Hajk!

Ni vet sådana där dagar som man bara kan känna på sig redan dygnet innan att de kommer att bli perfekta från början till slut? En sådan dag hade jag igår, och den blev om möjligt ännu bättre än jag förväntat mig!

Hastigt och lustigt bestämde jag och Kine att jag skulle ta tåget ut till henne i Kilpatrick, där vi sedan skulle ge oss ut på en liten hike runt Old Kilpatrick Hills. Vi klädde på oss det bekvämaste och mest regntäta vi hade, snörade på promenadskorna och gav oss ut på en vandring som skulle ta 5 timmar. Efter solsken och ösregn; kossor och får; berg och dalar och fantastiska vyer kom vi tillbaka till byn ungefär 4,5 timmar efter att vi gett oss av. Då hade vi tillryggalagt knappt 2 mil, ätit vår medhavda lunch på en sten vid en sjö i en skog, skrattat, fotograferat och snackat om livets svåra och livets lätta. Benen värkte och fötterna var blöta, men oj vilken livsglädje som bubblade runt i kroppen!

Efter en stärkande kopp te hos Kine och lite mys med vår ständige följeslagare Paddy (se bild nedan) tog jag tåget hem mot den mest efterlängtade duschen i hela mitt liv. Någon timmes välbehövlig uppfräschning (tänk gyttjefyllda skor och lera upp till knäskålarna) senare var jag som en ny människa, och gav mig av till inflyttningsfest hos en av killarna på jobbet. Massor av trevliga människor (det lönar sig att jobba med folk vars jobb är att vara trevlig mot andra människor), god mat (det lönar sig att jobba med folk vars jobb är att laga förstaklassig mat åt andra människor) och goda drinkar (det lönar sig att jobba med folk vars jobb är att blanda drinkar åt andra människor) ledde till en klockren kväll och en av de roligaste hemmafesterna jag någonsin varit på.

Ja, det var en bra söndag. Från början till slut.