Blogginlägg vid midsommartid

En midsommarafton som denna, som spenderas på ett kontor i ett regnigt Glasgow, sticker det till lite extra i hemlängtanshjärtat. Det är första året någonsin som jag avstår midsommarfirande på grund av något så tråkigt som jobb - övriga år har jag antingen deltagit eller varit ute och rest.

Vilken tur att jag i alla fall är Sverige-bound om drygt 48 timmar, och vilken tur att det finns skotska jordgubbar samt svensk sommarmusik på Spotify att kurera mig med så länge!

Midsommar 2016, Smygehamn:

Midsommar 2015, Kalifornien:

Midsommar 2014, Paris:

Sommartider hej hej

Såhär trevligt hade jag det "på jobbet" igår eftermiddag!

Den enda nackdelen med att jobba såhär är att min solbränna nu närmast kan liknas med ett Kinderägg - brun på ena sidan och vit på den andra. Jag får se till att ligga på mage i gräset lite grann när jag är i Sverige nästa vecka. Stackars mig!

Samer och köttbullar

Jag började dagen med att vara bitter över att jag inte befinner mig vid Lago di Como, där käraste Sami spenderar sin helg. Jo, han hade den dåliga smaken att åka dit med sin mamma och syster istället för med mig. Mutter mutter.

Ett par timmar senare sprack dock det tillsynes ogenomträngliga molntäcket upp här i Glasgow, och jag kunde byta ut avundsjukan mot lite semesterkänslor i min egen stad. Det var jag och en glass på en filt i parken med boken i högsta hugg, och återigen påmindes jag om hur otroligt lyckligt lottade vi var som hittade den här lägenheten. Att kunna sitta inomhus, se solen komma fram och inom 10 minuter befinna sig på en filt i stans finaste park - det är banne mig inte illa det.

Vi firade för övrigt ett år med vår lägenhet förra helgen, och tillika ett år som sambos. Jag ser det som en ren bedrift att vi varken haft ihjäl varandra eller bränt upp stället ännu, även om det var nära den där gången då Sami med lite för mycket självförtroende skulle testa att flambera något för första gången. Nåja, vi fick ju bevis på att brandvarnaren fungerade i alla fall.

Hur trevligt det än är att ha lägenheten för mig själv i ett par dagar ska det bli lika trevligt att få hem honom igen. Det händer så mycket märkliga saker med mig när jag lämnas ensam för länge. Jag blir väldigt intresserad av väldigt otippade saker - såsom samernas roll i det svenska samhället till exempel, vilket jag just ägnat en timme åt att läsa om. Jag börjar måla i målarböcker. Jag organiserar kaffekapslarna till espressomaskinen enligt färg. Jag äter frukost till middag. Jag går och lägger mig före tio på kvällen. Ni hör ju själva, ingen ordning alls!

Jag tror helt enkelt att jag blir lite uttråkad, sådär när det inte finns någon att prata med under dygnets alla timmar. Detta trots att jag under dagarna har hunnit med lunch med Michelle, drinkar med gamla Radisson-kollegor, Skype med Åsa och brunch med Becky & Hannah. Däremellan har jag pratat av mig med kollegor och gym-bekanta. Hur överlevde jag ens när jag bodde ensam på Apsley Street? Vem pratade jag med hela tiden?

Hepp, nu ska jag äta köttbullar och dricka vin! Ytterligare ett otippat tilltag!

Out of all the other 403 errors, you decided to give me this one?!

Under en dag då tekniken har räckt mig ett enda långt finger sedan jag satte mig vid skrivbordet i morse, kommer jag att tänka på ett av mina bästa minnen från engelsklektionerna på Bladins. Nämligen den då vi introducerades till Eddie Izzards fabulösa värld. Följande sketch, om 'technofear' och om hur teknik (inte) underlättar våra liv, är vad som huvudsakligen hållit mig från att tappa fattningen fullständigt idag:

Kycklingcykel

"Nä alltså det må regna ofta i Glasgow, men då regnar det lite. Sådär som en blomsterspruta, så att man knappt märker av det. Vi får nästan aldrig sådana ösregn där som ni får här i Sverige minsann!"

Huuur många gånger har jag inte hört mig själv förklara detta för folk som ojar sig över att det måste vara jobbigt att bo på ett ställe där det regnar så mycket? Efter de senaste dagarnas väderlek är jag helt beredd att ta tillbaka samtliga sådana uttalanden. Nog för att det säkert beror endel på att vi har kontor på vindsvåningen, med ungefär åtta olika takfönster som erbjuder ett surround-ljud som skulle göra självaste Bose imponerad, men ändå. Det slutar aldrig regna. 

Jag kom ut från gymmet i morse med nyfönat hår. Haha, det var ju roligt! Jag hade kunnat skippa både dusch och hårfön, med tanke på hur genomsköljd jag blev på väg in till jobbet (jag har slutat fega ur och ta tunnelbanan, ångbastu är inte min grej).

Ok, det har blivit lite mycket vädersnack här på senaste, men jag är allvarligt chockad. Eller bara lite uttråkad. Så pass uttråkad att jag i går kväll till och med skrev in två fotbollsmatcher (Sverige-Frankrike och Skottland-England, naturligtvis) i kalendern som hänger på väggen i köket, för att min hjärna tydligen tyckte att de var viktiga händelser nog. Med tanke på mitt Champions League-ölande förra helgen vore det lätt att tro att jag genomgått någon slags personlighetsförändring, men riktigt så illa är det inte. Jag har bara varit lite ynklig och omotiverad på senaste, och nu på väg ut ur den perioden tycker jag att allt är spännande. Lite som Barley, Michelles hundvalp som jag passar ibland.

Ikväll blir det dock varken fotboll eller valpvaktande, utan istället är det dags för svenskträff på caféet i Partick. Visst har jag väl berättat att Sami och jag kommit i kontakt med en grupp svenskar, samt icke-svenskar som vill lära sig svenska, genom hemsidan Meetup? Det har jag i alla fall, och ikväll är det dags för en av månadens träffar. Samis svenskutbildning fortgår alltså, sakta men säkert! Igår lärde han sig, genom sin app, att säga "kvinnan cyklar med kycklingen". Det känns ju som en typiskt bra sak att kunna uttrycka.

Regntunga skyar

Jag vaknade mitt i en dröm där Putin kastade ris på våra fönster. Det tog mig ett par sekunder att inse att smattrandet jag hörde istället berodde på det helt vansinniga monsunregn som föll över Glasgow sent i går kväll. Man kan ju tycka att jag borde ha blivit van vid ljudet av regn efter snart sex år i den här staden, men mitt undermedvetna var bevisligen av en annan åsikt. Och helt ärligt - jag har aldrig i hela mitt liv sett maken till våldsamt regn!

Ösregnet har fortsatt utan uppehåll precis hela dagen, sådär så att jag flera gånger stannat upp och funderat på hur mycket vatten det egentligen kan finnas där uppe. Ni vet, ungefär som man tänker om snor när man är förkyld. Det var väl en fin liknelse? Jag är så finkänslig av mig!

På grund av nämnda regn fegade jag ur och tog tunnelbanan till jobbet i morse. Jag insåg snabbt att även de andra människorna i den här staden som vanligtvis promenerar till jobbet, hade haft samma idé. Två tunnelbanetåg fick jag låta åka iväg innan jag lyckades pressa mig in på det tredje, som för övrigt inte var alldeles olikt en ångbastu denna morgon. Mysigt! Tur i alla fall att jag jobbar på ett ställe där ingen bryr sig om ifall man är svettig, blöt eller ens i tid.

Huvudet mitt är ungefär lika tungt och segt som himlen idag, och det blir liksom inte riktigt någonting av någonting. Detta gäller dessvärre även den halsvärk som jagat mig i ett par dagar nu - det verkar liksom aldrig bli något av det. Inte för att jag drömmer om att vara dödsförkyld eller så, men det vore i alla fall skönt att få kalaset överstökat. Som det är nu går jag bara omkring och väntar på att det ska bryta ut, samtidigt som jag inte vågar träna eller vara äventyrlig på något annat vis på grund av risken att göra det värre. Synnerligen irriterande.

Nåja, nu ska jag laga köttbullar (det är ju trots allt 6 juni) och hoppas på att lite klassisk "comfort food" hjälper till att jaga iväg såväl halsbaciller som övriga regnmoln!

Sommarkvällar och svensklektioner

Allteftersom vädret blir bättre så blir blogginläggen färre, men att det stod sig så illa att jag inte bloggat på hela maj månad visste  jag faktiskt inte. Rackarns, jag som ändå tyckte att jag hade kommit in i någon slags flyt där ett slag! (med öhm, tre inlägg i månaden...) Nåja, vi gör ett nytt försök!

Vi har fått känna på sommaren (eller våren, som min portugisiska kollega kallar det) ordentligt här på senaste faktiskt och haft riktigt trevliga temperaturer upp emot 25 grader. Blandat med blåsiga 12-gradersdagar, så klart. Det är ju trots allt Glasgow.

Även om sommaren knappt ens börjat så kan jag redan nu kora en av 2017 års sommars absolut bästa kvällar. Det var torsdag förra veckan, då vi var bjudna på bröllopsfest på Botruich Castle som ligger utanför Balloch vid Loch Lomond. Det var Samis gamla skolkompis Moe som gifte sig, och de hade turen att pricka in en av de mycket få klockrena sommarkvällar man får i det här landet. 26 grader varmt, klarblå himmel och fullständigt vindstilla. Det var en alldeles vansinnigt vacker kväll.

Utöver bröllopet har vi haft rätt mycket för oss i maj faktiskt. Sami började med att fylla år och vi slog till med födelsedagsfest och firande hela helgen lång. Därefter var jag i Genève en vecka med jobbet, då 2017 års VitaFoods Europe gick av stapeln. Själva mässan var väldigt rolig och intressant, men Genève var vi inte överdrivet imponerade av faktiskt. Det var väl en rätt fin och välordnad stad och så, och Lac Leman är ju väldigt vacker, men inget dera väger upp för de hutlösa priser man får betala för exakt allt. Skönt då att vi var där på jobbets räkning! 

Veckan efter Genève kom Jakob och Fannie på besök - Jakob för tredje gången sedan jag flyttade hit, och Fannie för första gången. Det var jätteroligt att ha dem här, även om vädret verkligen visade sig från sin värsta sida. Fast för ökenbor som dem var det förstås rätt trevligt med lite regn... De hade som tur är rätt många dagar på sig att upptäcka stan med omnejd, och vi hann med allt från vandring ute på vischan till afternoon tea inne i stan. 

Ungefär 22 timmar efter att ovan nämnda storebror lämnat stan kom sommarvädret fram, och med det även grillkvällar och picnics i parken. Sami och jag firade lite extra genom att åka iväg på spa och insåg hur oerhört värt det är att lägga några hundralappar på att bo på hotell i sin egen stad ibland. Nog för att massagen och jaccuzzin säkert hade sin inverkan, men vi kände oss båda oerhört mycket mer avslappnade och glada när vi återvände hem 24 timmar senare. Det lär vi göra om!

Denna helgen passar vi på att andas ut lite hemma i lägenheten efter att ha varit mer eller mindre uppbokade de senaste 6 helgerna. Jag har myst omkring hemma mest hela dagen, med ett avbrott för lite gymmande, och vi ska snart gå ner till puben på hörnet för att äta lite "pub grub" och se finalen i Champions League. Och så ska vi forsätta med Operation Lära Sami Svenska, som påbörjats på allvar denna vecka. Han har försökt lite grann här och där tidigare med diverse hjälpmedel, men nu har jag bestämt mig för att engagera mig (oss) på riktigt. Lektion nummer ett ser ut såhär:

Lektion nummer två tar vi senare ikväll, då vi ska se första delen av Millennium-trilogin på svenska med engelsk text. Sedan blir hela treveckorsvistelsen i Sverige i sommar en enda lektion, så det ska nog bli bra det här!