Jag har tillbringat ovanligt mycket tid i lagerlokaler den här helgen. Och i samma vända lärt mig att ett ställe inte behöver vara varmt, bara för att det råkar vara "inomhus". Efter 20 år som hästtjej kunde man ju tycka att jag borde ha lärt mig det vid det här laget, men icke!

Nåja, i lagerlokal nummer ett var det i alla fall inte tal om att frysa, den låga temperaturen till trots. Där låg nämligen ett crossfit-gym, som jag var och provtränade på i fredags kväll. Oj vad svettigt, men oj vad roligt!

Efter att i flera månader ha suckat och skakat på huvudet åt "typiska crossfit-människor" (personligt meddelande till Cajsa om du läser: du räknas inte in under den kategorin) som verkar bli närmast besatta av denna sport på ett nästan kult-liknande sätt, så kom jag fram till att det nog var dags för mig att prova på eländet själv. Det är ju ändå bra att veta vad det egentligen är man går runt och suckar över, menar jag. Och jag kan se var den här kult-grejen kommer ifrån, det kan jag verkligen! Det var ju himla roligt, och det verkar ju vara en himla härlig gemenskap, och jag har ju börjat tröttna på min egen styrketräning lite... Hmm, det kanske blir en sådan där "typisk crossfit-människa" av mig också en vacker dag...

Vidare till lagerlokal nummer två. Om jag brände kalorier under besöket i den första, så jämnade jag definitivt ut det under besöket i den andra. Lagerlokal nummer två inhyste nämligen Big Feed - Skottlands största street food market inomhus. Här tillbringade jag både en och tre timmar tillsammans med Victoria och Laura, trevlig live-musik, goda drinkar och ännu godare mat. Det var väldigt roligt, men såhär i efterhand inser jag att både långkalsonger och raggsockar hade varit en bra idé.

Förutom detta rännande i diverse lagerlokaler har helgen inneburit spinning, läsning och en middagsbjudning med efterföljande Trivial Pursuit-turnering (som jag vann!). Idag har jag latat mig mest hela dagen, med avbrott för en promenad till favoritvinbutiken.

Veckan som kommer är minst sagt händelserik, och jag har planer både tisdag, onsdag och torsdag kväll. På tisdag kommer Michelle hit för att baka semlor som traditionen bjuder, på onsdag ska jag åka till Edinburgh för att njuta av såväl live-jazz som prinsesstårta på ett nyöppnat svenskt ställe, och på torsdag ska jag och Sami gå ut och äta på en köttrestaurang här i kvarteret som ska vara något utöver det vanliga. Jag går en riktig hälsovecka till mötes med andra ord, och ser mycket fram emot varenda del av den!

Och så kom det, det där årets första vårtecken. Lagom till lunchrasten fick jag en stark känsla av att jag måste gå ut en liten stund och känna på luften. Väl på George Square slog jag mig ner på en bänk, vände ansiktet mot solen, slöt ögonen och kände det där efterlängtade, varma ljuset måla rosor på kinderna. Jag tror minsann att det blir vår i år också. 

Intressant förresten att jag för exakt två veckor sedan satt och kände liknande känslor av eufori p.g.a  snöstorm utanför fönstret... Jag är som ombytlig jag se!

The dog days are over

Och vips så var det februari! Ett par snöstormar, en ridtur, ett Åsa-besök och två vändor till Edinburgh är nog det mest anmärkningsvärda som hänt sedan jag skrev senast. Januari har flutit på i terpentintempo och det känns mycket svårt att tro att det bara är en månad sedan det var nyår. Den känslan beror nog mycket på att jag gjort ungefär hälften så mycket den gångna månaden som jag brukar göra en vanlig månad - helt enligt plan.

Trots detta har det varit lite snålt med energin i den här kroppen på senaste, och den Mikaela som i vanliga fall raskt (nåja...) kliver upp ur sängen om morgnarna ligger nuförtiden kvar och utkämpar en strid värre än alla maraton i världen innan hon efter mycket om och men tar sig upp. Och inte blir det mycket bättre därifrån. Kolasås i hjärnan är ett bra sätt att beskriva de senaste veckornas känsla på. Åtminstone 20 av dygnets 24 timmar. Synnerligen besvärligt, särskilt när man sitter på jobbet och helst ska uträtta ett och annat.

Jag börjar bli trött på att vara trött, men hoppas att nya vitamintabletter i kombination med en fullständigt händelselös helg ska råda bot på saken. En enda sak ska jag göra i helgen, och det är att åka till stallet. Och bättre ställe att tanka energi på finns inte, ska ni tro!

Tanken på en stundande vår och alla de möjligheter det innebär känns så härlig att jag nästan blir lite religiös, och varje februaridag kommer att ta oss ett steg närmare de efterlängtade marsdagarna. Låt det gå fort!