Med ett glas jäst te välkomnades jag tillbaka till kontoret i morse, och det känns riktigt fint att vara tillbaka faktiskt. Jag känner mig lite som om jag har varit på jullov alldeles för länge, och kroppen riktigt längtar efter rutiner och strukturerade dagar.
Det jästa teet är tro det eller ej inte ett resultat av tankspriddhet när jag gick på semester, utan det var jäst redan från början. I flaskan. Och så ska det tydligen vara. Kombucha kallas denna mirakeldryck, som var en stor hit i USA och andra stora marknader förra året. Det är sådär gott. Te ska liksom inte… bubbla.
Anledningen till att kombuchan finns i våra liv är att det var den vara vi plockade med oss från Whole Foods när det gällde att hitta “the most disgusting drink”. Andra saker vi tog hem var surkål med kokossmak (“something you could never get your grandmother to eat”), mjölkchoklad med probiotika (“something weird”) och äppeljuice med vetegräsextrakt (“the most expensive drink”). Många av dessa läckerheter finns, tro det eller ej, fortfarande kvar i kylen där de bara väntar på att någon ska hugga in på dem. Kamelchokladen jag tog med från Dubai håller dem sällskap. Någon dag blir vi nog desperata nog att prova alltsamman…
Från Sverige plockade jag med mig en Nije ProPud samt en Oatly Natural Energy Shake. Den förstnämnda blev en riktig succé, medan shaken var lite för sötsliskig för vår smak. Men det var kul att kunna ta med lite ovanliga, helsvenska produkter som för en gångs skull inte heter Marabou eller Ahlgrens!
Ikväll blir det dock både Ahlgrens och Marabou, traditionsenligt nog när Åsa kommer på besök. Sedan skulle vi visst försöka oss på att baka semlor någon kväll också, men vi har ju som tur några kvällar på oss att hinna med allt. När jag däremot ska hinna ta mig till gymmet för att bränna av allt är en annan femma, men den som lever får se!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar