit jätteduktig på att härmas och kan till och med räcka upp händerna nuförtiden! Det känns ju bra, ifall han nånsin skulle hamna i trubbel med polisen eller liknande tänker jag. 

Jag skrattade tills jag storgrät åt den här videon, och än idag kan jag inte titta på den utan att fulskratta sådär pinsamt mycket. Titta på honom, bara titta på honom! (rekommenderar fullskärmsläge för ökad komisk effekt)

Podd-tips

På liknande tema som mitt "helt lediga dag"-inlägg häromdagen så vill jag passa på att tipsa om podden Omänskligt. Det är två kvinnor som behandlar ämnen som är så väldigt viktiga i dagens samhälle, med mycket fokus på Prestationssamhället. Det tar en stund tills man vänjer sig vid deras sätt att prata, och de kommer kanske inte fram till några chockerande slutsatser alltid, men jag tycker ändå att det är behagligt prat att ha i bakgrunden medan man vilar, reser eller promenerar.

"Ta hänsyn till att livet ibland kräver mer av oss, vilket innebär att vi behöver kräva mindre av oss själva."

Idag är jag ledig. Idag har jag tagit en semesterdag. Inte av någon speciell anledning, inte för någon annans skull, utan bara för att just nu var just det här vad jag behövde.

Det har känts lite kämpigt mentalt de senaste veckorna, och jag har gått omkring med en massa ofattade beslut och en inre stress som på något vis nästlat sig in hos mig. I kombination med en del otur och mer mörker utanför fönstren har det här lett till att jag hamnat i en liten svacka där jag känner att jag bara behövde pausa livet lite grann. Eftersom jag fått 5 bonusdagar i semesterkalendern hade jag möjlighet att göra just det, och här sitter jag nu.

Min lediga dag tänker jag tillbringa på två av de mest avstressande platserna jag vet: i soffan, och i stallet. Jag har i skrivande stund just bänkat mig på plats nummer ett, tillsammans med en stor kopp kaffe och en croissant från bageriet runt hörnet. Om ett par timmar ska jag åka och möta upp Therese, som också råkar vara ledig idag, och så ska vi köra ut och rida en sväng. Sedan ser jag fram emot att komma hem till en sambo, en katt, en pizza och en flaska vin.

Det känns lite märkligt att vara ledig bara för ledighetens skull, men det är också något jag behöver öva på. Att vara ledig, utan att vara på väg någonstans. Oftast är jag så fokuserad på att åka någonstans, att göra något, att verkligen maximera värdet och krama ut allt jag kan av mina värdefulla semesterdagar. Det är nog ett ganska vanligt symptom i dagens samhälle, och jag tvivlar på att jag är ensam om att behöva en sådan här dag.

Jag märkte direkt hur tankarna snurrade iväg när jag först började fundera på att ta den här dagen."Åh, men då kan jag ju fixa det där, städa det här, baka det där...". Jag fick riktigt ta tag i mig själv och tvinga bort alla tankar på hur himla effektiv och duktig jag skulle kunna vara med en helt ledig dag.

Idag är jag varken effektiv eller duktig, och det är också okej ibland.

It's beginning to look a lot like Christmas (tyvärr)

Med en salig blanding av "I Dreamed a Dream", "Aint My Fault" och "Rudolf med röda mulen" på huvudet har jag gått runt på jobbet idag och nynnat så tyst jag kunnat. En inte helt logisk kombination av låtar kan tyckas, men i mitt lilla fall finns det faktiskt en riktigt bra förklaring. Jag har nämligen haft en ovanligt kulturell vecka; först i Glasgow och sedan i London.

I onsdags var jag och såg min landskvinna Zara Larsson på O2 Academy tillsammans med Becky, Hannah och Michelle. Hon var ännu bättre än jag hade vågat hoppas på, och även om genren inte alls är min kopp te i vanliga fall så har hon något som gör att jag blir lite svag. Det är något speciellt med hennes sångröst och hennes dans, men framförallt med hennes intelligens och politiska engagemang.

I fredags var det sedan dags att åka till en annan intelligent blondin med politiskt engagemang - nämligen min vän Åsa. Hon flyttade till London för drygt en månad sedan för att läsa en Masters i journalistik med inriktning på internationella relationer, och jag fick bo in mig i hennes trevliga lägenhet med utsikt över Themsen i ett par nätter. Som om inte detta vore nog blev jag även medbjuden att gå och se fantastiska Les Miserables på Queen's Theatre, och det förklarar alltså "I Dreamed a Dream":s närvaro i min hjärna. Och vilken föreställning det var sen! En av mina bästa musikupplevelser någonsin, helt klart. Vi var alldeles tagna efteråt!

Så, det var förklaringarna till låt nummer ett och två. Den tredje är det värre med, och jag funderar på om det beror på a) drömmen jag hade igår natt om en timanställning på PostNords (icke-existerande) kontor i Inverness eller b) att den jullängtan jag försökt tygla i en månad nu börjat ta sig loss, bit för bit.

I kombination med att julljusen har börjat sättas upp på George Square och att butikerna börjat damma av julskyltningen (jag vet, det är inte klokt) är det kanske inte så konstigt att även min hjärna försöker tänka jul, men det är faktiskt för tidigt än. Ge oss minst en månad till! Jag har liksom inte riktigt hunnit njuta av den mysiga hösten än, känner jag.

Nu ska jag dock göra just det, genom att tända brasan och koka en kopp choklad som ska få göra mig sällskap medan jag avslutar min fantastiska bok. Har ni inte läst Exit West av Mohsin Hamid än så vill jag be er att göra det nu. Pronto!

Livet på en pinne (häst)

"Åh vad livet är härligt!" sa jag till min nye fyrbente vän Gibson när vi var ute och red igår. Och visst är det lätt att känna så, när livet ser ut just såhär:

Jag längtar till nästa gång! Tänk att jag lyckats introducera hästarna i min vardag igen, och på ett så fenomenalt bra sätt också! Det gör mig lyckligare än någonting annat (ok, näst efter blåbärspaj).

"I've had one of those weeks when even my gin needs a gin."

Veckan har känts ungefär tre veckor lång, och det har varit en typisk sådan där "veckan efter semestern"-vecka. Slog jag rekord i hur många gånger man kan skriva variantioner av ordet "vecka" i samma mening nu?

I morse hade jag en riktig formtopp, då samma huvudvärk som plågat mig i tre dagar kombinerades med en tå som krockade med matbordet, ett lår som krockade med sänggaveln, en tumme som blev osams med en bit vass aluminiumfolie och en burk havregryn som tyckte det var roligare att ligga på golvet än i hyllan.

Men jag tog mig igenom även detta, och kan idag glatt konstatera att imorgon är det fredag. Fredagen den trettonde, förvisso, men jag tänker att jag avverkat hela den här veckans otur under de dagar som redan gått. Kan vi säga så, Ödet? Tack!

Denna kväll skulle egentligen ha tillbringats tillsammans med Michelle över en flaska vin, men då hon kände sig lite krasslig fick det bli en date med först gymmet, sedan tvättkorgen och slutligen TV:n för mig istället. Vi testar den där vinkvällen imorgon istället! Passande nog upptäckte jag en ny jättestor italiensk deli som öppnat bredvid biblioteket, så när jag hade varit inne och lämnat tillbaka min semesterlitteratur plockade jag med mig lite pecorino, nybakade cantuccini, cerignola-oliver och Santals päronjuice hem. Skulle Michelle fortfarande inte känna sig frisk imorgon så kommer jag inte att ha några problem att äta upp kalaset själv.

Helgen kommer annars att bjuda på ett välbehövligt frisörbesök, en shoppingtur med Sami, en födelsedagsfest samt en ridtur. Inte för att skryta eller så, men just det här med att få ihop bra helger är jag faktiskt jäkligt bra på!

Nu ska jag pipa iväg till gymmet, med morgondagens ostfat som motivationsbild i hjärnan. Hej på er!

Holiday blues

Hej! Vi är hemma från semestern! Ungefär såhär känner vi om det:

Hej då!

Life in colour

Med dunder, brak och en massa solsken inleddes mitt 26:e levnadsår. Nästan så pass mycket dunder och brak att jag tillfälligt glömde bort att det faktiskt var min födelsedag… Men det är så det ska vara!

Dunder och brak hörs även från restaurangen som ligger precis intill vår lägenhet, där inte mindre än tre glas gått ett krasigt öde till mötes sedan jag kom ut och satte mig här för en dryg kvart sedan. Det är nog ungefär så det hade låtit ifall jag hade bestämt mig för att satsa på en karriär inom restaurangbranschen tror jag.

Lägenheten jag talar om ligger i detta fall inte på Woodlands Drive i Glasgow, utan på Calle Torrecilla i Nerja. Detta var destinationen när vi satte av mot flygbussen i lördags eftermiddag, och min födelsedag kunde på så vis avrundas med ett enormt glas sangria i Andalusien.

Här har vi nu gonat oss i dagarna fem, och njutit av klarblå himmel och 26-28 graders värme. Jag njuter för tillfället även av upplevelsen att vara utelåst på balkongen, på grund av ett mindre genomtänkt drag då jag i vanlig ordning tänkte att jag skulle vara lite smart. Suck – en del saker förändras bevisligen aldrig, oavsett hur många år man hinner fylla… Förhoppningsvis har Sami duschat färdigt snart och komma och rädda mig som den riddare i skinande rustning (handduk) han är! 

Under tiden tänkte jag fortsätta prata med er. Fingrarna känns härligt sega och ovana vid att skriva på ett tagentbord – ett bra tecken på att man inte behövt jobba (läs: skriva en massa saker dagarna i ända) på ett tag! Eller på att den där mojiton jag drack på stranden gått åt huvudet mer än jag tror…

Vi ska snart ge oss ut på stan för att fatta ett av mina favoritbeslut här i livet; vad vi ska äta, och var. Nerja har överraskat oss på många sätt – främst med sin vackra miljö och sitt klockrena väder – men även med sitt utbud av trevliga restauranger. Det är dock fortfarande relativt ”turistigt”, och det finns lite för många sådana där ställen som har bilder på alla sina rätter, men bemödar man sig med att titta bortom detta finns det många gömda små guldklimpar.

Min riddare har anlänt, och det är dags att snöra på sig sandalerna för ännu en kväll bland glassbarer och sommarklänningar. Kunde inte livet få vara såhär alltid?