Waiting on the world to change

Mitt liv är lite som internetanslutningen i den nya lägenheten just nu - lite upp och ner, fram och tillbaka, hit och dit. Allt går väldigt snabbt och smärtfritt för det mesta, men ibland stannar det upp, går lite långsammare och lämnar rum för eftertanke.

Under dagen har jag i alla fall lyckats få lite ordning på mitt nya hem (som för övrigt är väldigt fint, fräscht och mysigt!), men det var ju fasligt vad mycket prylar jag lyckades trycka ner i de där flyttlådorna i maj. Jag hittar många saker som jag inte saknat, men jag saknar tyvärr även en del saker som jag inte hittat. Min höstjacka till exempel, hur i hela fridens namn hamnade den i Sverige?! Och var har min favorit-hoodie tagit vägen? Och vem har käkat upp min adapter?

Sånt gör mig lite trött faktiskt, och det gör även förkylningen som jag tror är påväg in i min kropp. Hals & huvud värker och jag har känt mig lite allmänt vissen sådär sedan ungefär ett dygn tillbaka. Med tanke på att pappa blev förkyld i torsdags, att Jakob hängde på och blev förkyld i söndags och att Åsa var förkyld när jag kom hit igår vore det inte ett dugg märkligt om jag också blev drabbad. Inte märkligt, men förbenat tråkigt!

Jag är i alla fall hemma och tar det lugnt ikväll, efter en dag som påbörjades på Sports Fair där jag stod med ett gäng från skolans ridklubb och raggade upp (eller attackerade, take your pick) nytt folk som ville göra oss sällskap i år. Det blev mycket snack men även lite verkstad, och jag är nöjd med min insats!

Nu blir det läsmys och sedan läggdags (pensionärstidigt, jag vet), för imorgon gör vi IKEA osäkert!