Trellehulla

På ett café i Trelleborgs city författas detta inlägg, och inte trodde jag väl att jag någonsin skulle inleda ett inlägg med de där orden. Men plötsligt händer det, och plötsligt inser man att Systrar & Bönor på Algatan i Trelleborg har blivit ens nya kontor. Åtminstone för en dag eller två.

Jag har med andra ord anlänt till Sverige och påbörjat den omtalade treveckorsvistelsen här. Förra veckan spenderades mestadels i Malmö där jag bollade hemmajobb med träning, vinprovning, Johanna-kväll, Cajsa & Nette-morgon och mormor + farmor-besök. Det var precis lika trevligt som det låter! Framförallt kändes det fint i hjärtat att återse dessa kära kamrater och känna att allting var exakt som det var när vi sågs sist, för några månader sedan. Jag är så glad så glad att jag har en hög så fina roliga och kloka vänner även i Svealand, som masar sig ur sängen/TV-soffan/kontorsstolen för att umgås med mig lite grann.

Sedan i lördags håller jag dock till i Smyge, som med sina 4 mil från stan inte är riktigt lika umgängesvänligt. Vad det saknar i umgängesvänlighet (dagens svenska ord till Sami, kanske?) kompenserar det dock för i mysighet och en rad andra positiva egenskaper. Herregud vad livskvalitet det är att få somna och vakna intill havet varenda dag!

Nu tog Trelleborgs byfåne plats i sofforna bredvid mig och började citera Povel Ramel för sig själv. Högt. Förut ockuperades de (sofforna alltså) av två synnerligen missnöjda tvååringar som skrek. Högt. Jag vet inte vilket som är värst, men jag känner att det kanske kan vara dags att byta café i alla fall. Tur att det finns hela två stycken att välja på, båda två med sådantdäringa wajfaj!