Out and about

Solen skiner och livet leker, typ. Förutom en förkylning som nästlade sig in hos mig under basketträningen i torsdags och som gjorde att jag snörvlade upp två paket Kleenex på tre timmar igår så mår jag bra; livet är bra och det går bra. Och så skiner ju den däringa solen, som sagt. För tredje dagen i rad. Lyckan alltså, lyckan!

Denna solskenshistoria (höhö) utnyttjade vi på bästa möjliga vis i går när vi lämnade lägenheten tidigt, traskade bort till busstationen och tog bussen till Edinburgh Zoo. Egentligen har jag aldrig riktigt velat åka dit då jag innerst inne tycker att det är väldigt sorgligt med zoo, men efter att ha läst på lite lät jag mig övertalas av Hannah och Becky. Jag ångrar mig inte en sekund kan jag säga! Förutom att det var en helt fantastisk perfekt dag att åka på så var det faktiskt ett jättefint ställe, och det fanns ingenting som avslöjade att det låg mitt i en storstad. Tvärtom så fick man ibland känslan av att det faktiskt var djungeln man var ute och gick i, och djuren verkade faktiskt ha det riktigt bra. Det är i alla fall var jag valde att intala mig själv.

Vi såg tigrar, lejon, flodhästar (nej Annika, jag drack inte av vattnet), noshörningar, pingviner, björnar, flamingos, leoparder, jaguarer, zebror, antiloper, bufflar, koalas, apor i alla de former och säkert en massa andra djur också som jag redan har glömt. Mina två modiga lägenhetskamrater var även med på "animal encounter" och höll i såväl jättekackerlackor som skorpioner, medan jag med lätt darrande hand stod vid sidan av och dokumenterade det hela. Bilder från denna dag hoppas jag kunna visa er snart; jag ska bara lokalisera sladden till kameran (som jag vet att jag packade ner ca tre veckor innan jag åkte för att inte glömma den) först.

Några bilder från mobilkameran kan ni dock få redan nu, och med det lämnar jag er för att sätta mig och min tekopp vid mitt nybyggda skrivbord och ta itu med dagens plugg.

Tjingeling!

De andra tjejerna tittade mycket snett på mig när jag började svamla om Herr Nilsson här...

The sad truth.

Det enda roliga med min nya marknadsföringsbok är att den är lite rosa.

Annars är den mest tjock, torr och tråkig faktiskt, för att inte tala om omständlig. Och så babblar den, en massa nonsens hela tiden. Den babblar och babblar och babblar. Sedan babblar den lite till, bara för att klargöra vad den redan babblat om och att det finns andra som babblar om samma sak, fast från andra perspektiv.

Nä, jag tror inte alls att vi är rätt för varandra faktiskt.

Je vais prendre ta douleur

Idag har jag börjat skolan, för femtonde gången i mitt liv. Det positiva hittills är att jag förmodligen bara kommer att ha en tenta att skriva i vinter, och det negativa är väl att jag kommer att behöva köpa kurslitteratur för mer än 3000 kr denna terminen. Och så har jag fått tillbaka min (inte särskilt) älskade föreläsare som jag hade i första året, just han som är lite för mycket av lite allt möjligt, tycker att han själv är oövervinnerlig och som inledde vår allra första föreläsning med "This is going to be painful and shitty, I just thought you should know that." Det skulle också kunna ses som något negativt, faktiskt.

Nåväl, vi ska nog ta oss igenom det här också, plånboken och hjärnan och jag. Något annat som definitivt är positivt är att jag äntligen har blivit med telefon igen, och en sprillans ny Samsung ligger bredvid mig och glänser vackert. Vägen dit var lång, men nu är jag alltså kontaktbar på alla möjliga sätt och vis igen. Oh happy days!

Kulturkrock. Kulturchock.

Vad är det här? Vad betyder det? Vad pratar du om? Vad har man en sån där till? Hur menar du nu?

Mitt liv har varit fullt av sådana frågor den senaste veckan, och visste man inte bättre så skulle man nästan kunna tro att jag flyttat till ett nytt land och börjat på ett nytt jobb. I själva verket har jag bara flyttat till den andra sidan floden och in i ett nytt hushåll, men kulturkrockarna haglar redan tätt. Kollisioner har inträffat både när det kommer till hur man bäddar en säng, vad man använder en vask till, hur man gör när man äter middag, vad "spagbol" innebär och vilken sorts te det passar sig att hälla mjölk i och ej. Helt världsliga och odiskutabla saker kan tyckas, men ni skulle bara veta hur snurrigt det har blivit här i lägenheten på Riverview Gardens på senaste!

Idag fick jag chansen att visa lite av min kultur, när jag släpade med Becky till Ikea för att sedan släpa henne därifrån igen - denna gång tillsammans med ett skrivbord. Emellan detta hann vi dock granska varenda liten avdelning i detalj, plocka upp lite småsaker som vi inte behövde, gå vilse ungefär femton gånger och - så klart - belöna oss med köttbullar i restaurangen. Till min stora glädje gick Becky med på att ta potatismos istället för pommes frites till köttbullarna (jo då, alla andra små britter väljer glatt pommes frites), och till min stora glädje blev hon dessutom stormförtjust i hela lingonsylts-grejen. Jag kände mig väldigt lyckad som kulturell guide måste jag säga!

När jag kom hem blev det två lyckade och långa Skype-dejter; först 45 minuter med mamma och sedan 1,5 timme med Åsa. Fantastisk uppfinning det där!

Imorgon startar skolan på riktigt, och jag vet inte riktigt hur det känns faktiskt. Å ena sidan ska det bli spännande med allt, men å andra sidan tar det emot lite när jag tänker på vilken totalt fullspäckad termin det kommer att bli. Men roligt, det kommer jag att ha! (hoppas jag)

Nu har jag en bok att läsa, så jag har tyvärr inte tid för er mera. Hej!

"Candles are the one thing that stand between sun-deprived Swedes and falling apart in a total nervous breakdown."

Varför jag älskar den här lägenheten:

1. Vi har en diskmaskin.

2. Vi har ett badkar.

3. Det är golv-golv i både kök och hall (men i badrummet måste man ju ha heltäckningsmatta, det förstår väl alla? Det är ju liksom så himla praktiskt när man råkar stänka ner halva golvet med vatten från duschen!)

4. Vi har en diskmaskin!

Varför jag ibland tycker lite sämre om den här lägenheten:

1. Jag får inte ha levande ljus.

2. Det är kallt som under ett lågtryck i norra Sibirien.

3. Det finns inget ställe för återvinning (mitt miljöhjärta brister snart!)

4. Jag får inte ha levande ljus!

Jag kanske kunde börja nästa vecka/år/decennium/liv istället?

Den här hösten (och gärna resten av livet) har jag bestämt mig för att skärpa till mig ännu lite mer när det gäller matvanorna. Inga onyttigheter på vardagarna, så lite hel/halvfbabrikat som möjligt, så lite socker som möjligt, ingen skräpmat och sådär ni vet. Och förutom att jag blev bjuden på kakor på sponsorsmötet med basketen i tisdags, åt godis på Sports Fair i onsdags och ska gå ut och äta pizza med Becky och hennes kompis ikväll går det faktiskt jättebra med den saken. Riktigt strålande faktiskt.

Trevliga och (kanske lite för) händelserika dagar har det varit sedan jag kom hit. De har fyllts av uppackning, sponsorsmöte för basketen, kommittémöte för basketen, bankärenden, diverse storkok, diverse shoppingrundor (jag fick göra tre försök innan jag äntligen lyckats komma ihåg både tandkräm, hårborste, balsam och tandtråd), gympass, Freshers' Fair, fika med Megan, och en hel massa planering och catch up med alla saknade vänner. Och så en utgång med en stulen mobiltelefon på det. Just det där sista var ju faktiskt ganska så jättetråkigt, och här sitter jag alltså mobillös och fin. Jag känner mig naken. Exposed. Jag ska göra ett sista försök att hitta den imorgon, men som det ser ut nu är den tyvärr ganska puts väck. Infoga valfri svordom här. Jag tänkte dock inte lägga mer tid på att ha ångest och svära över det, utan sätter min sista lilla gnista hopp på att någon kommer att ha lämnat in den när jag ringer tillbaka till polisen imorgon.

För övrigt gör jag mig som bäst redo för skolstarten, vilket dock försvåras lite av att endast 2 av 5 kurser har öppnat sina hemsidor där det står var, när och hur de startar. Jag hoppas få reda på det innan måndag, annars kan det bli riktigt spännande det här! Det blir tydligen hela 5 kurser för mig den här terminen och bara 2 stycken nästa termin vilket är både konstigt och lite skrämmande när jag tänker på det. Därför tänkte jag sluta tänka på det nu, och istället göra Becky sällskap i TV-soffan. Det är förresten inte riktigt klokt hur bra vi trivs ihop såhär långt, jag är så himla glad över att det blev som det blev med allt och att jag hamnade i den här fina lägenheten med den här fina tjejen!

1 Riverview Gardens

Hej! Såhär ser det ut hemma hos oss!

 Dörren till mitt rum, som såg ut såhär när jag kom dit i söndags kväll

Vår byggnad

Vår entré

 Den magiska dörren... 

 En del av mitt rum (med alldeles för långa gardiner som Beckys mamma svurit på att hon ska komma ner och fixa till om två veckor)

En annan del av mitt rum

 Mina fina ljusstakar som lär få förbli ljus-lösa... En stor sorg att bära på!

 En ganska mörk bild av min "almost walk-in closet"

 Vardagsrummet

 Det gröna köket...

...med sin gröna microvågsugn

Och såhär ser det ut när man kliver ut ur dörren! (fast i 9 fall av 10 kan ni byta ut himlens klarblåa färg mot en betydligt mera blytung, grå nyans)

Hej då! Välkomna åter!

Birds flying high, you know how I feel

The eagle has landed. Jag är här nu. Det var med de gamla vanliga blandade känslorna jag gick ombord på planet igår kväll, och den där separationsångesten tror jag aldrig att jag kan ta kål på riktigt helt. Det är väl ganska dumt egentligen, att frivilligt utsätta sig och många andra för dessa svåra avsked gång efter gång, men i slutändan är det så väldigt mycket värt det. Faktiskt.

Bästa möjliga välkomstkommittén väntade när jag kom fram till den nya lägenheten, och Becky hade satt upp en massa ballonger som det stod "Welcome Home" på. Ett rött sidenband satt uppspänt framför min rumsdörr, och detta fick jag mycket högtidligt klippa av med en sax som bars fram på en bricka. Innanför dörren låg det ett litet paket från Beckys mamma, med ett jättefint halsband i, och sedan blev jag bjuden på te och hembakade kakor innan vi båda stupade i våra respektive sängar. Jag sov som en drottning.

För att citera Johan Glans så är här "kallt som i en isbjörns rövhål", och detta gäller tyvärr även om man råkar befinna sig inomhus. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det vore fysiskt omöjligt med en sådan här kyla inom fyra väggar, tak och golv med heltäckningsmatta, men vis av erfarenheten kan jag säga att det är möjligt. V-v-väldigt möjligt. Alla sorters tjocka tröjor, raggsockar och halsdukar grävdes alltså upp ur flyttlådorna snabbare än ni kan säga Fredrik Reinfeldt, och här lufsar jag omkring som en annan eskimå. Lite mysigt är det faktiskt, måste jag erkänna. Fråga mig igen i december så få vi se om jag tycker likadant då.

I övrigt är lägenheten är fantastisk, och så även mitt rum nu när jag befriat det från alla femhundra flyttlådor med innehåll. Jag har nog lagt en 5-6 timmar på att packa upp och komma i ordning, och emellan det har jag fixat bankärenden, shoppat tandkräm, lagat köttfärssås för ett helt militärkompani och hjälpt Becky med upphämtning av lite grejer till hennes jobb.

Bilder bjuder jag på en annan dag; nu är det dags för lite skönhetssömn och uppladdning för morgondagens pass på gymmet.

Vi hörs snart igen!