Med en salig blanding av "I Dreamed a Dream", "Aint My Fault" och "Rudolf med röda mulen" på huvudet har jag gått runt på jobbet idag och nynnat så tyst jag kunnat. En inte helt logisk kombination av låtar kan tyckas, men i mitt lilla fall finns det faktiskt en riktigt bra förklaring. Jag har nämligen haft en ovanligt kulturell vecka; först i Glasgow och sedan i London.
I onsdags var jag och såg min landskvinna Zara Larsson på O2 Academy tillsammans med Becky, Hannah och Michelle. Hon var ännu bättre än jag hade vågat hoppas på, och även om genren inte alls är min kopp te i vanliga fall så har hon något som gör att jag blir lite svag. Det är något speciellt med hennes sångröst och hennes dans, men framförallt med hennes intelligens och politiska engagemang.
I fredags var det sedan dags att åka till en annan intelligent blondin med politiskt engagemang - nämligen min vän Åsa. Hon flyttade till London för drygt en månad sedan för att läsa en Masters i journalistik med inriktning på internationella relationer, och jag fick bo in mig i hennes trevliga lägenhet med utsikt över Themsen i ett par nätter. Som om inte detta vore nog blev jag även medbjuden att gå och se fantastiska Les Miserables på Queen's Theatre, och det förklarar alltså "I Dreamed a Dream":s närvaro i min hjärna. Och vilken föreställning det var sen! En av mina bästa musikupplevelser någonsin, helt klart. Vi var alldeles tagna efteråt!
Så, det var förklaringarna till låt nummer ett och två. Den tredje är det värre med, och jag funderar på om det beror på a) drömmen jag hade igår natt om en timanställning på PostNords (icke-existerande) kontor i Inverness eller b) att den jullängtan jag försökt tygla i en månad nu börjat ta sig loss, bit för bit.
I kombination med att julljusen har börjat sättas upp på George Square och att butikerna börjat damma av julskyltningen (jag vet, det är inte klokt) är det kanske inte så konstigt att även min hjärna försöker tänka jul, men det är faktiskt för tidigt än. Ge oss minst en månad till! Jag har liksom inte riktigt hunnit njuta av den mysiga hösten än, känner jag.
Nu ska jag dock göra just det, genom att tända brasan och koka en kopp choklad som ska få göra mig sällskap medan jag avslutar min fantastiska bok. Har ni inte läst Exit West av Mohsin Hamid än så vill jag be er att göra det nu. Pronto!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar