Words cannot do justice to the pleasures of a good bookshop. Ironically

Man är nog inte riktigt frisk när man blir lite irriterad på att en kollega tar med sig en hög med spännande böcker åt en, eftersom att man redan har typ trettiofyra stycken på listan av Böcker Jag Vill Läsa NU.

Jag har dock avhandlat två kortisar på senaste - Vi kom över havet av Julie Otsuka och The Beautiful Things That Heaven Bears av Dinaw Mengestu - så det känns ju skönt. Men ändå, alla dessa mästerverk som jag fortfarande måste upptäcka!

Så många bokstäver, så lite tid. Kan man få gå i pension nu eller?

Boys will be boys

Jag ber att få ta tillbaka mitt tidigare uttalande om att Malta-bröllopet skulle bli mitt livs första. Efter att ha mottagit ett telefonsamtal från en lätt panikslagen Sami i söndags som lät ungefär som ojdåhoppsanminsystersbästakompisskavisstgiftasigpålördagochjagharettvagtminneavattjagtackadejatillinbjudan! så stod det alltså klart att det blir bröllopsfest på lördag, istället för att åka till Edinburgh och träffa baskettjejerna vilket var den ursprungliga planen. Lite tråkigt av den anledningen, men i övrigt ska det bli hemskt skoj! På tjusiga Mar Hall äger kalaset rum, och det är så likt Downton Abbey att jag nästan är lite orolig att jag ska börja niga och säga lord till folk utav rena farten.

Men jag är i alla fall glad att jag inte heter Karolina Karlsson och forskar på KKK.

Herr K har trillat av pinn och lämnat mitt tangentbord helt och hållet, efter att ha kämpat tappert sedan någon (hrm, PAPPA, hrm) tappat hans hus i golvet på en buss på väg till Fort William. Skitjobbigt när man har en blogg som heter Kiltar Kossor och Korridorer, och när man vill skriva saker såsom skitjobbigt. Sitjobbigt har lisom inte ritigt samma effet.

 Ack, varför skulle det tvunget vara herr K och inte till exempel fröken Q?

Dagens träningspass

09.23: Vaknade
09.24: Sträckte mig efter klockan
09.26: Rullade över på vänster sida
09.28: Rullade över på höger sida
09.33: Rullade runt på magen
09.36: Lyfte telefonen
09.37: Skrev två meddelanden
09.38: Reste mig till sittande
09.39: Reste mig till stående
09.40: Fjorton steg till kaffemaskinen
09.42: Fem steg till soffan
09.43: En knäböj för att sätta mig ner
09.44: Stretching och avslappningsövningar i soffan.

Det är viktigt att få i sig protein samt kolhydrater efter träning har jag hört, så därför ska jag ställa mig och steka pannkakor nu.

Hej!

One in a minion.

Det är efter sådana här 13-timmarsdagar, som börjar på gymmet och slutar i mataffären, som det är lite extra skönt att komma hem och slänga upp fötterna i soffan. Jag tog en tur via spisen och lagade italienska köttbullar dock - med ett vinglas, Avicii och en skål chips som sällskap. Ypperligt.

I skrivande stund sitter jag med en skål bilar och en kopp te med öppnade Chrome-flikar om allt från vitamintabletter till semesterklänningar. Det finns inte mindre än två fantastiska solsemestrar bokade i mitt liv just nu, och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken jag ser mest fram emot. I slutet av mars blir det Dubai tillsammans med Sami för att hälsa på Jakob och Fannie, och i mitten av juli blir det sedan Malta tillsammans med Sami för att bevittna hans systers bröllop. 

’Jävligt varmt' kan väl anses vara den gemensamma nämnaren för båda resor, men det känns mer lockande än jobbigt såhär en kall februarikväll. I Dubai blir höjdpunkten (en av de många) Avicii-konserten som vi tänkte gå på om allt går vägen, och i Malta blir höjdpunkten (en av de många) själva bröllopet vilket blir det första i mitt liv. 

På tal om giftermål så står vi ju inför en lite extra kärleksfull helg denna fredag, och även om jag inte är något stort fan av detta kommersiella jippo som kallas Alla Hjärtans Dag är det ju synd att missa ett tillfälle att skämma bort sig lite grann, tänker jag. Sami höll med, och vi har därför bokat bord på favoritstället Alston Bar and Beef imorgon kväll. Deras huvudsakliga fokus är kött och gin, och med det sagt känner jag att övriga ord är överflödiga. Mmm!

På söndag ska vi sedan äta lyxfrukost (lyxfrukost i mitt liv går ut på att man får äta yoghurt, flingor, marmelad, vitt bröd och annat sockerstint, men allt är relativt) för att ladda upp för en dag full av bowling, minigolf, magnetpingis och andra barnsliga och barnsligt roliga aktiviteter på The Quay. Sedan tänkte vi prova Marks & Spencers "Dine in for Two"-koncept där man får två lite finare färdiglagade förrätter, varmrätter och desserter samt en flaska vin för 20 pund. Jag har hört mycket bra om det och menyn ser trevlig ut, så det ska bli spännande!

Nu ska jag fortsätta titta på SVT:s serie om familjer på äventyr som min kära mor fått mig att fastna alldeles i. Jag är pinsamt förtjust i Svensson-serier som den. En undantryckt längtan efter ett eget Svensson-liv kanske? Tja fråga inte mig, fråga min hjärna!

Ha en fantastisk helg!

Blast from the past

Hej!

Kommer ni ihåg mig? Det är jag, den där blonda tjejen som är knappt en tvärhand hög och som lät resväskan föra henne till Skottland för sisådär 4,5 år sedan. Herregud, är det verkligen 4,5 år sedan? Fyra komma fem år?! Det är ju ganska så mycket faktiskt.

Men tiden går fort när man har roligt säger de, och oj vad roligt jag har haft! Jag önskar att jag kunde böja den meningen i presens också, men med tanke på att jag sitter nedbäddad i soffan med rekordtäppt näsa och ingen smak så vore det att fara med osanning lite grann, är jag rädd.

Jag är dock stolt över att ha kämpat mig igenom hela jobbveckan trots förkylning - med en hel del socialiserande däromkring också dessutom! I måndags var jag ute med Sami och hans kollegor och käkade, i onsdags träffade jag min vän Anca för vin och skitsnack, och i torsdags var jag hembjuden till familjen Ibrahim på klassisk skotsk middag i form av steak pie. Kan vara det godaste jag ätit den här veckan.

Det godaste jag ätit det här året var dock förra lördagen, då jag var och käkade brunch med mamma och pappa som kom på besök över helgen. Vaniljpocherade päron med grekisk yoghurt och nötter - det ni! Det ska bli min önskerätt ifall jag någonsin - ytterst osannolikt - skulle hamna i finkan i Texas eller något, och tvingas gå den berömda gröna milen.

Nåja, nog om mat (för de kommande tjugo sekunderna i alla fall). Helgen med päronen (både de med två ben och hår och de vaniljpocherade) var fantastisk och fantastiskt avslappnande. Under de 4,5 år som jag bott här (nämnde jag att jag har bott här i ofattbara fyra komma fem år?!) har de liksom hunnit med det mesta av vad den här delen av världen har att erbjuda i turismform, så den här gången kunde vi verkligen bara njuta av att ta det lugnt och göra vad vi kände för. Ta sovmorgon, koka sylt, spika tavlor...

Vi gav oss dock ut om kvällarna, och lördagskvällen var den med stort K. Då var det dags för konsert i den gamla katedralen St Andrews in the Square, där en bråkdel av musikfestivalen Celtic Connections utspelade sig. Första akten (säger man så i musikvärlden?) bestod av vacker och behaglig musik av det norsk-skotska bandet Boreas medan den andra akten var mer typisk skotsk fiddelidoo-musik med trion The Alt. Båda två var jätteduktiga, och det var överlag en mycket trevlig kväll.

Den här helgen blir om möjligt ännu lugnare än den förra, och jag tänkte fokusera på att kurera mig i all min stillsamhet. Jag har inte ett jota planerat förrän kl 19 imorgon, då jag är hembjuden till min kollega på middag tillsammans med de andra härliga typerna i min arbetsgrupp. Det blir en salig blandning av Sverige, Polen, Tyskland, Holland, Frankrike, Spanien, Australien och Skottland kring ett och samma middagsbord och det ska bli jättetrevligt! Jag ber till Gud att min smak ska vara tillbaka tills dess, för känner jag Emilia rätt så kommer hon att laga mat i princip hela dagen inför vårt besök...

Nu är det dags för denna snormajan (jag har haft mer attraktiva smeknamn, det har jag) att krypa till kojs på riktigt och sova precis exakt så länge som hon vill. Oj, så skönt det ska bli!