Förutom att den innebar att jag fick ställa in min planerade stalltur så är den faktiskt väldigt fin, den här snön. Särskilt som den innebär en anledning att dricka varm choklad med vispgrädde.

Bara de som bländats av ljuset kan se hur bra vi mår

Det är fredag eftermiddag, jag är nytränad, på mina fötter ligger en sovande kattunge och utanför fönstret står snön som spön i backen. Samtidigt har jag återupptäckt Melissa Horn på Spotify och kakor med hallon & vit choklad på Sainsbury's. Livet skulle helt enkelt, på alla sätt, kunna vara väldigt mycket sämre.

A new year

Hej 2018!

Det är med lätt eufori som jag inser att jag faktiskt inte har en enda fast plan för de närmsta två månaderna. Jo, det blir föräldrabesök i slutet av februari, men det är också det. I övrigt är alla kvällar och helger mina att göra vad jag vill med. Efter en sommar och höst som varit lite för uppbokad, till och med för en planeringstok som mig, känns det fantastiskt.

2018 ska bli ett lugnets år har jag tänkt mig, vilket passar bra ihop med mitt mål att spara mer pengar inför ett planerat lägenhetsköp under 2019. Jag ska flänga lite mindre och ha lite mer tråkigt, helt enkelt. Vara mindre ambitiös med såväl pengar som tid och energi. Fortsätta öva på att sätta mig själv i första rummet och säga nej när jag känner att jag behöver. Det kan nog vara nyttigt tror jag.

2017 har annars varit ett ovanligt vanligt år, känns det som. Det fick förvisso en ganska tung och omtumlande början, men sedan har månaderna tickat på utan större dramatik känns det som. Och väldigt snabbt. Jag vet inte hur många gånger det senaste året som jag på allvar tänkt "men herregud, var har tiden tagit vägen?" och tyckt att det som var tre månader sedan i själva verket hände i går, typ.

Ett av mina nyårslöften för året var att blogga mer. Med tanke på att jag knåpade ihop totalt 45 inlägg under 2017, jämfört med 23 under 2016, tycker jag att vi kan kalla det en rungande succé.

Jag lovade också att skaffa mig ett ordentligt sparkonto hos min skotska bank, att tillbringa minst tre veckor i Sverige under sommaren, att återintroducera hästar i mitt liv lite mer ordentligt igen, att skaffa katt och att fortsätta träna 2-3 gånger i veckan. Jag sätter en prydlig bock i kanten bredvid samtliga punkter. Den där franskakursen jag hade tänkt ta samt långresan jag tänkt planera är det värre med, men något ska jag väl ha att roa mig med detta året också!

Nyårsfirandet blev för övrigt lyckat, och värdparet hade pyntat och fixat i köket hela dagen. Jag kan varmt rekommendera att göra sig vänner med par där den ene parten är vin- och Italientokig och den andre är utbildad bartender och en fena i köket!

Vi bjöds på Kir Royal till fördrink följt av en sallad med ruccola, karamelliserad rödlök, pinjenötter, bacon, parmesanost och rosmarin till förrätt. Varmrätten blev sojaglaserad laxsida med sparris, ugnsbakade körsbärstomater och hasselbackspotatis. Efterrätten stod vi för, och det blev lingon-cheesecake som till större delen tillverkades av Sami medan jag mest satt på en stol, gosade med katten och kom med glada tillrop. Alltihop var fantastiskt gott och sköljdes ner med rikliga mängder vin direktimporterat från Abruzzo, där Michelles föräldrar har hus.

Efter detta rullade vi bokstavligen talat in till stan, där vi hade biljetter till baren Artas nyårsfirande. Det var väl kanske inte kvällens höjdpunkt direkt, och vi är rörande överens om att vi hellre stannar hemma hos någon nästa gång istället för att ge oss ut, men det var lite kul att vara ute i vimlet och skåla med främlingar under tolvslaget i alla fall! Fyrverkerier skjuter man i princip inte alls här under nyår, utan den biten klarar de av redan i november när det är Guy Fawkes (aka Fireworks Night), och det var rätt skönt att slippa faktiskt.

Vad som också var skönt var att stå där vid tolvslaget, omringad av människor och champagneglas, och känna att såhär. Såhär ska det vara. Jag behöver inget annat än det jag har just nu. Det jag hade igår. Det jag kommer att vakna upp till imorgon. Jag kände att om livet skulle råka bestämma sig för att vara precis såhär, precis som det varit det senaste året, för alltid, så skulle det vara helt okej. Jag har naturligtvis en massa planer, mål och drömmar som gärna får förverkligas, men jag skulle också vara helt okej med att ha det ungefär såhär ungefär resten av livet.  Den känslan ska jag försöka bada, vila och gotta mig i.

Nu är det dock hög tid för den här lilla damen att hoppa in i duschen, innan vi ska ge oss av på nyårspromenad och sedan middag hemma hos Samis mamma.

Gott nytt år på er!