(fast egentligen har jag inte alls tid att sitta och dregla över oåtkomliga lägenheter i fel städer, för om en timme eller två intar min käre brorestor lägenheten med allt vad det innebär. Tjoho vilken bra helg vi ska ha!)

Jag har inte alls lust att bo i Malmö i framtiden egentligen, men när jag hittar lägenheter som den här blir jag onekligen lite lockad. Sänk priset och flytta kalaset till en annan stad/ett annat land bara, så är jag helt med på noterna! Pappaaa...?

Innocent

Vem är extra noga med att inte kladda med marmeladkniven när hon brer kvällsmackan? Vem tappar sedan ovan nämnda marmeladkniv så att den studsar på kylskåpsdörren, vidare till köksbänken för att till sist landa på denna någons fot och klistra fast sig i raggsockan?

Jag bara undar alltså.

Keep it cool

Jag tror faktiskt inte att jag behöver oroa mig för det där med pensionärsvarning à la SVT Play. Två av mina tre lägenhetskompisar har liksom suttit bänkade framför På Spåret i helgen, och det smäller ta mig tusan högre än både Moraeus med mera och Rapport!

Ödet

Jag hann bara precis tänka tanken att "nu pluggar jag i en timme till och sedan kryper jag upp i sängen och ser någon mysig film", när Polarexpressen kom som ett brev på posten - bokstavligen talat. Med det slår jag alltså ihop skolböckerna, gör mig en kopp te och sätter mig och ser på barnfilm istället. I feel good!

Casino Royale

Jag säger bara en sak: Blåbär & basilika-martini. Inte dumt, inte dumt alls! Det var alltså på tjusiga Corinthian vi hamnade i går kväll, och det var härligt att byta ut de gamla vanliga, smådassiga barerna mot något med lite (mycket!) mera klass. Vi var förvisso både yngst och minst uppklädda av alla där men det stoppade oss minsann inte från att ha en bra kväll, och hade jag inte redan träningsvärk i magen sedan gymmet i fredags så har jag det garanterat nu efter gårdagens alla goda skratt!

Nu ska jag vallfärda till Tesco för storhandling (det är bäst att ladda upp kylskåpet ordentligt med mat inför Jakobs ankomst tänker jag) och efter det ska jag avsluta min sista (sista!) individuella uppsats för den här terminen. Det börjar verkligen kännas att det snart är slut nu, och jag blev alldeles glad i magen när jag insåg att endast två kapitel kvarstår att läsa i min tegelsten till International Marketing-bok. Tjoho!

Good morning, mr Bytheway!

Om det är någon som kan tala om för mig var den här veckan tog vägen får ni gärna upplysa mig om saken alltså. I mitt huvud är det onsdag idag men resten av världen hävdar bestämt att det är lördag, och då är det ju lite synd att protestera tänker jag!

Två jobbpass har jag hunnit med i veckan, dessvärre började båda två 07.00 vilket innebar uppstigning à la 05.15 både tisdag och onsdag. Lite lagom mör var jag efter detta, och torsdagens "sovmorgon" till 08.00 kändes sannerligen som en gåva från ovan! 

Jobbet går för övrigt bra, även om jag fortfarande kämpar med att smälta den stora skillnaden mellan miljön på Park Inn och här. Det är ju alltid "värst" i början innan man fått tjing på allt, och mitt största problem just nu är att försöka få koll på vem som heter vad, jobbar var och hanterar vilka ärenden. Det är cirka 10 gånger fler anställda här jämfört med Park Inn - trots att hotellen är ungefär lika stora - så ni kan väl tänka er ungefär hur ovant det är...

Ikväll blir det bio med Jenny och sedan en drink eller två på något trevligt ställe. Dagen ägnar jag åt tvättning, städning, pluggning och julpyntning - det är ju trots allt bara en månad kvar till julafton idag! I köket bakar Frida och Ullis pepparkakor från scratch och kavlar ut degen med hjälp av en vinflaska. Välkomna till studentlivet!

Påväg hem från baren med equestrian society i går kväll gick jag förbi en papperskorg som var så typiskt Glasgow att jag blev alldeles full i skratt. Nu kanske ni undrar hur en papperskorg kan relateras till en särskild stad, så därför tog jag en bild på underverket för att illustrera detta (och ja, killen på busshållplatsen bredvid tittade mycket undrande på mig när jag ställde mig och fotograferade papperskorgen som en annan japan):

Jag vet inte hur tydligt det syns, men hela papperskorgen är i alla fall helt fullproppad av trasiga paraplyer vars ägare gett upp på dem halvvägs fram till målet. Detta är alltså ett tecken på att det a) regnat så mycket att till och med de härdade Glasgowborna plockat fram paraplyerna men att det b) blåst så pass mycket att paraplyerna gått sönder och därmed tappat sin funktion. Detta scenario är inte alls ovanligt, hälsar tjejen som förbrukat inte mindre än 4 paraplyer under den tid hon varit här! 

I'll be your clown

Tips från coachen: Låt inte tjejen med bredklackade boots hoppa på din fot när du är ute och far på kvällen. Det gör nämligen väldigt ont, och ett fint blå-lila-rött märke på 5x6 centimeter pryder nu den övre delen av min vänstra fot. Ingen större skada skedd dock, men jag kan väl inte direkt säga att det var bekvämt...

I går tog jag mig en välförtjänt hel-ledig lördag, och efter att ha sovit i 12 timmar gick jag en lång och underbar sväng på stan alldeles för mig själv. Alla juldekorationer har nu kommit upp och tänts, och julmarknaden vid St Enoch's Square har också kommit igång. Det var så fint att jag inte riktigt visste var jag skulle ta vägen, och om det är något som håller lågan uppe hos oss allihopa just nu så är det den annalkande julen!

Den kommande veckan är i vanlig ordning full av tankar och planer, men det är egentligen mest morgondagen som kan bli klurig att få ihop. Det brukar dock gå bra, och en tidspessimist som mig själv ska man inte lita på i alla lägen!

Julglänsande Buchanan Street

Om SVT Play på något vis övervakar vilka program jag ser i veckorna skulle de utan tvekan identifiera mig som Ove, 79 år gammal. Det är Moraeus med mera, det är Rapport och det är Uppdrag Granskning  (Kan du slå en pensionär har jag dock inte utforskat än); det är helt enkelt program med extremt hög pensionärsfaktor. Nu senast var det Sommarpratarna, där Peter Settman, Salvatore Grimaldi, Klara Zimmergren med flera diskuterade allt mellan himmel och jord - bokstavligen talat. Det är inte ofta jag blir inspirerad, men efter att ha lyssnat på dessa kloka människor i 58 minuter kände jag mig både inspirerad och eftertänksam -  när det gäller företagande såväl som karriär och att leva livet. Ni hittar programmet här.

Matkultur?

Tjejen framför mig i lunchkön beställde just pommes frites med smält ost, currysås och vita bönor - allt i samma låda. Jag kände mig plötsligt både smakfull och nyttig med min tonfiskbaguette...

Nä hörni, såhär kan vi inte ha det! De tre senast publicerade inläggen på den här bloggen har på ett eller annat vis innehållit klagomål och gnäll. Det är i och för sig väldigt behövligt och ovärderligt att få ventilera lite ibland, men nu börjar till och med jag bli trött på mig. Därför gör jag ett tappert försök att förhöja stämningen genom att bjuda på en bildbomb utan dess like från föräldrarnas trevliga visit härom veckan. Enjoy!

På torsdagen - efter att jag bjudit på lunch hemma hos mig  - tog jag med mig pappa på en solskenspromenad till...

...

...

Riverside Museum!

På fredagen hoppade vi på bussen till Fort William och fick se underbara landskap

Bergen kunde inte riktigt bestämma sig för om de skulle ha snökostymen på eller ej.

Framme i Fort Willam centrum!

På lördagen blev det tågresa tur och retur till Mallaig - ännu fler vackra landskap!

The one and only: Harry Potter-bron!

Den här bilden är tagen vid den öppna brasan på Inverlochy Castle, efter en fem eller sexrätters middag. Mamma och jag befann oss i matkoma deluxe, men pappa kämpade på in i det sista...

Tillbaka till  Glasgow på söndagen, där solen hälsade oss välkomna!  (bild tagen från mammas & pappas hotellrum)

Misery business del 2

... och nu har jag precis spenderat 40 minuter pa att vanta pa/leta efter en annan grupp, i Hospitality & Tourism, som jag skulle traffa for att fa ordning pa presentationen som ska vara klar om en vecka. Inte en enda person dok upp, och vi har inte ens borjat jobba med presentationen an. Jag hatar grupparbete.

Misery business

Har jag nämnt hur illa jag tycker om grupparbete? Jag tror inte jag gjorde det så mycket förra året va? (ironin flödar)

Jag har för fjärde gången sedan jag började på University of Strathclyde Business School mailat en ansvarig lärare om ett grupparbete som inte fungerar, och för fjärde gången har jag fått ett lamt svar utan tillstymmelse till stöd eller hjälp tillbaka. "You are expected to encourage and support one another"... "As collaboration is key, every group member will receive the same grade"..."Group work should be seen as a learning process where you can benefit from strengthening you interpersonal skills"...

Väldigt lätt för honom att säga; det är inte han som försöker skriva en 3000 ord lång uppsats tillsammans med tre personer varav två är engelskspråkigt handikappade utbytesstudenter som är här bara för att de kan, och som aldrig tycks ha  hört talas om att backa upp information med faktiska akademiska källor. Eftersom att vi i gruppen trodde att vi kunde lita på varandra valde vi att leta upp källor tillsammans som en grupp och sedan dela upp stora delar av skrivningen individuellt då det skulle ta en väldig tid ifall fyra personer skulle sitta och skriva ner alla orden tillsammans. Källorna vi letade fram är dock inte använda för fem öre av hälften av gruppen, och 60% av uppsatsen är körd tack vare dem. Det verkar som att jag får välja mellan att skriva om allt själv och att lära två personer hur man skriver en uppsats - helst inom loppet av tre dagar eftersom det är då skräpet ska lämnas in.

Ett exempel på stycke som en av utbytesstudenterna författat:

"Let us say green. Green means cool. And calm and natural. If you make packaging a dark green, it is a colour both men and women would not mind buying.

The product should be on eye-level shelving. This is where consumers notice most products. The higher on the shelf the better quality this is how consumers think in their subconscious. But not so high consumers cannot see the product."

Såhär pågår det alltså i ungefär två sidor, och en enda källa (en Internetsida till på köpet) är vad människan lyckas klämma fram. Sen återstår ungefär 14 påståenden som också behöver backas upp med bra källor, men det verkar hon inte ha insett.

Jag är väldigt väldigt upprörd just nu, och bara tanken på att jag och den tredje gruppmedlemmen som faktiskt anstränger oss ska få samma betyg som de andra två får mig att vilja skrika. Framförallt är jag j-vligt trött på att skolan kastar grupparbete efter grupparbete efter oss och totalt ignorerar det faktum att vi säger ifrån och talar om att det inte fungerar. "Nämen det är väl klart att det måste fungera, för det ska det ju göra i det verkliga livet! Seså, sluta gnälla nu!"

Nej, det fungerar inte; det fungerar inte att lägga 40 % av ett betyg på ett grupparbete och sedan vägra att hjälpa till när eleverna bevisligen behöver hjälp. Det fungerar inte att slumpvis para ihop fyra människor och sedan förvänta sig att de ska klara av allting precis lika bra allihopa, när hälften av gruppmedlemmarna är här för ett halvår för skojs skull och den andra hälften är här för fyra år för att de faktiskt vill lära sig något och komma någon vart med sin utbildning. Att University of Strathclyde inte fattat det vid det här laget kan jag inte förstå, och jag blir så fruktansvärt frustrerad av att veta att jag tydligen står totalt maktlös inför det här.

We are full of wonder

"Jag vet, vi har 12 veckor på oss att dela ut uppgifter, så varför lägger vi inte alla deadlines på samma två veckor? Det verkar väl kul?!" Ungefär sådär verkar mina lärare ha tänkt den här terminen, och här sitter jag. Tre uppsatser, en rapport, en presentation och en case study ska jag få ordning på inom 14 dagar, och så ska jag gärna hinna hänga med i läsningen inför de olika föreläsningarna också. Kuuul.

Även denna lördag spenderas alltså med näsan i skolböckerna, men genom att isolera mig i pluggbubblan idag och imorgon hoppas jag få så pass mycket gjort att jag kan slappna av lite sedan. Veckan som gått har varit mer underhållande än väntat, och jag hann minsann med både Guy Fawkes-firande, middag med Jenny, två heldagar på jobbet och ceilidh (skotsk folkfest)! Jobbet har varit bra men galet, och mellan tisdag och torsdag hade vi hela FC Barcelona på besök. Det gav en speciell krydda till arbetsdagen må jag säga, och vi kan väl bara sammanfatta det som så att jag inte kunde gå ut den vanliga vägen när jag skulle hem; det stod nämligen för mycket folk utanför dörren och väntade spänt på att Messi och grabbarna skulle komma ut och åka iväg till sin match.

Nu ska jag återgå till pluggverkstaden, tacksam för att Marabou (tack för det mormor!) och bra musik kan förgylla det hela lite grann!

I wake with good intentions

Vad gör man när man vaknar klockan 06.00, tröttare än tröttast och tanken på att sätta igång och plugga är ungefär lika lockande som ett besök hos tandläkaren för rotfyllning?

Man brygger sig en kopp julte, drar igång spellistan "Julfavoriter", låtsas att det är den 8 december och pluggar som en välmotiverad liten iller (för alla vet ju att illrar är väldigt bra på att plugga).

This life is contagious, go go tell your neighbours

Jag var på konsert i går. Det var helt fantastiskt, helt fantastiskt fantastiskt, och människan sjöng ta mig tusan ännu bättre live än vad hon gör på skiva. Hon vad med på noterna, bandet var med på noterna, och vi i publiken var väldigt, väldigt mycket med på noterna. Det var en underbar tisdagskväll.

Back to business

Behovet av att åka på skidresa inom den närmsta framtiden har minskat betydligt under helgens gång. Känslan man fick av att bo och vandra omkring i Fort William var nämligen liknande, och var man än tittade möttes man av mer eller mindre snötäckta berg. Luften var sådär krispig och klar som den bara är på vintern, och vi lyckades minsann pricka in riktigt fina solskensdagar. På det som sägs vara Skottlands regnigaste plats. Vi borde få medalj!

Tågresan från till Mallaig och tillbaka kan vara det vackraste jag någonsin varit med om, och Harry Potter-bron såg lika härligt sliten ut i verkligheten som på film. Massor av bildbevis kommer så fort föräldrarna kommit hem och fått ordning på kameran! Middag på Inverlochy Castle var också något utöver det vanliga, och vi bjöds - mer eller mindre frivilligt - på allt från vaktelägg till kaninpaté och kanelmousse. Allt skedde i slottets stora sal, och det kändes lite som att vi hamnat mitt i säsong 4 av Downton Abbey.

Trots den härliga vistelsen bland berg, slott och frisk luft var det lite skönt att komma tillbaka till civiliserade Glasgow efter två dygn, och vi gick rakt på shoppingen. En kofta, en stickad tröja, ett par byxor samt ett par jobbskor rikare är jag nu, och till och med pappa lyxade till det med lite shopping. Undrens tid är tydligen inte förbi än...

Veckan som just börjat kommer helt och hållet att gå i pluggets tecken. Med tanke på hur lite jag hunnit med (läs: valt att göra) nu i helgen ligger jag lite back, men det var det helt klart värt! Lite jobb kommer det också att bli, och någon gång däremellan tänkte jag vara lite socialt och fysiskt aktiv också. Det ska nog bli bra det här!

Aint no mountain high enough

Helgen tillbringas i vackra Fort William mitt uppe bland de skotska bergen, tillsammans med mina fina föräldrar. Eskimå-kallt är här, men vi fick med oss varma jackor, rejäla skor, mössor och vantar allihopa som tur är. Ikväll klär vi upp oss till tänderna och äter middag på fantastiska Inverlochy Castle, men boendet för 5000 kronor per natt och rum skippar vi faktiskt. Premier Inn för 500 kronor per natt och rum känns lite mer överkomligt... Imorgon förmiddag tar vi bussen tillbaka till Glasgow och avslutar föräldrarnas vistelse med lite mer shopping samt middag på Jamie's Italian. Life is good!