Hellre nästan rätt än helt fel.

Note to self: Ett gympass behöver inte alls vara enkelt bara för att det är kort. Det borde jag ha lärt mig med tanke på alla nya, intensiva 20 minuters-pass jag gått på det här året, men budskapet har tydligen inte sjunkit in riktigt än. Därför blev det som det blev idag, och jag hängde med på både Metafit, sedan 20 Minute Abs Attack och till slut 20 Minute Shoulder Pump. Det hade räckt med det förstnämnda om vi säger så; när sista omgången övningar var gjord blev vi beordrade att lägga oss ner i en hög på golvet då instruktören tyckte att det såg ut som att vi var på god väg att tuppa av hela bunten...

Men det är roligt, och det är härligt, och det är skönt. Jag erkänner villigt att jag blivit lite av en träningsnarkoman det här året, men ty fusan vad bra det får mig att må! Jag älskar känslan av trötta muskler i en stark och frisk kropp, och när jag nu har tid att ge mig själv den känslan 5-6 gånger i veckan blir det så väldigt mycket härliga känslor. Jag har gått från att se träningen som ett nödvändigt ont som jag gjorde ett par gånger i veckan "bara för att" till att längta till gymmet, längta efter att träna nästa muskelgrupp och sukta efter nya pass att testa. Jag har gått från att träna för att förändra min kropp till att träna för att jag tycker det är så förbaskat kul - även om det ena nu kanske skulle råka ge det andra på köpet. Att räkna ut hur man bäst ska ta hand om sin kropp, stärka den på ett välbalanserat sätt och samtidigt ge den energin och näringen den behöver är oerhört intressant, oerhört engagerande och oerhört nyttigt på mer än ett sätt, och jag njuter av varenda upptäckt.

Det låter säkert både klyschigt, hurtbulle-aktigt och överdrivet i mångas öron, men så får jag väl vara en klyschig och överdriven hurtbulle i det här fallet då. Huvudsaken är att jag trivs, att min kropp mår bra och att jag njuter av vad jag gör, och i dagsläget ligger jag inne med full pott på varenda punkt. Så det så.