In a body cast of glass

Om det är någon som undrar om jag lever så kan jag glatt meddela att det gör jag. Lever, pluggar, jobbar och sover lite däremellan. Mitt liv har aldrig varit mer intressant att skriva om! Men missta nu inte detta för en klagosång, för det var faktiskt inte tanken. Just i detta nu har jag det till exempel väldigt gött här i min soffsäng, medan en nyäten lördagsfrukost (garderobsflingor! rågbröd! fransk aprikosmarmelad!) letar sig ner till magen. Yum yum!

Det största valet och kvalet jag står inför nu är huruvida jag ska gå ut och göra mig en andra kopp kaffe eller ej, och om jag då ska dricka den på stående fot medan jag gör mig i ordning eller stanna här i soffsängen en stund till. Det lutar åt det sistnämnda, det måste jag erkänna.

Igår kväll var det dags för festligheter med baskettjejerna igen; vi hade 60 pund över i klubbkassan efter året och såg detta som ett tydligt tecken på att vi borde gå ut och roa oss lite. För att öka på roligheterna lite klädde vi upp oss i våra bästa basketutstyrslar, men jag tänkte bespara er bilder på hur jag såg ut faktiskt. Det blev ett förhållandevis tidigt avslut för mig, som var trött som en tok efter att ha jobbat till 23.30 kvällen innan och börjat jobba kl 07.00 igen samma morgon. 17 timmars jobb inom loppet av 24 timmar, heja mig!

Veckohandling, plugg och tvätt står på dagens agenda, and I better get started!

Hej!