Kalla mig sentimental om ni vill

Dagarna flyger förbi, och dagen då jag måste skiljas från min älskade Swedish Flat Mafia närmar sig därmed med stormsteg. Nästa läsår är vi på olika platser hela bunten; Åsa i Paris, Ullis i Greensboro, Frida i Greensboro och så lilla jag som blir kvar i Glasgow. Oavsett hur mycket jag försöker förneka det, och oavsett hur härligt det ska bli att flytta in hos Becky & Hannah i höst, så gör det ont i hela mig att tänka på den där 20 maj då den första fjärdedelen av oss lämnar landet. Det blir lite som att flytta hemifrån, utan att egentligen flytta någonstans.

Det här andra året i Glasgow har varit helt fantastiskt bra på många sätt, och det finns två huvudsakliga anledningar till detta. Den första heter University of Strathclyde Womens' Basketball, och den andra heter The Swedish Flat Mafia. Den förstnämnda får jag ju som tur var behålla nästan helt intakt - och för det är jag enormt glad - men den där andra delen kommer jag liksom aldrig att få tillbaka igen.

Jag kommer förmodligen aldrig mer att dela en lägenhet med dessa underbara tjejer, och allt från mysiga söndagsmiddagar till vardagliga onsdagsfrukostar tillsammans kommer att vara minnen blott. Jag kommer aldrig mer att tassa in till Ullis för att plocka på mig smink, vidare till Frida för att sno parfym och slutligen över till Åsa för att låna strumpbyxor. Jag kommer aldrig mer att kunna tassa in i någon av ovanstående personers rum, iförd endast pyjamasen, och inleda med orden "jag har kris" för att tio minuter senare komma ut igen och inte alls känna av den där krisen längre. Jag kommer aldrig mer att få störa mig på samma hasande tofflor, klaga på samma diskborstar eller fnissa tyst åt samma kitschiga partyhjärta.

Vi har haft det så förbaskat bra tillsammans - med både berg och dalar förstås - men så förbaskat bra alltså. Ikväll avslutar vi det tillsammans med ost, vin och kortspel i vårt luggslitna kök bland apelsinjuicefläckar, Mercedesmärken och kitschiga partyhjärtan. Vi ska osta, vina, spela, skratta och minnas alla de fina stunderna vi haft där på 35 Calgary Street's tredje våning. Stunderna som världens bästa Swedish Flat Mafia.