Euphoria.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är mest sorgligt eller skönt att jag har kunnat vara sängliggandes i två dygn utan att egentligen ha missat någonting i mitt liv. Inget jobb som har blivit ogjort, inget skolarbete som fått stå åt sidan, inga möten som fått avbokas. Ingenting. Det är nog mest sorgligt tror jag, när jag tänker efter.

I vilket fall som helst så har jag haft gott om tid att återhämta mig från det oförskämda viruset som angrep mig i helgen, och förutom att jag äter lite mindre än vanligt, gymmar mindre och sover mer så är det den gamla vanliga Mikaelan som sitter här och sätter lite för många onödiga ord i lite för långa onödiga meningar.

Glömsk är hon också, den där Mikaelan. Hon har nämligen glömt att berätta den bästa nyheten av alla för sina kära bloggläsare: JAG SKA TILL LONDON. London, London, London. På fredag blir den berömda staden och jag ett, och klockan 10.41 tuffar tåget iväg från Glasgow Central. Ulrika tar jag med mig, och vi blir borta till måndag kväll. Här ska vi bo, och jag längtar ungefär lika mycket efter det som Reinfeldt längtar efter ett medel som förkortar pannor och påskyndar hårväxt. Jag lääängtar!