Au revoir.

Jahaja, så var det alltså back to basics igen. Jag befinner mig i det där sorgliga "efter semestern-stadiet"då allt invant känns ovant och livet i största allmänhet känns både grått och tråkigt. Blotta tanken på att jag för 48 timmar sedan satt på stranden och åt frukost i strålande solsken tillsammans med min fina familj gör mig galen, och att jag dessutom vaknade med en huvudvärk som heter duga ökade liksom inte direkt den där motivationen att kliva ur sängen. Upp kom jag dock, efter att ha gormat lite på mig själv, och det bar sedan iväg till gymmet där jag körde ett tungt, skönt och framförallt välbehövligt pass. Efter en (underbar) vecka med ost, vin, croissants och glass kände jag mig plufsigare än någonsin, så det var en tjej full av träningsmotivation och viljestyrka som traskade iväg mot Strathclyde University Gym.

Veckan vid Medelhavet var fantastisk på många vis, och livsnjutningen låg på topp. Dagarna var fyllda till brädden av roliga aktiviteter och händelser, men det blev också tid till att stanna upp, tänka efter och njuta av att verkligen inte ha ett enda litet måste att ta tag i. Inga uppsatser som skulle skrivas, ingen lägenhet som skulle städas, ingen kurslitteratur som skulle läsas och ingen mat som skulle lagas. Vi kunde bara vara, njuta av vårsolen som färgade våra näsor röda, andas ut och umgås som den oslagbara familj vi är. Det var fint för själen.