The dog days are over

Och vips så var det februari! Ett par snöstormar, en ridtur, ett Åsa-besök och två vändor till Edinburgh är nog det mest anmärkningsvärda som hänt sedan jag skrev senast. Januari har flutit på i terpentintempo och det känns mycket svårt att tro att det bara är en månad sedan det var nyår. Den känslan beror nog mycket på att jag gjort ungefär hälften så mycket den gångna månaden som jag brukar göra en vanlig månad - helt enligt plan.

Trots detta har det varit lite snålt med energin i den här kroppen på senaste, och den Mikaela som i vanliga fall raskt (nåja...) kliver upp ur sängen om morgnarna ligger nuförtiden kvar och utkämpar en strid värre än alla maraton i världen innan hon efter mycket om och men tar sig upp. Och inte blir det mycket bättre därifrån. Kolasås i hjärnan är ett bra sätt att beskriva de senaste veckornas känsla på. Åtminstone 20 av dygnets 24 timmar. Synnerligen besvärligt, särskilt när man sitter på jobbet och helst ska uträtta ett och annat.

Jag börjar bli trött på att vara trött, men hoppas att nya vitamintabletter i kombination med en fullständigt händelselös helg ska råda bot på saken. En enda sak ska jag göra i helgen, och det är att åka till stallet. Och bättre ställe att tanka energi på finns inte, ska ni tro!

Tanken på en stundande vår och alla de möjligheter det innebär känns så härlig att jag nästan blir lite religiös, och varje februaridag kommer att ta oss ett steg närmare de efterlängtade marsdagarna. Låt det gå fort!