Lost!

Appropå det där att Glasgow och New York har sina likheter; Glasgow Green på lördagsförmiddagarna alltså! Minns ni att jag pratade om hur mycket folk det var som var ute och motionerade i Central Park på ovan nämnda tidspunkt? Well, dubbla det antalet och så har du Glasgow Green.

Jag ville inte vara sämre jag, så joggingskorna snörades på (nu blir du väl stolt över mig pappa?) och jag gav mig ut på en liten kort tur. Trodde jag ja.

Jag sprang vilse. Jättevilse. Jätte, jättevilse. Har ni någon aning om hur lätt det är att springa vilse i en park som är flera kilometer lång och nästan lika bred, där allt ser likadant ut och det finns en massa höga kullar som hindrar en från att se från en ände till den andra? Det är förvånansvärt enkelt faktiskt!

Det blev en lite längre motionsrunda än planerat med andra ord, och lättnaden när jag skymtade samma lekplats som jag kommit in vid var oslagbar. Jag hittade tillbaka, och vandrade den långa vägen upp till min lilla lägenhet igen. Pheew!

Nu blir det fika i stan med mina blonda vapendragare!