Herregud, den här staden är ju värre än New York! Fler polissirener, vänligare människor (fast är är de faktiskt vänliga phaw rhiktitt), mer liv, farligare mat och större biografer. Och fler regler.
Men jag gillar det. Jag gillar New York, och jag gillar Glasgow. Mycket. För varje dag som går känner jag mig bara mer och mer hemma, och ändå har den här dagen inte varit helt top notch. Eller jo, den blev det framåt eftermiddagen, men innan dess gick jag bara runt i en dimma av huvudvärk och dåligt humör. Lite fina vänner, en powernap och trevliga överraskningar gjorde dock susen.
Universitetet stod för de största överraskningarna, och det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket fint de kan ordna för oss nyanlända, förvirrade förstaårsstudenter! Under hela dagen har det varit mässa för alla olika sportklubbar och föreningar, vilket inte vill säga lite. Superfint hade de ordnat det, och jag skrev upp mig på allt från equestrian society och tennis club till baking society och Strathclyde Telegraph (skoltidningen).
Kl. 15 gick vi på en föreläsning för alla internationella studenter som mest handlade om säkerhet, regler, stipendium och andra tråkiga men viktiga detaljer. Denna åtföljdes av ett hejdundrande välkomstparty med en massa fin mat (ja, Arne, de serverade haggis. Friterad sådan.) och god dricka. Alla 600 internationella förstaårselever var inbjudna, och vi behövde inte betala ett öre. Dessutom bjöds vi på ceilidh-show och säckpipemusik som fick öronen att blöda (fast på ett bra sätt). Mycket uppskattat!
En fin avslutning på kvällen var ett biobesök tillsammans med Åsa och Ulrika. Via vårt mobilabonnemang får vi halva priset på bio varje onsdag, och med tanke på att fullpriset är 5,25 lär det bli mycket onsdagsbio i fortsättningen. Mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar