Version 2.0

Höjden av lycka - den här gången utan ironi: Vaknar tidigt som tusan, utvilad även om jag inte borde vara det rent teoretiskt sett. Inser att det är fredag, inser att jag under gårdagen lyckats skriva klart både helvetes-rapporten och helvetes-uppsatsen som hängt över mig den senaste månaden, inser att jag bara har dagens franskprov kvar innan jag kan gå på helg. Med gott samvete. I sällskap av världens bästa föräldrar.

Sämre kan man ha det!

Oh crap

Höjden av lycka: Kommer hem från gymmet, slutkörd, svettig och med en ansiktsfärg som påminner lite om fyra kilo tomater och två flaskor ketchup. Ser fram emot en välbehövlig dusch, drar igång vattnet och hoppar in... Och ungefär där går brandlarmet.

I stället för den välbehövliga duschen jag tänkt mig blev det till att kasta sig ut ur badrummet, slänga på sig närmsta möjliga klädesplagg (i detta fall rosa pyjamasbyxor och orange t-shirt - jag har aldrig känt mig stiligare!) för att därefter stå och skallra tänder i stormen och ösregnet i en kvart eller två. Sedan fick vi äntligen komma in i värmen igen. Mitt humör var sådär.

Just hemkommen från en kvällspromenad med Ullis - en välbehövlig paus från skolböckernas djungel. När jag var på stan med Åsa förra helgen räknade jag ut att det var första gången jag lämnade skolans område på tio dagar, och efter den skrämmande insikten har jag satt som mål att lämna campus minst en gång per vecka - om så bara för en halvtimme. Annars lär jag väl kola lagom till jul, för det kan då rakt inte vara nyttigt att ha skolan med alla sina krav kretsandes runt sig dygnet runt. Nä, skärpning på den fronten blir det!

I helgen blir det extra enkelt att hålla efter det; då kommer nämligen världens bästa föräldrar hit! Tjoho vad det ska bli kul, det är precis vad jag behöver just nu! Måste dock plugga undan en hel del nu i veckan, och därför säger jag godnatt för i dag här borta. Väckarklockan ringer 06.30, och då blir det HR-plugg så att det ryker om det!

Sweet dreams!

Men den här gången genererade det i alla fall fniss i stället för självmordsbenägenhet...

... och så ännu ett citat från den omatalade föreläsaren: "I have never driven a car, and I will never do so either. I mean, someone could get killed. Or worse - I could get killed!"

So this is Christmas

Det ska börjas i tid... Och det gjordes det! I dag var det dags för den stora ljuständningsceremonin i stan, och efter 6 timmars plugg på biblioteket blev det en välbehövlig vinterpromenad ner till George Square för att titta på allt det fina. Vi avslutade med varm choklad på Starbucks, och det var sådär mysigt som det bara kan vara såhär i juletider . Det är bara att ge med sig folks; nu är det jul på min sida av Nordsjön i alla fall!

Time flies

"Tiden går fort när man har roligt" säger de, och det måste innebära att jag har haft väldigt roligt den här veckan. Stämmer inte sådär jättebra faktiskt (det kommer nog tyvärr aldrig att kännas särskilt roligt att plugga), men tiden har faktiskt gått undan i alla fall. Jag vet inte om jag ska se det som en bra eller dålig sak för att vara helt ärlig; insåg just att det är mindre än en månad kvar till jullovet och innan dess ska jag ha gjort en HR-uppsats, en marknadsförings-rapport, två franskprov, ett marknadsförings-prov, en franskuppsats och två presentationer. Well well, det går nog bra det med!

Helgen började vid 4-tiden i går eftermiddag, och jag och Ullis började friskt med en sväng till gymmet. Några kalorier fattigare släntrade vi sedan in hos Åsa (ja, vi duschade först alltså) där det bjöds på pizza. Sedan styrdes kosan mot bion där vi såg Breaking Dawn som var alldeles sanslöst bra faktiskt. Vi var alldeles lyriska allihop!

Just nu håller jag på att knåpa ihop kvällen med de olika alternativ den har att erbjuda. Siktet är i alla fall inställt på käraste Club 520, och jakten på passande sällskap är i gång. Wish me luck!

Decisive

På ett litet sätt skulle man faktiskt kunna säga att jag och Strathclyde firar tre år tillsammans i dag. Ja, det skulle man faktiskt, så nu säger jag det: Jag och Strathclyde tre år tillsammans i dag!

Det är ju tanken som räknas säger de, och i dag är det faktiskt exakt tre år sedan (jag har ett märkligt sinne för värdelösa detaljer) ett litet tanke-frö såddes i min hjärna. På förpackningen till fröet stod det "Plugga på universitetet i Glasgow kanske?", och det hamnade i min hjärna när jag snubblade över ovan nämnda skolas monter på Europaportens Saco-mässa.

Jag snubblade, jag lyssnade, jag tänkte. Sedan tänkte jag lite till. Traskade hem, berättade lite lagom exalterad för mina inte alls särskilt exalterade föräldrar att nu jäklar!, nu visste jag vad jag skulle göra med mitt liv efter gymnasiet. Skepticism är ett ord att beskriva reaktionen med; realism är väl en annan antar jag.

Jag brydde mig dock inte nämnvärt om detta, fröet fick stanna kvar i mig, och nu sitter jag alltså här, tre år senare. Som student på University of Strathclyde. I Glasgow. Tänka sig - ibland blir det faktiskt precis som man tänkt sig!

New Look

Tyckte det var dags med ett nytt, mindre höstigt och mer vintrigt tema här på lilla bloggen. Annars är allt som förut, utom att det numera även ligger ett gäng nybakade rågbullar i min frys. Vi börjar komma riktigt bra överens nu, jag och den där ugnen!

Bagpipes and drums

De här coola killarna promenerade vi förbi på Buchanan Street. Så kan man också göra!

A good afternoon

Hemma och vilar fötterna efter en jättemysig eftermiddag på stan med Åsa (där det för en gångs skull var hon som shoppade och inte jag) innan jag tar itu med kvällens äventyr. Det må vara för tidigt, men juldekorationerna blir bara fler och fler och jag tycks vara den enda i hela stan som uppskattar det. När de spelade Jingle Bells inne på Primark blev jag dock lite tokig, det är faktiskt för mycket till och med för mig! Mest synd tycker jag om personalen dock, som ska behöva stå ut med samma skiva i två månader nu...

Lite bilder från i dag:

Utsikt från campus

Del av Argyle Street

Finn en ren.

Finn en annan ren.

Är man riktigt modemedveten ser man minsann till att matcha sin fika också!

Annan del av Argyle Street

Se upp för dårarna

Sitter och läser Sydsvenskan så här på förmiddagskvisten och slås av en vilja att åka hem till lilla Malmö, samla ihop alla mina nära & kära och flytta dem till typ Borås eller något annat fredligt - där inte allt kretsar runt rån, misshandel och dödsskjutningar. Jag trodde att det var jag som hade flyttat till den sämre staden, men av Sydsvenskans flitiga rapportering att döma är det Malmöborna som ligger sämst till.

Någon rånad på Lugna gatan 20.30 på kvällen, en annan knivhotad vid Folkets Park kl 22, och en tredje nedslagen och misshandlad vid Kastanjegården. Och så lite dråpförsök och knivskärningar på det, så har vi en fullfjädrad kväll i Malmö!

Usch vad orolig jag blir för er därhemma om jag tillåter mig själv att tänka på saken tillräckligt länge. Vad säger ni, vore inte Borås ett trevligt ställe att bo på i stället? Eller varför inte Tranås? Alvesta? Säffle? Någonting som inte börjar på M och slutar på almö kan vi väl i alla fall komma överens om?

Okej?

I see no reason

"How is everyone getting on with their reports? Nearly finished, yes? If not I suggest you compute the number of days you have left and allow yourself some mild panic.

Michael"

Det är onödiga meddelanden som det här som får mig att vilja lobotomera min föreläsare i marknadsföring. Det finns inte ett uns av välvilja i människan, och hans största mål här i livet tycks vara att skrämma oss, stressa oss och få oss att bli självmordsbenägna - gärna allt på samma gång.


(Rapporten är på 3 sidor och ska vara inne den 30 november. Jag skrivit halva min, har en väl genomarbetad plan, och det finns ingen anledning i världen till någon slags panik. Och det kommer från mig!)

Dreaming of a white christmas...

Britterna är - om möjligt - ännu bättre än amerikanerna på att göra löjlig, värdelös TV. De är också - om möjligt - bättre än amerikanerna på att göra dålig, cheesy TV-reklam. Det finns egentligen inget jag tycker sämre om än just det sistnämnda, och ändå kan jag inte låta bli att ryckas med av följande reklamfilm från Marks & Spencer's;

Vad har hänt med mig? Har de fått över mig på sin mörka, fåniga sida där det mesta går ut på att allt ska framstå som perfekt och glansigt och alldeles fantastiskt bra? Kommer jag att bli en av dem som sitter inne och snyftar framför överdrivna dokumentärer där världen förändras på en dag och framför solskensreklamfilmerna (säg det snabbt 10 gånger) om Michael som tog sig ur sitt drogmissbruk och öppnade ett galleri?

Eller har jag helt enkelt förälskat mig i denna reklamfilm för att den är den första i julväg jag sett, och för att jag ser fram emot julen lika mycket som jag gör varje år (tänk femåring)? Mm, så är det nog. Hoppas jag. 18 dagar kvar till första advent hörni!

Fireworks

Oj vilken mysig kväll (och dag också, för den delen) vi hade i går! Jag hade rätt när jag gissade att vi skulle få trängas med resten av Glasgow, men eftersom "the green" är så enormt stort blev det aldrig jobbigt. Tvärtom var det en rikigt härlig känsla; jag kände mig liksom som en del av staden på riktigt - inte bara som en vilsen, svensk besökare.

Glasgow City Council hade inte sparat på krutet (bokstavligen talat) utan bjöd på helt fantastiska fyrverkerier som matchades exakt med låtar som Katy Perrys "Firework". Det har dock börjat bli riktigt kallt om kvällarna här borta, och i går frös jag om fötterna för första gången på säkert 8 månader. Dags att gräva fram de där raggsockarna jag packade med mig...

När fyrverkerierna var över och tårna frusit till is tog vi in på Bar Home som har blivit lite av ett favoritställe i sin ände av staden - främst på grund av sin coola interör och braiga musik. En kopp Baileys Coffee värmde gott och utgjorde ett alldeles utmärkt avslut på kvällen!

Början av fyrverkerierna...

...och så slutklämmen!

En bråkdel av Bar Home

Feeling way too damn good

De två stökiga(ste) rumskompisarna har flytt fältet och åkt hem till Edinburgh över helgen, och lugnet är ett faktum här i lägenheten. Det var så skönt, så obeskrivligt skönt, att få sova ut helt ostört i natt att jag nästan blir religiös. Hallelujah!

Det är en riktig lat lördag för mig här i dag, känns som att jag behöver det. Det mest produktiva jag gjort hittills är att väl planera ekonomin, och jag har snickrat ihop en budget som hade gjort självaste Ingvar Kamprad stolt. Avgör själva om det är bra eller dåligt! 

Snart blir det en dust med Henry the Hoover (se bild) samt dusch och matlagning, och ikväll ska vi trängas med resten av stans invånare på Glasgow Green. Man firar nämligen Bonfire Night här i dag (eller Guy Fawkes Night, eller Fireworks Night, eller vad du nu vill kalla det ), och det bjuds på såväl marknad och scenuppträdanden som storfyrverkeri. Allt anordnat av Staden med stort S. Ska bli jättekul!

Henry the Hoover tillhör den största familjen dammsugare här i Skottland,  och det finns en Henry  i varje hem. Han har även en syster som heter Hetty och hon fyller samma funktion.

...

Epilog: Festen tog slut ca 06.30 - en timme innan min väckarklocka skulle ringa. Det är ett rent mirakel att jag lyckats genomleva hela dagen med div. skolarbete utan att falla död ner till golvet, och nu blir det en välförtjänt power nap innan jag tar itu med fredagkvällen. Har en riktigt mysig och skön helg framför mig, och det dåliga humöret har jag lagt på hyllan för nu. Happy Friday!

Jo, nu ä jag faktiskt bitter.

Detta inlägg författas klockan 04.16 på natten, och jag skriver det enbart för att jag ska få komma hem och fira jul i år i stället för att sitta inlåst i en brittisk fängelscell åtalad för massmord.

En av mina (inte alltid så) kära rumskompisar har för 3250498 gången sedan jag kom hit bestämt sig för att om hon inte sover så behöver minsann ingen annan göra det heller. Efter att ha hängt sig på alla porttelefoner i hela huset (det är så tunna väggar att jag hör dem allihop) i ca 15 minuter (och då överdriver jag inte ens!!) blev hon insläppt av någon, och sedan var festen ett faktum. Musik på en ljudnivå som kan väcka en död, skrik, bråk och en jävla massa spring i korridoren. Klockan 03.30 på natten. Välkommen till James Goold B3.

I skrivande stund har festen pågått i ca 50 minuter, och den lär inte tystna på ett bra tag framöver. Jag har tappat bort en av mina öronproppar och har aldrig haft någon form av sömntabletter, så jag antar att jag har några trevliga, sömnlösa timmar framför mig. Tanken på att klockan ringer om ca 3 timmar och att jag då förväntas vara redo att ta itu med dagen och det berg av läxor och föreläsningar den innehåller får mig att må illa.

Om det här hade varit första gången något liknande hänt hade jag inte varit särskilt upprörd - lite roligt kan man ju få ha (även om det där med respekt alltid är trevligt). Dessvärre är det långt ifrån första natten jag ligger sömnlös på grund av mina rumskompisar, och jag kan räkna antalet hela nätters ostörd sömn i den här sängen på ena handens fingrar. På ena handens fingrar. Har dock, på något mirakulöst sätt, lyckats överleva hittills, men nu känns det faktiskt som att det får räcka.

Enligt universitetsreglerna ska det vara tyst till midnatt på vardagar, men regler är ju till för att brytas... Eller?

Nu orkar jag inte skriva mer, utan ska återgå till att stirra i taket medan jag försöker övertala mig själv om att det inte är en bra idé att gå ut och ha ihjäl hela bunten med hjälp av en brödkniv eller något.

Inte. Döda. Någon.
Bara. Andas. Djupt.
Måste. Försöka. Sova. Nu.

Plingelingelinge tåget går, ut i vida världen...

Jag funderar lite halvt på att utnyttja min långa hemmavistelse i jul och ge mig ut på en liten Sverige-turné i januari. Linköping, Stockholm och Karlstad står på önskelistan, och när jag läser saker som det här blir jag ännu lite mer övertygad om att det är en bra idé. Jag tror på er SJ! (tror jag)

Heaven

Likt en flaska vin har dagens dag bara blivit bättre och bättre ju mer tid som förflutit. Den började ganska surt och äckligt, men blev allt behagligare allteftersom den mognade. De första timmarna var fyllda av stress, trötthet och allmän förvirring, medan eftermiddagen bjudit på en koncentrationsförmåga utöver det vanliga och produktivitet jag länge saknat hos mig själv.

Nu ska jag inte glömma bort dagens höjdpunkt, och härmed utdelar jag en eloge till fröken Ulrika Romeling som generöst nog bjöd in till gofika på eftermiddagskvisten. Hennes kusin kom till stan, och i resväskan fanns såväl kladdkaka som vaniljbullar - allt hembakat av kära släktingar i Västerås (?). Ullis var snäll nog att dela med sig, och jag tänjer inte det minsta på sanningen när jag säger att det var det godaste jag ätit sedan jag lämnade Sverige!!

I nuläget har jag avslutat pluggverkstaden för idag och ska göra mig lite kvällsmat. Sedan blir det en lat kväll under mitt underbara duntäcke - den där Torbjörn Flygt har lyckats fånga mig riktigt bra med sin trevliga bok.

Go kväll!

Har fått lite klagomål på den senaste tidens tunna bloggskörd, men det råkar faktiskt vara så att jag haft viktigare saker för mig de senaste dagarna. Fredag-måndag hade jag finbesök här från Sverige i form av ett styck Gustav, och i går var jag tvungen att plugga som en idiot innan vi ställde till med Halloween-fest här i James Goold Flat B3. Jösses vad kul vi hade, och jag trivdes riktigt fint i rollen som Pippi Longstockings!

För här kommer Pippi Långstrump, ja här kommer faktiskt jag...