Jag ger er...

... min dag i bilder!

Julbak, solsken och hundmys - vad mer kan man önska sig? 

Döm inte kappan efter håren.

I tisdags kom det in en gäst som hade på sig den snyggaste kappan jag sett på länge. I tron om att det var Chanel eller något annat liknande (gästen såg ut som någon som har råd med Chanel) vågade jag dock inte fråga var den kom ifrån, och tänkte att den är säkert på tok för dyr för min stackars studentbudget i vilket fall som helst.

I går promenerade jag in på Primark och gick nästan rakt in i ställningen där kappan hängde. Pris: 25 pund. Jag slog till.

När allting går bra och dagen är klar och livet känns som bubbelvin

Det verkar vara en presentationernas och prestationernas vecka för mig den här veckan. Jag glömde nog att berätta det, men i tisdags morse var jag och Elizabeth (kapten för basketlaget) på plats på Royal Bank of Scotland's huvudkontor för att hålla en presentation där vi berättade för dem varför de skulle sponsra just vår klubb med en del av de 4000 punden de hade att dela ut bland universitetens lag. Vi tävlade mot 16 andra klubbar, och idag ringde de från RBS och sa att vi är en av klubbarna de valt att sponsra. Tjohoo!

Detta innebär att vi kommer att kunna köpa in helt nya matchkläder samt nya basketbollar, och klubbens tidigare lite småknaggliga ekonomi är nu helt på topp igen. Och detta innan vi ens fått titta på pengarna som Vodka Rev kommer att sponsra oss med! Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var lite stolt, faktiskt.

Med denna goa känslan i magen tänker jag gå och knyta mig för kvällen faktiskt. Imorgon blir det jobb 8-14 och sedan en runda på stan för att bränna alla pengar jag tjänat in under morgonen, ungefär. Det låter väl sunt?

Att få följande feedback på en stor och viktig presentation, som resulterade i ett bra betyg, kan också vara meningen med livet faktiskt:

"A well presented poster and oral presentation. Good analysis, evaluation and application and strong recommendations linked to analysis. You dealt well with the task and showed good knowledge of the subject area, along with very good analysis skills. Good flow and delivery, and your body language was strong and supported with relevant visuals. Excellent."

Glad tjej andas ut och sätter tänderna i nästa projekt!

Jag har hittat en ny favorityoghurt. Jag tror eventuellt att den kan vara meningen med livet.

Hej vintern! Jag saknar dig!

"Planning is not a preference in Sweden; it’s a way of life."

Alltså, det här med att planera så att jag inte planerade in någonting för idag kan eventuellt vara min bästa (och kanske mest ironiska) idé hittills. Nånsin. Jag blir nästan lite religiös/tårögd/sentimental när jag inser att jag kan göra precis vad jag vill idag. När jag vill. Hur jag vill. Och jag blir lika chockad varje gång jag inser att jag faktiskt kan det! Jag har inte riktigt bestämt mig för om det är sorgligt eller härligt att jag a) behöver planera för att kunna ha en oplanerad dag och b) blir så barnsligt lycklig av att vara så barnsligt ledig, men det är onödigt att försöka definiera allt hela tiden har jag hört.

Vad jag känner för att göra just här och just nu är att tända mitt nyinköpta doftljus (jag går redan under smeknamnet Pyromanen här borta på grund av mitt trägna eldande av ljus i alla dess former), dra igång lite bra musik och lägga upp bilder på vad som hänt i Glasgow de senaste veckorna, så att ni får något att titta på. Därför tänkte jag göra det. Nu.

Enjoy!

Mina favorit-vinterljus har kommit upp på Royal Exchange Square

Jag tog en fin bild på soluppgången över Clyde (och för att skryta ber jag att få poängtera att bilden togs när jag var på väg hem från gymmet)

 

Åsa kom på besök från Paris

Vi åt Afternoon Tea

 

Vi firade Halloween

 

Jag fick rödkantade ögon

 

Åsa, jag och Becky

 

Hannah, jag och Becky

 

När vi hade firat färdigt åkte vi till Loch Lomond i strålande vintersol

 

 

 

 

Sedan tog jag bild på ett fotogeniskt träd, och sedan åkte vi hem.

Locked out of heaven.

Vad man inte behöver när man kommer hem efter en lång fredag som började med uppstigning 05.45 (förvisso frivilligt), ett ovanligt tungt cirkelträningspass på gymmet (förvisso frivilligt) och tre inställda viktiga möten (helt ofrivilligt):

Att bli utelåst från lägenheten i spöregnet med tre tunga kassar mat i händerna, magknip och hunger. Detta på grund av att vår kära bostadsrättsförening - som hittills inte visat sig vara något annat än fullständigt värdelös - bestämt sig för att byta ut låsen utan att informera oss boende om det först. Min nyckel fungerade utmärkt när jag kom hem från gymmet vid 8 i morse, men när jag kom hem från skolan vid 16 kom jag alltså inte in. Och varken Becky, Hannah eller grannarna var hemma. Jag fick till slut tag i föreningen och skulle precis bli kopplad till rätt person när batteriet tog slut och mobilj*veln dog. Kuuul.

Räddaren i nöden dök dock snart upp i form av en annan boende, och jag blev tillslut insläppt. Nu sitter jag nerbäddad i sängen och försöker återfå en normal kroppstemperatur medan jag njuter av lite tapas i form av melon, skinka och kex med Boursin. Det är ju trots allt fredag! Snart ska jag ta mig en välbehövlig tupplur och vila upp mig inför kvällens Cocktail Masterclass som är ett av de större eventen jag arrangerar för basketlaget i år. Håll tummarna för att det blir precis lika lyckat som jag hoppas!

Jag är inte död, det bara verkar så.

Det är lite körigt just nu, som man säger. Åsa har varit på besök, skolan har dragit igång på allvar, jobbet kallar både här och där och så var det ju det där med att sova, äta och andas också. Jag kommer snart ikapp mig själv dock, och då blir det skriva av vill jag lova! Den som väntar på något gott väntar alltid för länge...