What a day!

Kan man få träningsvärk i hjärncellerna? I så fall tror jag att det eventuellt skulle kunna vara så att jag har det nu.

Klockan 08.00 lämnade jag lägenheten i morse, och tio timmar senare kom jag tillbaka. Fullmatad av ny information, proppfull av gofika och golunch (grillad, tapenade-fylld kycklingfilé med potatis/basilika/pinjenötspuré smäller lite högre än min egen tonfiskpasta får jag erkänna), och  fullastad med kritstrecksrandig kostym och Radisson-blåa skjortor i oändlighet. Det har varit en spännande och lärorik första dag på hotellet som tydligen är Glasgows mest kändistäta ställe, och det känns helt klart som att jag kan komma att trivas riktigt fint! 

Fick bland annat lära mig att det tydligen är femstjärnigt och inte fyrstjärnigt som jag först trodde, vilket förklarar snobbigheten jag la märke till när jag var där och sökte jobb. Idag la jag även märke till att conciergerna (eeh, bestämd pluralform av concierge?) bär svart kjol och knästrumpor som en del av uniformen. Det kanske inte låter så himla konstigt först, men om man sedan lägger till att det är rätt stadiga män i 55-årsåldern vi pratar om kommer saken i ett annat läge. Det var en... intressant syn.

Imorgon är det dags för del två av träningen, och nästa måndag blir det ytterligare en heldag (där jag förvisso bara kommer att medverka till hälften på grund av skola, men ändå). Sen får jag börja jobba på riktigt! Tjoho!

The return of the optimism

Det känns lite lättare att andas idag, trots - eller kanske tack vare - att det fick bli en 7-timmarsdate med skolböckerna idag med. På det stora hela blir det nog bäst såhär trots allt, och det kändes faktiskt riktigt bra att spendera lördagskvällen i pluggets värld till slut. Det stod liksom lite mellan det och ett nervöst sammanbrott vilket jag sannolikt hade fått om jag hade försökt skjuta upp allt till senare, så det känns ändå som att jag kom bra undan.

Hela måndagen och tisdagen kommer att spenderas på mitt nya jobb, där jag ska introduceras till både det ena och det andra. Det ska bli jättespännande, och framför allt skönt att bryta av och få något annat än skolan att tänka på hela dagarna. Sedan på onsdag får jag som sagt finbesök från Sverige, så det känns som att det kan bli en riktigt härlig vecka det här!

Survival of the fittest

De positiva sakerna med den här lördagen är att jag fått sova ut ordentligt, att det varit soligt ute och att det fortfarande finns kvar av lösgodiset som Åsas mamma tog med sig när hon kom på besök i torsdags.

De negativa sakerna med den här lördagen är att jag har alldeles för många måsten, att jag har löjligt mycket träningsvärk och att hela kvällen kommer att spenderas med näsan i skolböckerna utan övrigt sällskap. Uppgifterna har tornat upp sig framför mig den senaste veckan, och jag börjar känna igen mina gamla vänner Stress och Prestationsångest. Men på onsdag kommer världens bästa föräldrar flygandes, och jag håller alla tummar jag har för att det blir en lugn, mysig och avslappnad vistelse med dem.Mer ostbågar och mindre pluggstress, helt enkelt. Känns lockande!

Au revoir!

Tjejen som inte ville plugga och tyckte synd om sig själv, del 36

MDC

Jag har ett problem. Jag är hungrig. Min kropp är gymtrött. Väldigt, väldigt gymtrött. Maten som ska tillagas finns i köket. Långt dit. Orkar. Inte. Laga. Mat.

Var är Jamie Oliver när man behöver honom?

*

Jag var ute och åt pizza med några tjejer från basketen i onsdags. Nathalie beställde en pizza med haggis (diverse fårinälvor) på, Nicole åt en med blodpudding och Rhona beställde en med anklever på. Påminn mig om att tacka nej ifall de någonsin bjuder hem mig på middag eller liknande. Smaken och baken är i det här fallet mycket delad...

Scepticism.

Tack vare Rapports morgonsändning har jag redan fått dagens skratt. Ett av inslagen handlar om att vi svenskar, enligt en undersökning gjord av EF, är bäst i världen på engelska för att inte ha det som modersmål. Det faktum att de tar en undersökning av ett så illa respekterat språkföretag som EF som grund är skrattretande i sig, men fortsättningen blir bara bättre.

När EF:s Sverigechef intervjuas börjar han friskt med att uttala ett engelskt ord (Internet) fel, och när journalisten sedan diskuterar engelska låneord i svenskan fortsätter hon i samma stil och uttalar det på något språk som i alla fall inte är engelska. 

Grädden på moset kommer sedan när två svenskar ska intervjuas på engelska för att visa hur braaa vi är på språket, och Rapport lyckas leta fram de sämsta jäkla engelskspråkiga människor som finns i vårt avlånga land. "Jäss, aj tink wii ar verry gudd att inglish! Bekåååås... wii löörn it...eeh....eeh... ööörli inn skul!"

Jodå, bäst i världen var det va?

--------------------------------------------------------------------------------------------------------

Länk till programmet: http://www.svtplay.se/video/381082/25-10-09-00

(reportaget om att Georgia state lottar ut ett vapen för att få folk att rösta i presidentvalet är galet i sig, men den diskussionen tar vi en annan gång...)

I don't do Mondays.

Det går inge bra för mig idag. Inte nog med att jag drabbats av temporär dyslexi; jag har även lyckats ha sönder en kofta och ett par hörlurar, på samma gång. Fråga inte.

Det som egentligen går som allra sämst idag är pluggandet, och inte gick det bättre igår. Jag har två stora uppsatser att skriva; till den ena kan jag inte ens komma på ett passande ämne och till den andra kan jag komma på ett passande ämne - som funkar nästan hela vägen igenom. Men bara nästan, och alltså måste jag tänka om. Hur gör man då?

Grädden på moset är de individuella uppgifterna jag fick av min hospitality tutor för att jag skulle missa dagens lektion p.g.a jobb (att jobbet sedan blivit framskjutet en vecka är en helt annan frustrerande historia). Två rapporter ska läsas, och den ena innehåller så många främmande, avancerade ord att jag tappar andan. Att jag sedan inte förstår frågorna jag ska svara på efter att ha läst texterna jag inte förstår gör saken ännu mera komplicerad, och om det är någon som råkar känna till definitionen på "empirical justification" och/eller "repatronage intentions" får ni gärna hojta till! Frida, Ullis och Google är redan tillfrågade, men samtliga antog lika förvirrade anletsdrag som jag.

Den skavande känslan av att vara tvungen att göra något utan att egentligen riktigt veta hur jag ska göra det jagar mig, och förgör allt vad gott humör heter. Ni som känner mig lite extra väl vet att otillräcklighet - tillsammans med besvikelse - är den värsta känslan jag vet, och att jag är fullständigt värdelös på att hantera den. Mitt instinktiva beteende är att lägga mig i fosterställning någonstans och klanka ner på mig själv tills allting är över, men det lär knappast lösa några problem.

Äh, nu ska jag sluta spy galla och försöka hitta på lösningar till mina bekymmer i stället. Hej!

Att vakna på fel sida

Jag - språkpolisernas språkpolis - skrev precis "såm" och "ängelska" i en och samma mening. Temporär dyslexi, existerar det?

Prosit.

Att gå upp riktigt tidigt kan vara det närmaste tortyr jag någonsin kommit (och förhoppningsvis slipper jag komma närmare), men i bland är det bara jäkligt värt det. Som idag till exempel, när jag klev upp med tuppen, gick raka vägen från sängen till skrivbordet och jobbade undan allt plugg som jag - på grund av en äcklig förkylning som invaderat min kropp - missade igår. När klockan slog 09.00 var jag färdig med pluggandet, och nu sitter jag här med massor av timmar att ägna åt andra vettiga saker.

Ska läsa lite mer i min hospitalitybok för att kombinera nytta med nöje (jepp, jag sa nöje!), ta en lång skön dusch, få ordning på mina naglar och senare även baka cupcakes tillsammans med Frida inför kvällens festligheter hos Linnea. Sedan blir det två timmars MDP, och efter det är det helg. Phaw rhiktitt. Nu är det bara förkylningen som ska bort också, för på måndag har jag min första jobbdag och jag har inga större planer på att komma dit som en vandrande bakteriehärd... Wish me luck!

Klagomur

Jag hade mina första marketing tutorials idag. Med knallröd rinnande näsa, ihopklistrade ögon och glasartad blick satt jag och snörvlade och nös som en hel karl, samtidigt som jag försökte mumla fram relativt sammanhängande svar på frågorna jag fick. Helt klart en succe!

 P.S: ja, jag ska gå till läkaren idag för att få bukt med den här allergin från helvetet. Don't worry, be happy!

"When I'm sad, I stop being sad and be awesome instead"

Den dag då jag för en gångs skull inte räknade med att det skulle regna (jag vet återigen inte vem jag försöker lura) - vilket innebär att jag klädde på mig strumpbyxor och kjol i morse - regnade det såklart hela vägen till skolan. På grund av detta har jag traskat omkring som en vandrande isbit sedan 9.30 i morse, men nu är jag hemma och har packat in mig i filtar och raggsockar. Detta i kombination med te, melonsallad, bra musik och effektivt pluggande gör att jag inte har mycket att klaga på denna tisdagseftermiddag.

Mitt humör har med andra ord förbättrats märkbart sedan sist jag skrev, och faktum är att denna förändring skedde redan vid 14-tiden i går. Då blev jag så trött på mig själv och min egen pessimism, tog mig i kragen, gick ut i köket och lagade världens godaste köttfärssås till de högljudda tonerna av John Mayer och annan bra musik. Sen mådde jag bra!

Ikväll blir det ridning för hela slanten, men innan dess har jag en uppsats att jobba med!

Med ena foten utanför.

Idag är ingen bra dag, och den känslan slog mig ungefär samtidigt som jag slog upp ögonen i morse. Den måste ha legat på lur hela natten den där känslan, för när den väl slog till var jag så yrvaken att jag inte hade en chans att försvara mig. Istället gav jag upp, lämnade plats och blev en lealös ynkling med dåligt humör.

Datorn är seg, jag är seg och ingenting känns roligt. Solen skiner utanför fönstret, men istället för att uppskatta det drar jag för gardinen och suckar. Jag har lagom mycket att plugga, den planerade turen till gymmet har all potential att bli lyckad och jag har till och med trevlig kvällsunderhållning planerad för mig om jag så vill. Men det är just det som är grejen: jag vill inte. Jag vill ingenting idag, faktiskt. Att ligga under täcket och tycka synd om mig själv känns som ett lagom avancerat alternativ, men det lär knappast göra saker och ting bättre.

Gud vad irriterad jag blir på sånt här! Jag skulle ge mycket för att återgå till mitt vanliga positiva, glada och spralliga jag, men inför de här dåliga känslorna är jag verkligen helt försvarslös.

Baah.

Some days

Ännu en vecka har gått (nästan) och mycket har hunnits med. Cocktails med baskettjejerna och bio med Ullis ("The Perks of Being a Wallflower" borde ses av alla!) tillhör höjdpunkterna, och i övrigt har det varit en ganska platt vecka utan mycket till krydda. Mitt humör kryddades dock till igår eftermiddag, när i princip allt som kunde gå fel gick väldigt, väldigt fel. Brittisk byråkrati uppblandat med okunskap satte stora käppar i hjulet för mig, och jag undrar fortfarande när britterna ska lära sig att göra enkla saker lätta.

Jag hoppas på en lite mera problemfri avslutning av veckan, och dagens planer består av fika med Jenny (spansk tjej från basketen) samt födelsedagsfest hos Kaila (icke-spansk tjej från basketen). Kan bli bra det här!

Dagar som den här saknar jag dagar som de här.

Desperate student

Alltså, nu måste ni hjälpa mig att ställa diagnos här. Varför, vaaarför slutar min näsa aldrig att rinna? Varför, vaaarför börjar jag nysa och snörvla som en influensapatient cirkus 5 minuter efter att jag gått upp nästan varje morgon? Varför, vaaarför fick jag inte sova igår kväll på grund av en kliande näsa där ena näsborren var helt igentäppt och den andra rann värre än Niagarafallen?

Det där med att nysa och snörvla på morgonen har hållt på lite fram och tillbaka i ungefär ett år nu, men det har blivit värre den senaste veckan. Tänkte först att det var någon allergi av något slag, men det finns fyra argument som motsäger detta:

a) Det spelar ingen roll var jag sover; detta har som sagt hållt på sedan jag bodde i min förra lägenhet, när jag varit i Malmö (fast inte lika mycket där), i Smyge och nu även här.

b) Jag känner inte av det om jag sitter i sängen och t.ex. läser eller pysslar med datorn.

c) Det går upp och ner, det är inte varje dag det händer. Igår var dessutom första gången som det störde mig på kvällen. Och om det störde mig! (det tog 3 freakin timmar innan jag somnade)

d) Jag känner inte av något när jag har på mig pyjamasen eller andra kläder som tvättas tillsammans med mina lakan, så det borde inte vara något tvätt-relaterat i alla fall.

Eeeh... Kan man vara allergisk mot sömn?

The lamp of the flit

Flitens lampa har lyst sedan klockan 10 i morse, och såhär 11 timmar senare släcker jag den med gott samvete. Jag har pluggat, tvättat, städat, pluggat lite till, fixat nytt gymkort, bakat, svarat på mail, pluggat ännu mer, bytt lakan och lagat mat. De 11 timmarna sömn jag lyckades skrapa ihop i natt känns nu som bortblåsta, och jag skulle kunna lägga mig bland vilken förskoleklass som helst och somna just nu.

Men det har varit en skönt produktiv söndag, och framför allt skolmässigt känner jag mig redo för veckan som kommer. En av punkterna på att göra-listan orkade jag inte med idag, men det löser jag enkelt genom att ställa klockan en timme tidigare i morgon. Det där med prokrastination är allt bra underskattat!

Grädden på moset, mjölken i kaffet och pricken över i:et denna dag var min söndagsmiddag som jag som bekant tillagade åt hela lägenheten (eller åtminstone dess invånare). Ugnsbakad lax med citrusrisotto blev huvudrätten, och bärpaj med vaniljsås avslutade. Tjejerna var mätta och glada och inga bränder uppstod, så jag betraktar nog ändå arrangemanget som lyckat! Mitt livs första hemgjorda risotto utan pappa-assistans kan alltså läggas till handlingarna, och förutom att jag lyckades göra så att det skulle räcka till ett helt regemente är jag nöjd.

Over and out!

If the truth has been forbidden then we're breaking all the rules.

"The tangible aspects of an intangible dominant product and the intangible aspects of a tangible dominant product are an important source of product differentiation and new revenue streams." Lite lättläst lektyr sysselsätter mig denna sena fredagseftermiddag, i form av min hospitalitybok som - bortsett från just detta stycke - faktiskt är rätt lättläst och bra. Den väger dessutom mindre än ett ton (till skillnad från mina andra böcker), den är intressant och så handlar den om lila kossor ibland vilket alltid är uppiggande! (nej, jag är inte hög, det är sant!!)

Förutom att läsa om lila kossor har jag idag underhållt mig med en hel del annat plugg, och så har jag varit på årets första MDPsession. Jag tycker inte bättre om detta ämne än vad jag gjorde förra läsåret, men i år verkar jag i alla fall ha hamnat i en lite bättre grupp... Som dessutom innehåller 7 olika nationaliteter (av 7 möjliga), klå den ni!

Gymmet blev denna fredags sista anhalt, vilket min kropp inte alls hade vett att uppskatta. Förståeligt kanske, med tanke på gårdagens stenhårda basketträning à 105 minuter. Jag har inte sprungit så mycket i hela mitt liv (det där med att man kan få blodsmak i munnen när man anstänger sig ordentligt är ingen myt kan jag meddela. Been there, done that), och om jag någonsin stöter på personen som uppfann övningen "Idioten" ska jag personligen se till att styckmörda denne. På engelska kallar man övningen för "Suicide", och det ligger onekligen något i det...

Det är med andra ord en trött klump som sitter här vid skrivbordet och utger sig för att vara Mikaela, och därför ser jag fram emot en lugn helg med många mysiga moment. Vid något svagt tillfälle lovade jag att steka frukostpannkakor till hela lägenheten imorgon, så jag antar att det blir min första uppgift. Storhandla ska jag också göra, för på söndag är det min tur att bjuda på söndagsmiddag!

Ha en fin helg!

Tjoho!

JAG HAR FÅTT JOBB!!!

Det är svårt att lära gamla Mikaelor plugga

Den första plugg-frustrationen har intagit min kropp (det dröjde inte länge va?), och Essentials of International Marketing är kursen som kan hållas skyldig för detta. Först tänkte jag att jag skulle läsa i boken först, för att så kunna hänga med bättre och fylla i eventuella gaps på föreläsningen. Det funkade inte (hon hoppade över ungefär hälften av vad jag läst, tog in helt nya perspektiv och kastade om begreppen något förfärligt). Då bytte jag strategi, gick på föreläsningen först och gick sedan hem och läste i boken för att förhoppningsvis förstå lite bättre vad det hela handlade om. Det funkade inte heller.

De största anledningarna till detta tror jag är föreläsaren och hennes sätt att lära ut på. För det första pratar hon väldigt snabbt, på en väldigt bred australiensisk dialekt.

För det andra följer hennes föreläsningar oftast bokens upplägg, utom när hon väljer att hoppa över ett par sidor utan att tala om ifall det är viktigt eller ej. Det verkar viktigt när jag läser om det, men å andra sidan blir det rätt svårt att plugga in innehållet alla bokens 707 sidor och memorera detta i januari. Det förstår jag ju själv att det inte är meningen, men just nu känns det som att det är det enda raka...

För det tredje går alla hennes Power Point-slides ut på diagram, tabeller och modeller. Då ska man dels hinna titta på modellen, förstå vad den innebär, se var den kommer ifrån, men även hinna höra vad föreläsaren säger och gärna göra en vettig anteckning eller två. Innan hon byter till nästa slide. Tufft läge.

Den slutgiltiga kritiska faktorn är att vi endast har de här föreläsningarna en gång i veckan, 2 timmar åt gången, i en termin. Det blir alltså 3 kapitel ur boken på en och samma föreläsning, och veckan där på kastar vi oss huvudstupa ner i ett helt annat ämne. Hälften av hastigheten i allt hade varit fint för mig, men nu räknas jag inte som hjälplös förstaårselev länge (men hjälplös det är jag) och jag antar att det bara är att försöka vänja sig vid situationen och svälja så mycket som möjligt.

Nu ska jag dyka ner i de 6 olika teorierna som jag inte förstår igen, tack gode gud för att jag är ledig och har tid idag säger jag bara!

I eat merely to put food out of my mind

Ni som känner mig vet att stora delar av mitt liv kretsar kring mat - jag är ju trots allt mina föräldrars dotter. Därför känner jag att jag än en gång bara måste få prata om den där underbara tårtan som Frida bjöd på igår, och som jag just åt en bit till av. Recept hittar ni här, och vill ni bjuda på något som garanterat blir dundergott så är detta ett hett tips. Den. Är. Så. God.

För att fortsätta på ämnet mat (det blir skrämmande lätt att berätta om mina dagar på det ämnet) kan jag berätta att jag idag bakat bullar vilket blev en bra uppladdning för biblioteksplugg och gymmande. Plugget gick segt men bra, och gymmandet gick inte alls segt och alldeles strålande bra!

Nu ikväll har jag varit med ett gäng ur Equestrian Society och ätit (surpriiise!) på Bar Home. Trevligt värre, men det blev en tidig kväll för mig då arbetsintervju står först på schemat imorgon. Gulp. Oavsett hur det går kommer tisdagskvällen i alla fall att bli bra, då Ullis har bjudit med mig att äta (jag håller mig duktigt till temat) på Jamie Oliver's. Det lär få bli många extra timmar på gymmet efter dessa kalasdagar, men det är det värt!

Nu ska jag sova gott och drömma om... mat.