Life in colour

Med dunder, brak och en massa solsken inleddes mitt 26:e levnadsår. Nästan så pass mycket dunder och brak att jag tillfälligt glömde bort att det faktiskt var min födelsedag… Men det är så det ska vara!

Dunder och brak hörs även från restaurangen som ligger precis intill vår lägenhet, där inte mindre än tre glas gått ett krasigt öde till mötes sedan jag kom ut och satte mig här för en dryg kvart sedan. Det är nog ungefär så det hade låtit ifall jag hade bestämt mig för att satsa på en karriär inom restaurangbranschen tror jag.

Lägenheten jag talar om ligger i detta fall inte på Woodlands Drive i Glasgow, utan på Calle Torrecilla i Nerja. Detta var destinationen när vi satte av mot flygbussen i lördags eftermiddag, och min födelsedag kunde på så vis avrundas med ett enormt glas sangria i Andalusien.

Här har vi nu gonat oss i dagarna fem, och njutit av klarblå himmel och 26-28 graders värme. Jag njuter för tillfället även av upplevelsen att vara utelåst på balkongen, på grund av ett mindre genomtänkt drag då jag i vanlig ordning tänkte att jag skulle vara lite smart. Suck – en del saker förändras bevisligen aldrig, oavsett hur många år man hinner fylla… Förhoppningsvis har Sami duschat färdigt snart och komma och rädda mig som den riddare i skinande rustning (handduk) han är! 

Under tiden tänkte jag fortsätta prata med er. Fingrarna känns härligt sega och ovana vid att skriva på ett tagentbord – ett bra tecken på att man inte behövt jobba (läs: skriva en massa saker dagarna i ända) på ett tag! Eller på att den där mojiton jag drack på stranden gått åt huvudet mer än jag tror…

Vi ska snart ge oss ut på stan för att fatta ett av mina favoritbeslut här i livet; vad vi ska äta, och var. Nerja har överraskat oss på många sätt – främst med sin vackra miljö och sitt klockrena väder – men även med sitt utbud av trevliga restauranger. Det är dock fortfarande relativt ”turistigt”, och det finns lite för många sådana där ställen som har bilder på alla sina rätter, men bemödar man sig med att titta bortom detta finns det många gömda små guldklimpar.

Min riddare har anlänt, och det är dags att snöra på sig sandalerna för ännu en kväll bland glassbarer och sommarklänningar. Kunde inte livet få vara såhär alltid?