Tänk, att här ligger jag i min säng hemma på Formansgatan. Tysta, lugna, halvdöda Formansgatan. Fridfulla Formansgatan.
Ha! Trodde jag ja. Men ser ni att just i dag, just denna viktiga natt, har någonting hänt. Formansgatan är inte som det brukar vara, utan luften bubblar av festligheter. Grannen har slagit på stort och hyrt in ett live-band till sin trädgårdsfest, och trots att klockan har passerat midnatt vräker de på med den ena dängan efter den andra.
Det måste vara första gången sedan vi flyttade hit som jag störts av någon, som jag överhuvudtaget märkt att vi har grannar mitt i natten. Och vilken natt sedan! Om knappt 4 timmar ringer väckarklockan, och jag inser sakta men säkert att jag i natt får välja mellan att tvinga kroppen i sömn till tonerna av Larz Krizterz eller att inte sova alls.
Epilog: Jag tror att jag somnade någonstans emellan Tomas Ledin och Lasse Stefanz, och lyckades till slut skrapa ihop till 3,5 timmars sömn. Tack gode gud för att småbarnen på flyget höll klaffen större delen av resan så att en annan kunde få ta igen lite skönhetssömn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar