Det har varit lite ont om den sistnämnda ingrediensen på senaste på grund av dubbla resor, besök och mycket jobb däremellan, så det var verkligen underbart att få heeela lördagskvällen, heeela söndagen och heeela söndagskvällen bara för oss. Härlig känsla va, att gå och längta efter den man redan sover bredvid varje natt? Hur klyschigt det än låter, och hur trött jag än kan bli på honom ibland, så kan jag verkligen inte få nog av den människan. Trevligt då att känslorna är besvarade, kan jag tycka!
Nåja, nog med kärleksbabbel. Jag känner mig riktigt upplivad den här veckan och jag tror att det beror dels på den fina energigivande helgen, dels på fortsatt flyt på jobbet, och dels på det faktum att jag har ett mycket nära förestående föräldrabesök att se fram emot. Sedan Åsa åkte härifrån i lördags natt (03.30 hämtade taxin henne, huvva!) har jag tillåtit mig själv att börja se fram emot nästa besök helhjärtat, och på torsdag kväll är det päronens tur att inta gästrummet. Fy så mysigt!
Nu har jag suttit kvar på kontoret en stund för att se om regnet skulle ge med sig, men jag börjar långsamt inse att jag nog får stanna här rätt länge ifall jag ska vänta på det... Säga vad man säga vill om Glasgow-vädret, men det är faktiskt inte särskilt ofta det är sådant här ihållande spöregn som gör att man verkligen inte vill gå utanför dörren. Jag har tur i det att jag kan välja att ta tunnelbanan hem, men med sådant här regn känns det som att jag kommer att bli så blöt bara av att gå till tunnelbanestationen att jag lika gärna kan fortsätta hela vägen hem... Tur att jag hade tänkt stanna till på gymmet på vägen, så får jag raskt byta om till torra kläder i alla fall!
Kärleksbabbel? Jag skulle kalla det kärleksbubbel! Härligt:)
SvaraRadera/Pp