Black Sunday.

Om ni någonsin undrat hur en söndag inte bör gå till, kära läsare, så kan jag nu upplysa er om detta. En söndag bör inte börja med att du försover dig 1 timme och 50 minuter, och vaknar kl 07.20 när det var meningen att du skulle börja jobba kl 07. Söndagen bör sedan inte fortsätta med att du rusar in på nämnda jobb, för att mötas av ett hotell där en del av elgeneratorn har kraschat totalt och det mesta är i kaos.

Vet ni hur roligt det är att jobba på ett hotell med cirka 450 gäster där det inte finns varken varmvatten, värme, internet, fungerande telefoner, eller betalsystem? Där det enda som fungerar är lamporna och musiksystemet, medan båda de två systemen som får hotellet att gå runt ligger nere? Där vi på grund av detta inte har tillgång till något av våra datorprogram som används för incheckning, utcheckning, bokningar, städschema, rumsplanering, betalningar och annat? Vi fick klä på oss tänkarhattarna allihopa, och försöka "checka ut" folk med endast vår s.k. "down time"-rapport som hjälp. Vi hade ungefär 215 rum att checka ut, och inte en enda kotte var nöjd med sin upplevelse.

Folk hade inte kunnat duscha, få värme i rummen, komma åt internet eller ringa ner till receptionen för att klaga på ovan nämnda punkter. Folk kunde inte välja att betala med ett annat kort än det de lämnat vid incheckning, då kreditkortsmaskinerna är kopplade till telefonlinjen som alltså låg nere. Folk som inte lämnat något kort (aja baja!) kunde inte betala för sina drinkar och dylikt, av samma skäl.Vi kunde inte säga så mycket om varför de betalade vad de gjorde, då listan inte är detaljerad nog för detta. Nya gäster kunde inte checka in tidigt, då vi inte kunde lova att elen skulle komma igång igen.

Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar hotellet förlorade genom alla gratis saker och alla rabatter vi tvingades ge som kompensation, och alla betalningar vi aldrig kunde genomföra ens när systemet kom igång igen runt 16. Jag vågar inte ens tänka på hur många stinkande recensioner hotellet kommer att få av gäster som inte förstår att det här inte var något som vi som företag kunde hjälpa, påverka eller fixa.

Det var en kris utan dess like, och i kombination med min försovning innebar den att jag inte fick någon mat i mig förrän först kl 15 i går eftermiddag. Jag tyckte nog ändå att jag klarade mig förvånansvärt bra - förmodligen för att det var så utåt helvete illa att jag liksom inte kunde göra något annat än att le och försöka. Endast en gäst lyckades skrapa sig igenom min "glada" fasad, och jag har nog faktiskt aldrig varit så när att fullständigt tappa fattningen och bara vråla åt någon. Det gjorde jag dock inte. Istället kallade jag in chefen, som tillslut strök personens hela nota à 15 000 kr. Det lönar sig att bete sig som ett svin, eller något.

Frida, som fick äran att träffa mig efter dessa 10 timmar i helvetet, kan vittna om exakt hur uppskruvad och förtjust i livet jag var efter detta. Detta löstes dock ganska snabbt, genom att vi klädde upp oss till tänderna, drack lite vin och gav oss iväg för julbal med skolan. Endast det faktum att den ägde rum på Radisson Blu Hotel i Glasgow lade lite smolk i glädjebägaren - det var liksom inte just det ställe jag längtade efter mest denna kväll... Nåja, trevligt hade vi i alla fall och den katastrofala söndagen avslutades på ett betydligt mindre katastrofalt sätt!