Med ena foten utanför.

Idag är ingen bra dag, och den känslan slog mig ungefär samtidigt som jag slog upp ögonen i morse. Den måste ha legat på lur hela natten den där känslan, för när den väl slog till var jag så yrvaken att jag inte hade en chans att försvara mig. Istället gav jag upp, lämnade plats och blev en lealös ynkling med dåligt humör.

Datorn är seg, jag är seg och ingenting känns roligt. Solen skiner utanför fönstret, men istället för att uppskatta det drar jag för gardinen och suckar. Jag har lagom mycket att plugga, den planerade turen till gymmet har all potential att bli lyckad och jag har till och med trevlig kvällsunderhållning planerad för mig om jag så vill. Men det är just det som är grejen: jag vill inte. Jag vill ingenting idag, faktiskt. Att ligga under täcket och tycka synd om mig själv känns som ett lagom avancerat alternativ, men det lär knappast göra saker och ting bättre.

Gud vad irriterad jag blir på sånt här! Jag skulle ge mycket för att återgå till mitt vanliga positiva, glada och spralliga jag, men inför de här dåliga känslorna är jag verkligen helt försvarslös.

Baah.