Morgonstund har guld i mund

Åh, jag känner mig som om jag vore student igen denna morgon. Detta skulle väl kanske vanligtvis inte låta särskilt positivt, men just de här stunderna har jag faktiskt saknat lite grann. Stunderna då jag på helt eget bevåg klivit upp i ottan för att jobba ikapp lite grann, för att känna mig lite lugnare i själen och för att slippa sitta på kvällningen istället. Stunderna då det bara är jag som är vaken, då jag kan sitta med min tekopp och tända ljus och se på när staden vaknar till liv samtidigt som jag får en massa jobb gjort. Stunderna då jobbet man gör känns dubbelt så bra, just för att man gör det när ingen förväntar sig att man ska.

Planen igår var annars att sitta och jobba i någon timme efter gymmet och middagen, då jag har deadline för två rapporter i eftermiddag. Med vetskapen att jag jobbar dubbelt så bra före 07 jämfört med efter 19 planerade jag dock om litegrann, och jag måste faktiskt erkänna att jag redan igår kväll såg fram emot denna morgonens guldstund. Jag riktigt hoppades på att det fortfarande skulle vara mysigt höstmörkt när jag klev upp, bara för att höja den där mysfaktorn något snäpp till. Det hade jag inte behövt oroa mig för, som ni ser... Spöregnar gör det också, vad härligt! Jag är nog inte riktigt klok egentligen. Eller så är jag bara morgonmänniska, höstmänniska, mysmänniska?

Det är med lite extra gott humör som jag sitter här, dagen före D-dagen och allt. Eller... F-dagen? Den 30 september, hursomhelst. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle vara så uppspelt just i år, men ju närmare den kommit desto mer påtagliga har seframemot-känslorna blivit. De dämpas inte ett dugg av att födelsedagen även innebär att mamma och pappa kommer till stan, eller av att min chef gav mig ledigt hela eftermiddagen när jag bara bad om en timme. Jag har världens bästa chef!

Vid lunchtid imorgon blir jag alltså ledig, i precis lagom tid för att föräldrarna ska anlända med bussen från flygplatsen. Det blir lunch på mysiga Wee Guys och sedan lite shopping hade jag tänkt, innan det blir dags att åka hem, dricka gin & tonic och svida om inför middagen på CAU med Sami och tillhörande mamma.

I helgen blir det sedan lite allmänt Glasgow-mys med parenteserna, som uppvärmning för nästa veckas mys i Madrid liksom. Sämre kan man faktiskt ha det!

Work work work work work

Det här jobbet alltså... Det är liksom lite svårt att lägga ifrån sig ibland. Förra veckan var det i och för sig väldigt lätt, då det till stora delar handlade om buljong, men för det allra mesta är det något som är alldeles för intressant och välbekant även i mitt privata liv. Sådär så att jag hittar artiklar och mailar länkar till mig själv för att jag vill läsa mer, på min fritid. Jag lär mig om nya trender, råd och rön varje vecka och stackars Sami får göra sitt bästa för att hänga med i svängarna här hemma.

Vi måste sluta äta äpplen! Nä förresten, nu går det bra igen! Kan vi inte experimentera lite mer med quorn? Och bönor? Och svamp? Jag vill prova tempeh! Har du förresten hort talas om den har isländska yoghurten Skyr? Varför dricker du vassleprotein egentligen? Soja är mycket bättre! Visste du att man har börjat dricka vinäger i USA? Vill du prova? Hallå, sa där mycket rött kött är faktiskt inte nyttigt!

Det är bade positivt och negativt att det ar något som intresserar och beror mig personligen, tror jag. Mest positivt. Ibland blir jag förvirrad och bestört, men oftast känner jag mig faktiskt bara upplyst och inspirerad. Men någon vinäger kommer det då rakt inte att drickas, även jag har mina gränser!

På veckans regnigaste dag bestämde jag mig för att det var dags att släpa med mig Sami till en ridklubb så att jag kunde få rida lite grann. Det var väl omtänksamt av mig? Äsch, det är faktiskt han som har insisterat på att jag skulle ta tag i min hobby och försöka njuta av de fyrbenta djuren här med, så han får skylla sig själv!

En halvtimmes privatlektion hade jag bokat in, och jag fick äran att rida på vad som tydligen ska vara stallets stora favorit. Både häst och instruktör var lite svåra att förstå sig på emellanåt, men överlag fick jag ett mycket gott mottagande och jag är hemskt sugen på ett återbesök!

Det lutar åt att köpa ett klippkort för deras grupplektioner, som man sedan kan boka in efterhand. Det fanns en intressant grupp på tisdagkvällar och en på torsdagkvällar, och det hade varit fantastiskt kul att få lite mer rutin på ridningen här även den här sidan av Nordsjön. Det gör ju mig så lycklig, så lycklig!

Manaden M

Det njuts av hostsolen har, som ni kanske ser. Ah september, denna favoritmanad! Tillsammans med december da... Och maj... Och sa har vi ju juni...

Det var precis en sadan har morgon jag behovde, efter en av de stressigaste veckor jag haft sedan jag slutade universitetet. Vi har tva stora projekt pa jobbet med deadlines nasta vecka, och det borjar kannas i magen om vi sager sa. Lite stress och press ar roligt, men i torsdags och fredags blev jag bittert pamind om hur det kanns nar det blir lite for mycket och kroppen kokar over. Tur att jag har Klippan Sami pa hemmaplan som haller mig nere pa jorden och stoppar karusellen nar den borjar snurra ivag alldeles for fort. Och sa ar han en jakel pa att koka te!

Idag fokuserar jag i alla fall pa att lagga detta at sidan, och pa att njuta av nuet. Det som i morse skulle bli en kort tur till affaren for att kopa frukost forvandlades till en promenad pa ungefar tre timmar, frukost pa en uteservering i parken och P3 Dokumentar i horlurarna. Livet.

Ikvall blir det utekonsert i Glasgow Green. Det fina vadret ska halla i sig hela kvallen och BBC Proms bjuder in till konsert, kul med lite annorlunda lordagskvallsunderhallning!

Vi ska vara de vi vill vara, hellre nu an efterat.

Det var sa att jag hade kunnat brista ut i sang, nu i eftermiddags nar jag promenerade hem i solen efter min andra arbetsvecka pa mitt nya jobb. Josses Amalia vilken bra vecka jag haft, och josses Amalia vad jag alskar min nya arbetsplats! Kontoret, kollegorna, arbetsuppgifterna, flexibiliteten, industrin! Det ar lite som att jobba med mitt roligaste skolprojekt fran universitetstiden, fast med betydligt farre begransningar och avsevart mycket battre timlon. Och sa gratis kaffe, faktiskt. Gott kaffe dessutom. Det lonar sig att ha en kaffe-snobb till chef!

I veckan har jag fokuserat pa ett projekt om sportdrycker, elektrolyter, proteinbollar och energi i alla dess former. Detta har inte bara hallit mig road vid tangentbordet mest varje dag, utan aven gett mig den dar sista lilla dosen motivation som kravdes for att fa mig att borja uppskatta gymmet och traningen igen efter veckor av omotivation. Igar dammade jag av ett gammalt traningsprogram som min PT gjorde at mig nar det begav sig, och idag betalar mina biceps och axlar for det.

Och sa ar det ju all den dar tiden jag har fatt tillbaka. Vad som tidigare var mitt "nu maste du verkligen springa till taget"-alarm pa mobilen ar nu mitt "na Mikaela, nu far du faktiskt kliva upp ifall du vill ha tid att ata frukost och gora dig i ordning i lugn och ro!"-alarm. Den tiden jag skulle ha tagit taget fran mitt gamla jobb, ar den tiden da jag kliver in genom dorren har hemma. Om jag har promenerat extra langsamt hem, det vill saga. Vissa dagar kommer jag inte ens att behova promenera hem, eller bort, for det star mig helt fritt att jobba hemifran ifall jag vill.

Det ar liksom som att alla pusselbitar har fallit pa plats nu, om jag ska uttrycka mig klyschigt. Jobbet, boendet, halsan och vardagslivet - de ar sa bra allihopa. Jag har en underbar lagenhet som jag delar med en underbar man, en frisk stark kropp och ett jobb som utmanar mig och utvecklar mig varje dag. Nog for att jag ar ny och sadar, men det kanns faktiskt som att det kan halla pa att utmana och utveckla mig ett bra tag framover. Typ, alltid.

Skon kansla.