Power through.

Solsken, smoothie och glatt humör. Finns det bättre sätt att börja en pluggig fredagsmorgon, egentligen?

Evening chill.

International Puppy Day.

Nästan bättre än Kanelbullens dag, om du frågar mig. Titta och njut!

Meddelande till känsliga tittare: Valpstackaren kommer upp till slut, så ni kan vara lugna. Detta finns det ett annat videoklipp som bekräftar, men det är inte tillnärmelsevis lika hjälplöst sött som detta.

Plötsligt händer det.

Plötsligt kommer våren till Glasgow, och tre stencoola, solglasögonprydda blondiner kan sitta i solen på George Square och dricka kaffe i bara tröjan!

Andra vårtecken är att jag kunde gå till gymmet i bara hoodie i morse, att jag köpte påskliljor på Tesco i går och att vi börjat göra smoothies på färska bär här hemma i lägenheten. Så mycket lycka, så mycket positiv energi!

I Stockholm snöade det, har jag hört. Mohahaha.

Ödet.

Igår gick jag förbi en liten och ganska anonym butik i Buchanan Galleries, tittade in i skyltfönstret och fick syn på en kjol som jag bara måste prova. Sagt och gjort, jag pilade in, provade, kollade priset och bestämde mig för att en ny, elegant sommarkjol var jag nog värd. Idag upptäckte jag att kjolen heter exakt samma sak som jag. Samma namn. Samma stavning. Och namnet Mikaela finns i princip inte i det här landet. Hur otroligt är inte det? Kjolen hade alltså bokstavligen talat mitt namn på sig, och glad och nöjd gick Mikaela hem med en nyligen inhandlad Mikaela i väskan.Visst är det fint?

Eftersom att det inte är ofta det känns så här och jag därför känner att jag bör ta tillfället i akt att berätta det så berättar jag nu följande följande: Fasen vad lätt det känns! Vilken vecka jag har! Vilken energi! Vilken motivation! Jag känner nästan (JÄTTESTORT nästan!) att jag skulle kunna skriva två examensarbeten till, enbart om två delämnen i min marknadsföringsrapport. Jag hittar alla de rätta källorna, läser alla de rätta artiklarna, drar alla de rätta slutsatserna och hej vad det går! Just nu är det ämnet kulinarisk turism som haffat min uppmärksamhet - med tanke på att jag älskar både mat och turism är det kanske inte så konstigt...

Åh, det är skönt att känna att jag kan och att allt flyter för en gångs skull!

P.S: Jag har övergått från att läsa artiklar publicerade av forskare på University of Dalarna till att läsa artiklar publicerade av forskare på University of Örebro. Man måste ju bredda sig lite, liksom. Bokstavligen talat.

Min vän Examensarbetet och jag har nu nått det där stadiet då jag kan tänka att nästa gång jag byter blad i almanackan, nästa gång det är dags att ladda pengar på mobilen, när det där smörpaketet jag har i kylen går ut - då kommer vi att ha börjat ta farväl av varandra. Och lika mycket som den tanken får mig att känna mig som en kalkon dagen före Thanksgiving, lika mycket får den mig att känna mig som en skolflicka dagen före sommarlovet. Lika mycket som jag känner att vägen dit är fruktansvärt lång och lika fruktansvärt stressig, lika mycket känner jag att jag nog skulle kunna reda ut det här på en heldag eller två om det verkligen knep.

Jag tror det kallas skräckblandad förtjusning. Eventuellt med en gnutta hybris.

Den när man tycker att varenda studie är så intressant att man inte vill sluta läsa.

Medan jag filar på min marknadsföringsrapport som ska handla om märkesprofileringen för Malmö (japp, en av årets kursuppgifter var som skräddarsydd för mig) går Timbuktu varm i högtalarna och bilderna från fina somrar i stan seglar förbi en efter en. Ibland är det inte så dumt att plugga, faktiskt. Inte ens när det råkar ske på en lördag kväll, medan normalt folk är ute och roar sig.

Inte dumt alls, faktiskt.

May the force be with you.

När man har en sådan körig period som jag haft på senaste så är det ju för jäkla fint att man har en sådan fin vän som Frida Gustafsson. Lägligt nog efter ännu ett katastrofmöte med en universitetsrepresentant (dock en annan snubbe än min handledare denna gång, och angående en annan uppgift) hade hon tillverkat nedan stressmedicin åt mig:

För er som inte ser så kan jag förklara att det är en hemgjord liten papperspåse som det står peppande saker som "You can do it!" "One day at a time!" på, och på baksidan finns mycket klara instruktioner om att ta minst 10 minuters paus och tänka glada tankar medan man avnjuter innehållet. Innehållet, som var...

Detta var alltså innan ovan nämnda tös hade läst mitt inlägg där jag bad om styrka och/eller Marabou - vilket sammanträffande va? Och ja Frida, det här innebär att du är Gud. Aspelut.

Tack!!

P.S. Mitt nya smeknamn enligt fröken Gud är tydligen Stresslindén... Jag kan eventuellt erkänna att det kanske någonstans på något plan ligger lite i det!

"I want to sound smart, but I don't know any big words!"

Jag har nått det där stadiet i mitt skrivande där jag letar upp så många tjusiga synonymer till mindre tjusiga ord att jag till slut inte förstår vad jag själv menar när jag läser igenom texten. Jag tror att jag eventuellt har tagit det här med språkfjäsk och variation lite för långt den här gången. Typ som Joey i följande klipp:

Skönt att jag inte ska skriva om varken känguru-ungar eller hjärtan, i alla fall...

Same shit, different names.

Efter 7 timmars råpluggande på biblioteket med ytterligare minst 5 framför mig, och en heldag imorgon, och en heldag på torsdag, och en heldag på lördag, och en heldag på söndag, säger jag bara:

Gud ge mig kraft. Eller Marabou. Vilket som går bra faktiskt.

Good things come to those who never give up.

Det var tyvärr med all rätta som jag oroade mig inför det där mötet med min handledare, och aldrig förr har jag väl blivit så hårt kritiserad för ett arbete - ett arbete som jag dessutom tyckte kändes riktigt bra. Det var helt enkelt lite för bra för att vara sant den här gången, och det klargjorde herr handledare med all (o)önskad tydlighet. 'Skarp' tror jag är rätt ord att använda för att beskriva hans attityd och hans språkbruk.

Efter att ha kraschat lite på grund av detta och sedan blivit ihoptejpad igen av stöttande vänner och familj, bestämde jag mig för att låta saken smälta lite grann och inte röra skolan alls under helgen. Jag behövde få perspektiv och lugna ner mig lite grann psykiskt, och dessutom gjorde träning och jobb att jag redan hade ett ganska fullt schema.

Det blev istället en jättemysig helg med massor av livsnjutning - inte minst det här senaste dygnet som till stor del spenderades på hotell Hilton med Åsa. I vanlig ordning när jag är inblandad så kretsade det mesta kring mat, och vi hann med både afternoon tea och senare fantastisk oxfilémiddag innan vi proppmätta rullade i säng i vårt fina rum. I rummet blev vi dessutom överraskade med en flaska vin och ett fruktfat, så oss gick det ingen nöd på! Frukostbuffén i morse var det inte heller något fel på och jag tror att jag kommer att vara mätt i ungefär fyra månader till. De hade en pannkaksmaskin liksom, bara en sådan sak. Tur att jag lyckades skrapa ihop hela 7 timmars träning under veckan...

Riktigt den ambitionen har jag inte denna veckan då fokus kommer att vara på att rätta till alla de hundratals saker som behöver rättas till i det där kapitlet som jag fick så mycket kritik för. Och det kommer att ta tid. Gymmet är dock det bästa stället att stressa av på, så vill ni träffa mig den här veckan så får ni snällt masa er till antingen biblioteket eller gymmet.

Istället för att avsluta med att tänka på den sorgliga sanningen tänker jag dock avsluta med lite bilder från hotellvistelsen. Livet från den ljusa sidan, helt enkelt.

Hoppas ni får en fin vecka!

Hej och hopp och förlåt och allt det där! Det var ju ett slag sedan sist... Många av er fick dock se mig på riktigt förra helgen, då jag blixtvisiterade Sverige lite sådär som man bara kan göra om man är en glad student med snälla föräldrar som köper flygbiljetter åt en. Det var fint det, på alla möjliga sätt och vis!

Det har varit full rulle sedan jag kom hem igen, men nu är det äntligen fredag igen och helgkänslorna har börjat smyga sig på. Fast mest är jag faktiskt nervös inför mötet med handledaren för mitt examensarbete, då jag ska få feedback på det viktigaste kapitlet som jag tyckte kändes alldeles för enkelt att skriva. För bra för att vara sant, liksom. Efter det är det dock bara två timmars föreläsning samt ett pass Insanity på gymmet kvar, och sedan kan jag med gott samvete sjunka ner i en biofåtölj med Åsa ikväll.

Med samma tösabit ska jag sedan på söndag checka in på Hilton hotell - inte illa va? Det råkar nämligen vara såhär att Åsa och jag köpte lotteribiljetter på Sports Ball som ägde rum för ett par helger sedan, och när dragningen sedan var gjord visade det sig att vi vunnit det bästa priset av alla! En gratis hotellnatt med frukostbuffé inkluderat var det, och förutom det tänkte vi utnyttja deras spa-faciliteter och annat trevligt till max. Mmm...

Hoppas ni får en fin helg allihopa, frukostbuffé eller ej! Avslutar detta inlägg med en bild på de första vårtecknen, som upptäcktes under de fem minuter sol vi fick mellan snöstormen och hagelskuren förra torsdagen...