7 december 2017

När det lider mot jul

Hoppsan då, här har det visst ekat lite tomt! Rackarns, jag som tyckte att jag var inne i ett så himla bra flyt. Jag skrev faktiskt fler blogginlägg i oktober än jag gjort sedan april 2015, bara så ni vet... Nåja, man kan inte ligga på topp alltid!

November kom och gick ungefär lika snabbt som en lindrig förkylning kändes det som, och jag har inte riktigt koll på vad som egentligen hände under alla de där dagarna känner jag. Månaden inleddes med dubbelbesök och avslutades med Stockholmsresa i alla fall, så långt är jag med. Tiden däremellan var nog mest grå, blåsig och kall tror jag.

Favoritmånaden december inleddes sedan på ett mysigt herrgårdshotell på Södermalm, med bufféfrukost i en gammal vinkällare och snöfall utanför. Inte så illa va? Sami och jag bestämde oss för att det var dags att se något mer av Sverige än Skåne, så det blev ett par dagar i huvudstaden där vi gick på julmarknad, träffade vänner, kikade in hos kungen, köpte nykokta polkagrisar, vinkade till regeringen, åt nybakade kardemummabullar och helt enkelt hade det väldigt väldigt mysigt. Det var en skön paus från verkligheten, och vi kan varmt rekommendera Hotell Hellstens Malmgård för eventuella framtida Stockholmsturer!

Det blir snart Sverige igen för min del, då jag fick möjlighet att åka hem redan den 17 december och jobba därifrån sista veckan. Det är fantastiskt på många sätt att jobba med folk från flera olika länder, men det bästa av allt är nog ändå att jag inte behöver vara den där jobbiga typen som vill flyga hem till min familj stup i kvarten! Nä, på New Nutrition Business sitter vi alla i samma båt och skvalpar, och den enda stackaren som valde att stanna i Glasgow veckan före jul kommer att vara väldigt ensam där på kontoret.

Innan dess blir det dock några dagar till i Glasgow med jobb, träning, julmarknad, skridskoåkning, julfest och annat kul. Jag försöker verkligen att njuta av alla de här decemberdagarna fram till jul, för när januari sedan kommer vet jag att det är dem jag kommer att sakna mest. Det är något speciellt med den här tiden på året, helt enkelt.

Cheenu njuter av det enda bord i lägenheten han får lov att vara på

1 kommentar:

  1. Tänk, du är snart här, va' härligt! Fast jag tycker lite synd om Sami. Det är allt generöst av honom att låna ut dig så länge, och över jul dessutom. Kanske det är pyttelite synd om Cheenu också, han är nog rätt tillfreds så länge han har nå'n som klappar och fyller magen. Förresten heter det "matbord" inte "cat bord", Cheenu ser ut att tycka att det är HANS bord. Nästa steg är att han tycker att maten på bordet är HANS mat. Ger man dem lillfingret ......
    /Pp

    SvaraRadera