Morgonstund har guld i mund

Åh, jag känner mig som om jag vore student igen denna morgon. Detta skulle väl kanske vanligtvis inte låta särskilt positivt, men just de här stunderna har jag faktiskt saknat lite grann. Stunderna då jag på helt eget bevåg klivit upp i ottan för att jobba ikapp lite grann, för att känna mig lite lugnare i själen och för att slippa sitta på kvällningen istället. Stunderna då det bara är jag som är vaken, då jag kan sitta med min tekopp och tända ljus och se på när staden vaknar till liv samtidigt som jag får en massa jobb gjort. Stunderna då jobbet man gör känns dubbelt så bra, just för att man gör det när ingen förväntar sig att man ska.

Planen igår var annars att sitta och jobba i någon timme efter gymmet och middagen, då jag har deadline för två rapporter i eftermiddag. Med vetskapen att jag jobbar dubbelt så bra före 07 jämfört med efter 19 planerade jag dock om litegrann, och jag måste faktiskt erkänna att jag redan igår kväll såg fram emot denna morgonens guldstund. Jag riktigt hoppades på att det fortfarande skulle vara mysigt höstmörkt när jag klev upp, bara för att höja den där mysfaktorn något snäpp till. Det hade jag inte behövt oroa mig för, som ni ser... Spöregnar gör det också, vad härligt! Jag är nog inte riktigt klok egentligen. Eller så är jag bara morgonmänniska, höstmänniska, mysmänniska?

Det är med lite extra gott humör som jag sitter här, dagen före D-dagen och allt. Eller... F-dagen? Den 30 september, hursomhelst. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle vara så uppspelt just i år, men ju närmare den kommit desto mer påtagliga har seframemot-känslorna blivit. De dämpas inte ett dugg av att födelsedagen även innebär att mamma och pappa kommer till stan, eller av att min chef gav mig ledigt hela eftermiddagen när jag bara bad om en timme. Jag har världens bästa chef!

Vid lunchtid imorgon blir jag alltså ledig, i precis lagom tid för att föräldrarna ska anlända med bussen från flygplatsen. Det blir lunch på mysiga Wee Guys och sedan lite shopping hade jag tänkt, innan det blir dags att åka hem, dricka gin & tonic och svida om inför middagen på CAU med Sami och tillhörande mamma.

I helgen blir det sedan lite allmänt Glasgow-mys med parenteserna, som uppvärmning för nästa veckas mys i Madrid liksom. Sämre kan man faktiskt ha det!