Boooring

Jag trodde väl aldrig att jag skulle säga det här i den här staden, men fy vad jag är uttråkad! Jag är uttråkad, och ändå är jag bara inne på dag två av femtiotvå som Icke Speciellt Upptagen Universitetsstudent. Inte för att jag är förvånad; jag anade att det skulle bli såhär. Inte heller är jag missnöjd - speciellt inte med tanke på att alternativen hade varit att skriva tentor i fem ämnen i stället för ett, eller att sitta i gamla Malmö och vara uttråkad. Då väljer jag tusen gånger hellre det här!

Men det är lite som Ullis påpekade; vi har blivit som pensionärer i förtid. Vi strävar och strävar efter att hitta något vettigt att göra varje dag, och gårdagens tur till affären kändes som en riktig utflykt! I dag har jag gjort ett prov i fransk hörförståelse, fikat med några tjejer från min franskklass och varit på en föreläsning om kommande år, men lik förbaskat var dagens aktiviteter slut vid 14-tiden. Skööönt, hade Mikaela för en månad sedan tyckt. Tråååkigt, tycker den mer nutida Mikaela.

Jag har visserligen en del franska att plugga på, men det har jag redan ägnat två timmar åt, kan det rätt bra, och första tentan är först om en vecka. Tränade gjorde jag i går kväll, och gymmet är det första som står på morgondagens att göra-lista.

Såatteee... Vi läser väl en stund till då då?

P.S: Vill återigen poängtera att jag inte är missnöjd eller klagar; för senast en vecka sedan skulle jag kunnat döda för att ha så mycket dötid (höhö) som jag har nu. Men just i dag, just nu, känner jag mig som en understimulerad Jack Russel-terrier.