2 september 2016

Vi ska vara de vi vill vara, hellre nu an efterat.

Det var sa att jag hade kunnat brista ut i sang, nu i eftermiddags nar jag promenerade hem i solen efter min andra arbetsvecka pa mitt nya jobb. Josses Amalia vilken bra vecka jag haft, och josses Amalia vad jag alskar min nya arbetsplats! Kontoret, kollegorna, arbetsuppgifterna, flexibiliteten, industrin! Det ar lite som att jobba med mitt roligaste skolprojekt fran universitetstiden, fast med betydligt farre begransningar och avsevart mycket battre timlon. Och sa gratis kaffe, faktiskt. Gott kaffe dessutom. Det lonar sig att ha en kaffe-snobb till chef!

I veckan har jag fokuserat pa ett projekt om sportdrycker, elektrolyter, proteinbollar och energi i alla dess former. Detta har inte bara hallit mig road vid tangentbordet mest varje dag, utan aven gett mig den dar sista lilla dosen motivation som kravdes for att fa mig att borja uppskatta gymmet och traningen igen efter veckor av omotivation. Igar dammade jag av ett gammalt traningsprogram som min PT gjorde at mig nar det begav sig, och idag betalar mina biceps och axlar for det.

Och sa ar det ju all den dar tiden jag har fatt tillbaka. Vad som tidigare var mitt "nu maste du verkligen springa till taget"-alarm pa mobilen ar nu mitt "na Mikaela, nu far du faktiskt kliva upp ifall du vill ha tid att ata frukost och gora dig i ordning i lugn och ro!"-alarm. Den tiden jag skulle ha tagit taget fran mitt gamla jobb, ar den tiden da jag kliver in genom dorren har hemma. Om jag har promenerat extra langsamt hem, det vill saga. Vissa dagar kommer jag inte ens att behova promenera hem, eller bort, for det star mig helt fritt att jobba hemifran ifall jag vill.

Det ar liksom som att alla pusselbitar har fallit pa plats nu, om jag ska uttrycka mig klyschigt. Jobbet, boendet, halsan och vardagslivet - de ar sa bra allihopa. Jag har en underbar lagenhet som jag delar med en underbar man, en frisk stark kropp och ett jobb som utmanar mig och utvecklar mig varje dag. Nog for att jag ar ny och sadar, men det kanns faktiskt som att det kan halla pa att utmana och utveckla mig ett bra tag framover. Typ, alltid.

Skon kansla.

1 kommentar: