"Ta hänsyn till att livet ibland kräver mer av oss, vilket innebär att vi behöver kräva mindre av oss själva."

Idag är jag ledig. Idag har jag tagit en semesterdag. Inte av någon speciell anledning, inte för någon annans skull, utan bara för att just nu var just det här vad jag behövde.

Det har känts lite kämpigt mentalt de senaste veckorna, och jag har gått omkring med en massa ofattade beslut och en inre stress som på något vis nästlat sig in hos mig. I kombination med en del otur och mer mörker utanför fönstren har det här lett till att jag hamnat i en liten svacka där jag känner att jag bara behövde pausa livet lite grann. Eftersom jag fått 5 bonusdagar i semesterkalendern hade jag möjlighet att göra just det, och här sitter jag nu.

Min lediga dag tänker jag tillbringa på två av de mest avstressande platserna jag vet: i soffan, och i stallet. Jag har i skrivande stund just bänkat mig på plats nummer ett, tillsammans med en stor kopp kaffe och en croissant från bageriet runt hörnet. Om ett par timmar ska jag åka och möta upp Therese, som också råkar vara ledig idag, och så ska vi köra ut och rida en sväng. Sedan ser jag fram emot att komma hem till en sambo, en katt, en pizza och en flaska vin.

Det känns lite märkligt att vara ledig bara för ledighetens skull, men det är också något jag behöver öva på. Att vara ledig, utan att vara på väg någonstans. Oftast är jag så fokuserad på att åka någonstans, att göra något, att verkligen maximera värdet och krama ut allt jag kan av mina värdefulla semesterdagar. Det är nog ett ganska vanligt symptom i dagens samhälle, och jag tvivlar på att jag är ensam om att behöva en sådan här dag.

Jag märkte direkt hur tankarna snurrade iväg när jag först började fundera på att ta den här dagen."Åh, men då kan jag ju fixa det där, städa det här, baka det där...". Jag fick riktigt ta tag i mig själv och tvinga bort alla tankar på hur himla effektiv och duktig jag skulle kunna vara med en helt ledig dag.

Idag är jag varken effektiv eller duktig, och det är också okej ibland.