Det löser sig.

Idag är en sådan där dag som jag känner att jag borde försöka mig på att skriva en bok, eller i alla fall något mer storslaget än ett blogginlägg på en liten liten blogg. Det kan tyckas låta pompöst, men faktum är att idag är en sådan där morgon då tankarna känns extra klara, fingrarna rör sig extra snabbt över tangentbordet (och det vill inte säga lite i mitt fall) och orden bara trillar ur mig. Synd att jag inte har en uppsats att skriva. Eller inte. Det där tar jag tillbaka. Inte en endaste liten akademisk uppsats till ska jag skriva i mitt liv hade jag tänkt, och den känslan får det att kittla till i magen värre (bättre?) än när man åker Odinexpressen på Tivoli i Köpenhamn.

En liten sketen tenta har jag dock kvar, men med tanke på hur mycket tid jag tagit på mig såhär långt och hur mycket tid jag fortfarande har kvar så känns det som småpotatis just nu. Jag klarar det, helt enkelt. "De ä bar å åk", liksom. Och sedan är jag en fri fågel. För alltid. På gott och ont. Jösses.